Kunna Pythagoras sats, ett trädfan och ett fars-byggt piano

2017-08-08 13:25:00 | Stoff


Bild härifrån
 

Serien utan namn är tillbaka igen, och för alla som tänker "Vilken serie?" titta på datumet och om det ej säger dig någonting, vilket det inte borde då dagen är tillsynes ospeciell, så häng bara med så kan vi köra första omgången med öppna kort som en brukar göra i kortspel. Förutom att detta är inte är ett kortspel och vi alltid kör med öppna kort. Häng med i vart fall. Andra delar av serien finns här

 

Tänkte börja med att titta närmare på Wang Zhenyis (1768-1797) liv. Hon var en känd scientist, astronom och poet från Kina. Inom matematikens område (som, generellt sett, alltid imponerar mig) bemästrade hon bland annat trigonometri och Pythagoras sats. Bra och allt, men en del av mig tänker direkt att jag också kan Pythagoras sats och då är matematik ändå en av mina främsta svagheter när det kommer till kunskap. Var det imponerande då? Var det få som kunde den under 1700-talet? Talar de om någon annan sats som inte är den samma som jag menar? Dessa frågor måste få ett svar, eftersom om det ens är lite giltigt att kalla sig för matematiker om en kan Pythagoras sats, så skall jag överväga att kalla mig själv det tror jag? Måste studera detta närmare. Nu kanske ni har noterat att jag totalt skippade att nämna att hon även bemästrade trigonometri och det är eftersom jag inte vet vad det betyder, men det låter svårt och komplicerat så jag är imponerad. Liksom min matematiska kunskap börjar och slutar med Pyth. Vi måste också ta upp hennes astronomiska bedrifter, givetvis. Hon skrev en uppsats om hur det är gravitationen som gör att människor inte faller av vår runda planet, vilket känns giltigt och rimligt och allt. "Skrev hon inga artiklar?" undrar ni. Höga krav much? Men jo, exempelvis: "The Explanation of a Lunar Eclipse". Fab att börja ett skriveri med "The Explanation of..." skall deffo göra det någon gång, fast skriva om något ovärt typ... åsikter om senap bland olika åldersgrupper. Slutligen tänkte jag dra uppmärksamhet till hennes poesi, vilket är någonting hon har gemensamt med ett flertal kvinnor i denna serie (poesi alltså, men vet inte vad annars ni kan ha tänkt att jag menade). Låt mig direkt citera (eller ja, översatt) en av hennes dikter, som är väldigt i känslan av denna inläggsserie:

 

"It's made to believe,

Women are the same as Men;

Are you not convinced,

Daughters can also be heroic?"

 

Wangari Muta Maathai (1940-2011) kommer härnäst. Hon var en kenyansk miljöpolitik-aktivist och vann Nobels fredspris år 2004 för sin insats för "sustainable development, democracy and peace". Hon har också talat en del framför FN och tjänstgjort i bl.a. "The Commission on the Future", vilket direkt får mig att tänka att hela mötet, eller vad det var, utspelade sig i ett vitt, kantigt, futuristiskt rum någonstans på ett rymdskepp på en sådan där skärm som alla baddies alltid snicksnackar genom i sci-fi genren. Inte illa, inte illa. Fast det hon troligtvis är mest känd för är att hon introducerade idén om samhällsförankrad trädplantering, och fortsatte att utveckla den idén till en gräsrotsorganisation- Green Belt Movement- vars huvudfokus är att reducera fattigdom och att bevara miljön genom, som sagt, trädplantering. Och alltså det märks verkligen att hon var ett fan av träd pga jag letade efter citat från henne och cirka 98% av de som dök upp hade med våra koldioxidskapande vänner att göra, vilket är trevligt. Bland annat så sa hon: "Until you dig a hole, you plant a tree, you water it and make it survive, you haven't done a thing. You are just talking". Jag förstår att hon talar om att specifikt plantera träd här, vilket då är sant. Men om en läser det utan kontext så är det oklarare, för jag kan direkt säga att jag inte har gjort några av de där sakerna idag, men har fortfarande gjort en del annat som inte involverar att prata. Så... debunked? "Sa hon något som inte var trädrelaterat?" hör jag er fråga. Givetvis, vad är livet annars till för? Hon sa exempelvis: "We are very fond of blaming the poor for destroying the environment. But it is often the powerful, including goverments, that are responsible". Mh, allmän sanning. Woke af som en kan säga om en är en modern internetperson.

 

Slutligen så har vi Xian Zhang (1973) som är en kinesisk-amerikansk dirigent. "Hur började hennes intresse för musik?" undrar ni alla säkert. Hon lärde sig läsa noter med hjälp av sin moder på ett piano som hennes fader hade byggt. Och där ser vi direkt vad som gick fel i min dirigentkarriär: min far har aldrig byggt mig ett piano. Ja, jag kanske har haft tillgång till ebenholts och elfenbens-tangenter (obs ej äkta vara) (no animals was harmed during the making of this instrument" stod det (inte) på det) och jag må kunna stappla mig fram på noter i 0.02 km/h- men allt föll i och med min faders lättja. "Tycker du inte att det är att underskatta hennes arbete genom att påstå att allt hängde på att hennes pappa byggde henne ett piano?" säger någon. Nej. Alla här vet att det är det som allt hänger på. Men för att snabbt nämna några orkestrar hon varit ledare för så tänker jag göra det som är snabbast och därmed be er tänka påd en- hon har säkert lett den. Av antalet namn på orkestrar jag scrollade förbi att döma, kan det inte vara många som är ännu oledda av hennes hand, men då vet jag inte heller hur många orkestrar som finns. Hon har dessutom varit den första kvinnan att leda flera stycken av dem, främst i västvärlden där könsfördelningen är ojämnare än i Kina. Hon sa: "I looked around and realised: 'Oh maybe I'm the only girl here'. It never occurred to me before". Visst lär en sig någonting varje dag. Ska bara nämna en sak till som hon berättade om det konservatorium hon gick i när hon var åtta år, i en intervju i The Telegraph (många "i" där). Jag citerar: "It was a six hour journey by train, which I did every week. Sometimes I went there and back in a day". Och när hon fick frågan om det inte var tufft för en åtta-åring, så svarade hon: "No, it was ok". Och det är därför jag tror att hon kan vara en Gud. Som jag säkert har berättat tänkte jag att min fem-minuters promenad till skolan, när jag var åtta, var borderline för lång. Det kanske också spelar in på det faktum att vi ej är inne på samma karriärsspår. Det och, givetvis, pianot. Och här kan ni höra/se henne dirigera!





Aktivism, förlorad cred och en indisk symbol

2017-07-08 13:05:00 | Stoff


Bild härifrån.
 

Ny åttonde, ny del av denna serie som fortfarande inte har något namn. Det gör inget, den är fortfarande det den är. "Men alla barn har rätt till ett namn" säger alla kids, som var med i vårt teaterprojekt om barnkonventionen. Ja, men detta är inget barn så? Vad är er poäng? Detta är bokstavligen en samling text. Men bra att ni pipade in, det ger mig hopp/tro osv. Låt oss lära oss om tre nya femmes. Tidigare delar finns här.

 

Låt oss börja med Magda Portal (1900-1989) som har ett sjujäkla bra namn, önskar att jag hette Portal i efternamn, men än jag önskar att jag hette McHuge- och det säger någonting. Hon låter som en person från 1. Parallax, 2. det medeltida engelska dokumentet "Magna Carta", eller 3. en superhjältinna, vilket jag också sa om en annan person häromdagen, men det finns så många bra namn därute så en kan inte låta bli. Madga Portal, mh. Starkt namn. Iallafall så var hon en peruansk poet, feminist och politisk aktivist. Hon är en av grundarna av det anti-imperialistiska politiska partiet APRA (Alianza Popular Revolucionaria Americana) som var dedikerade till att störta kraften hos utländska korporationer, markägare och kyrkan för att åstadkomma jämlika rättigheter och jordbruksreformer för den inhemska populationen. "Antar att det gick väldigt smooth?" säger ni. Nje, hon blev landsförvisad och fängslad flertalet gånger. Hon bröt sedan med Aprista-partiet eftersom hon kände att de hade börjat avvika från deras ursprungliga, anti-imperialistiska mål. "Så hon gav upp dina politiska tankar?". Skulle ej tro det va, hon fortsatte att vara en aktivist och förespråkade för peruanska kvinnors rättigheter genom hela 1970-talet. "Vi vill ha ett utdrag av hennes poesi!" hör jag er skrika. Ja- jag med! Här är några rader. tagna från dikten"Stance" härifrån, översatta till engelska då min spanska är så dålig att jag knappt har en rättighet att påstå att jag kan det minsta. Me hablo, tú hablas. 

 

"Free then of all entaglements

I'll ascend as in a dream without imagery

while night folds its wings

and the stars illuminate my final hour of exile"

 

Och med de orden får vi vidare till nästa person som är Nettie Stevens (1861-1912). Hon var en research-scientist (alltså heter det så på detta språk eller är det ett annat ord som används, denna fråga förföljer mig och tills någon kommer fram och berättar för mig hur det ligger till, i en mörk gränd (det måste vara i en mörk gränd) så tänker jag fortsätta använda't) som upptäckte att kromosomer determinerar kön. Medan hon studerade någon sorts skalbagge, kom hon fram till att hanarna hade både X och Y kromosomer, medan honorna endast hade X och hon drog därmed slutsatsen att hanarna determinerar könet på avkomman. Än så länge- allt klart. Sedan kom det lite drama kan jag be att få tala om. Saken var nämligen den, att hon skickade sin upptäckt till en kollega, E.B Wilson, för referentgranskning. "Vad är dramat?" undrar ni. Chilla, jag kommer dit, men ni kan säkert redan nu förutspå vad som kommer ske, ty detta är ej ett onödigt komplicerat avsnitt av Doctor Who. Wilson hade arbetat med samma ämne som Stevens och hade fått liknande resultat runt samma tid, men hade troligtvis inte (enligt flertalet källor) kommit fram till sin slutsats innan han läste hennes. Eftersom han hade bidragit med forskning och upptäckter inom andra liknande områden tidigare, vilket inte Stevens hade gjort till samma längd- framförallt för att hon började studera fysiologi först när hon var 35 år gammal, så fick han den största delen av cred för upptäckten. Ja. jag sa ju att alla skulle kunna gissa vad som hände. Det skulle vara roligt om någon av er bah: "Jag trodde att hon bröt benet" för det skulle inte alls ha någonting med situationen att göra, vilket verkligen skulle ta humorn i det hela upp minst 200%. Jag menar, det kanske hon gjorde, men det finns inte dokumenterat, det skulle i och för sig ha varit bättre än det som hände. Dock kommer det från en person som aldrig har brutit ett ben, så jag vet inte smärtan i det. 

 

Sista personen för dagen, y'all. "Vem är hon? Vem är hon?" hör jag ekandes runt omkring mig i och med den otroliga akustik som finns i kyrkan vi befinner oss i. Hon heter Rani Lakshmi Bai, eller Rani av Jhansi, (1828-1858) och var en av ledarna för det indiska upproret 1858 och blev en indisk nationalistisk symbol för motståndet gentemot det brittiska East India Company. Inte illa endast det kan en tycka- men lyssna på detta- ni kommer inte kunna tro era små hörselgångar: hon var även drottning av Jhansi. "Även hon har ett väldigt fab namn" pekar någon ut. Minst sagt. Efter att hon gifte sig fick hon namnet Lakshmibai i anseende till den hinduiska gudinnan- ni gissade rätt- Lakshmi. Rätt givet, det skulle ha varit mer långsökt om det var Ganesh. Innan hon gifte sig var hon känd som Chabeeli, pga, och jag citerar: "her jolly ways". För er som gillar siffor och år så kanske ni noterade att hon dog när hon var 29. Eller ja, det ser ut som trettio, men hon dog innan sin födis. Mycket ungt som ofta i krig. "Vilket långt liv hon måste levt med tanke på det hon åstadkom" tänkte jag när jag läste om henne, då jag, olikt er som noterade siffrorna ovan, totalignorerar dem i mitt vardagsliv. Men nej. Det är som ibland när en ser en gammal bild på någon och tänker: "De måste ha varit typ 35 år här" och så spottar någon fram att de var 19. Ah men tjena mittbena, som om, de såg ut att ha tre kids och ett bolån, herre. "Men hur dog hon då?" säger du som vet vad alla tänker. Hon dog i en strid under en motangrepp av the British 8th Hussars Regiment medan hon försökte raljera sina trupper. För att uppfylla hennes döende önskan om att inte låta sin kropp hamna i brittiska händer, byggde hennes följare en likbål i mitten av slagfältet och brände henne direkt där och då. Wow. Med andra ord slösade de verkligen ingen tid.

 

Nu har jag inga ord kvar, tror att någon kan komma och fängsla mig om jag yttrar mer än tjugo ord till idag. Och eftersom jag värderar min påstådda frihet högt, skall jag därför sluta snicksnacka. Klart slut. 





Segregation, fredspris och vampyrtendenser

2017-06-08 15:18:00 | Stoff


Bildkälla. 

 

Den åttonde är här igen, och därmed kommer nästa avsnitt av min serie som fortfarande inte har något namn (jag känner dock att den nu börjar äga denna namnlöshet) om några femme de force mm. etc. osv. Det är tre ganska olika personer idag, eller ja. En står ut lite från de andra. Om detta inlägg var lattjo lajban-lådan skulle det vara rätt klart vilken som ska bort. Eller vad vet jag, ni kanske känner att de är lika sammansvetsade som Powerpuffpinglorna, det kvarstår att se helt enkelt. De andra delarna i serien finns här.

 

Person nummer ett är Josephine Baker (1906-1975) som är känd för en hel del olika saker, bland annat dans, sång och aktivism. Hon gick med i "Women's Auxiliary of the Free French Air Force" under andra världskriget, fick sin pilotlicens 1933 och 11 år senare hade hon samlat ihop över 3 miljoner francs för krigsinsatserna. Hon var även en underhållare, vilket jag vagt nämnde ovan, men hon vägrade underhålla segregerade trupper, vilket ledde till att den franska militären tvingades integrera sina trupper under hennes uppträdanden. Stark policy att ha! "Tog hennes aktivism slut efter detta?" undrar ni. Nope-y-dope. Under 50 och 60-talet ägnade hon sig åt att vidare strida mot segregation och rasism i USA jämsmed Martin Luther King Jr. i medborgarrättsrörelsen. Hon dog när hon var 68 år gammal, och på dagen av hennes begravning samlades 20.000 personer i Paris för att bevittna processionen och den franska regeringen hedrade henne med en kunglig salut (21 pistolskott), vilket gjorde henne till den första amerikanska kvinnan i historien att bli begraven i Frankrike med militärbetygelser. Vill ni ha ett citat? Så klart ni vill, vi älskar sådant på den här hemsidan. Hon sa väldigt många bra saker och detta var en av dem: "All my life, I have maintained that the people of the world can learn to live together in peace if they are not brought up in prejudice". Mh, som sagt- visdom. Inte för att jag har sagt det innan jag just skrev det, men jag tror att vi alla tänkte det i våra små brainboxar. 

 

Nästa person, som jag inte har en segway till men det finns säkert någon lämplig som jag ej har tänkt på, är Aung San Suu Kyi (1945). Hon är en burmansk politiker och diplomat som tjänstgjorde som den första kvinnliga utrikesministern i Myanmar. Hon hade även jäkligt många andra poster som jag inte tänker nämna, då de är så många, vilket ni kommer märka är ett mönster i den här paragrafen. I ett försök att skapa ett stabilt och fridfullt parlament, grundade hon "The National League of Democracy" och talade emot den sittande diktatorn, vilket ledde till att hon dömdes till husarrest. Under sin tid i husarrest blev hon tilldelad Fredspriset, detta hände år 1991 för extra kontext, vilket endast är ett av många priser som hon blivit tilldelad, och likt ovan, tänker jag inte rabbla upp dem pga vem tjänar på't. Med prispengarna etablerade hon en hälso- och utbildningsorganisation för folket i Myanmar, plus att hon kanske köpte typ... en förpackning med Hubba Bubba men är ej säker på om så är fallet, så citera mig inte på detta. "Är hon perfekt?" hör jag er fråga. Hm, nej, är någon. Trots att hon, av en Nobelpriskommittémedlem, beskrevs som: "an outstanding example of the power of the powerless" har hon fått kritik för att hon ignorerat och sett över lidande och övergrepp mot Rohingya-folket i den burmesiska delstaten Rakhine. Kan ej utveckla detta då jag ej vet tillräckligt mycket om det. Lite annan info om henne är hon kallas för "The Lady" vilket är det bästa smeknamnet någonsin då det är sjukt ospecifikt, samt att hon har kläckt ur sig en hel del citat som jag endast tänker länka till för allas trevnad, välmående och av tidsbesparande skäl.

 

Ok, så för den tredje personen vill jag göra klart att jag ej har överseende för vad hon sysslade med, då det skulle vara djupt problematiskt för alla inblandade. Hon är med i detta inlägg, då jag vill nämna hennes story och handlingar av klara anledningar. Så gör ej vad hon gjorde är mitt råd till er och även till mig själv. Personen i fråga är iallafall Erzsébeth Bàthory (1560-1614) som var en ungersk... seriemördare. Ja, som sagt- se ej detta som #inspiration. Hon var en grevinna från en högt stående familj (givetvis, med tanke på titeln) och är enligt rykten ansvarig för runt 650 unga flickors död. Det är dock olika nummer från olika håll med några som hävdar att det endast (!) var 36-37 stycken och att de dog i medicinsk vård under 30+ år av arbete. Andra menar att det rörde sig om minst 200 kroppar som fördes bort från hennes ägor och en ytterligare person pekar på en av Bàthorys egna journaler där hon listat runt 650 personers namn. Hur många det än rörde sig om så gick det aldrig till rättegång i och med hennes familjs samhällsposition. "Va? Så hon vandrade omkring och typ... sprang genom vetefält som Theresa May, trots det hon gjort?" undrar ni. Nej. Hon stängdes in i Čachtice slott och hölls i en isoleringscell utan fönster, vet inte hur länge, för medan jag kollade upp det var det något annat som drog min uppmärksamhet till sig och det var att hon kallas för "Grevinnan Dracula" då många berättelser med vampyrtendenser kopplats till henne. Det finns exempelvis en myt om att hon drack, samt badade, i oskuldsblod för att bibehålla sin ungdom. Dessa berättelser dök dock upp åren efter hennes död och ses som opålitliga, men de tar verkligen berättelsen till en ny nivå, måste sägas. Så det vi kan lära från henne är väl typ... att om du är grevinna skall du icke döda/dricka/bada i dina offers blod om du inte vill hamna i en isoleringscell i Slovakien? Det må vara ett väl nischat råd, men det är fortfarande giltigt trots sin snäva relateringsfaktor. 

 

Det var allt- klart slut. Låt inte vargen ta er, om om den gör det så är det ert fel.