Engagemang, lycka och nederlag

2017-09-17 09:10:00 | Reflektion


 

"Du gjorde inga reflektioner förra månaden!" hör jag er alla skrika i kör. Nej jag vet, det är därför jag ska göra det nu. Utvalda kommentarer från juni/juli månad, vackert presenterade på ett par mögliga brödskivor. Mmm... Marabou. Liksom det är väl inte ovanligt att jag drar upp saker 2 år efter det händer, det känns som att jag har någon sorts oskriven regel inom mig som lyder: "Låt saken jäsa i 3+ månader innan du skriver om det, även om det då definitivt kommer vara bortglömt" och en måste följa oskrivna regler för inte att inte bli ogillad av de som omger en (stå på höger, gå på vänster annars ryker'u!!) och därför tänker jag lyda mig själv så att vi inte hamnar i luven på varandra. Obs för att "att luva" är en grej, hade glömt att det uttrycket fanns tills exakt nyss, så ja. Ska ut och luva någon senare idag, riktigt dra och dra och dra i deras hårlängder helt utan motiv.

 

Låt oss börja med lite tips som Hanny skickade min väg. Många bra, så kolla in kommentarerna på det här inlägget- väljer dock att lyfta fram två pga av platsbrist (detta är offentlig admin, jag kunde ha tänkt detta inom mig, men vid något tillfälle måste min hjärna ha sagt: "Nej, jag delar detta, det är av offentligt intresse"). Först och främst så är det tydligen så att en undersökning visar att barn som väljer överslafen i en våningssäng blir framgångsrika med ledande ställning i politik eller företag. Detta bådar gott för mig då jag väljer den 9/10 gånger om jag råkar befinna mig någonstans där det finns våningssängar, men samtidigt undrar jag hur de kommit fram till detta, på vilka grunder de bedömt korrelationen och vilka personlighetsdrag de kopplat till respektive slaf. För jag tänker att det är menat att en ska välja överslafen av någon driven anledning, men jag valde den alltid för att en har mer eget space och för att det är svårare för folk att bevaka en. Vem vet. Den andra facten Hanny delade är att rymdforskare trodde att de hittat liv på Mars när de undersökte måndamm i mikroskop, men det visade sig vara bakterier på linsen. Fatta besvikelsen, det får mitt inre att lida av deras momentära lycka och successiva känsla av nederlag.

 

Måste även ta upp de saker som enat oss, då jag alltid tänker att det är en fin liten del av varje månad. Zlatans orimliga lön står vi enade krig- skönt att höra. Har i och för sig aldrig träffat någon som tycker att det är en ok summa, och inte heller på denna webbplats. Vem ska vi skriva till? Fifa, de korrupta bastarderna? No way, vi måste agera mot detta kids. Hm, återkommer när jag har en plan. Och det är inte allt som enar oss, nehej ni. Vi står även samlade under flaggan som symboliserar att Karlsson på taket är sjukt creepy mer än han är något annat, och det känns skönt att höra. Astrid Lindgren lyckades verkligen med obekvämlighetselixiret när det kom till Karlsson, allting i hans person är som perfekt stämt för att skapa ett harmoniskt monster. Har aldrig litat på honom, och kommer aldrig att göra det om han inte gottgör sig, och även då är det borderline. Sista saken inom det här temat jag ska ta upp är att jag tydligen inte är den enda personen som trott att tornado stavas "tornardo". Jag kommer fortfarande inte över att det där andra r:et inte ska vara där, och varje gång jag skrivit ordet efter det så har jag haft en gnagande känsla inom mig. Någonting står inte rätt till. Förresten, på tal om han gräsklipparmannen som jag pratade om i tornado-inlägget, så finns det en liten update där en kan se bilder på honom, poserande som sig själv, under en parad. Detta är en fröjd att se!

 

Vi återvänder till Hanny snabbt, då hen ställer en jäklig valid fråga om fartkameror efter mitt inlägg om hur en ska se skillnad mellan en nolla och ett o. Eftersom svenska bilar inte har o:n, hur blir det om utlandsregistrerade bilar speedar om båda runda symbolerna är inkluderade? Kan de ändå känna av skillnaden? I och för sig så är jag helt fel person att svara för egentligen så förstår jag inte ens hur fartkameror fungerar. Eller alltså jag vet, men jag kan inte ta in det på samma sätt som jag inte kan ta in hur folk kan prata om sport och vara seriösa. Detta är en stark fråga jag vill ha svar på, så om ni vet- hör av er. Slutligen vill jag ta upp Camilla som kommenterade detta på inlägget där jag efterlyste en bok som handlar om vad som händer med kända litterära karaktärer efter att deras böcker är slut: "Jag blev nyfiken på den där boken nu, och utbildad bibliotekarie som jag är (hehe) så var jag tvungen att försöka hitta boken. Hittade "Vad gör de nu?" av olika författare från 2011. Är det den?". 1: Jag älskar detta engagemang. 2: Tvivlar på det, då jag har för mig att det var en bok på engelska, och den verkar inte finnas översatt? Den ligger rätt i tiden dock? Tror att jag hörde om den runt 2013. 3: Vill definitivt läsa "Vad gör de nu?", så tack för ditt (potentiellt omenade) tips! Och det var allt för dagen! Adjö. 





Att bonda över ifrågasättbara stavningar

2017-07-23 11:59:36 | Reflektion


 

Innan jag börjar snicksnacka om vad det är meningen att jag ska ta upp denna fagra söndag, så ska jag berätta att jag såg den fysiska formen av frid tidigare i veckan. Jag befann mig vid en stor fyrkantig gräsmatta och såg någonting brun/orange ligga exakt i mitten av den, liksom en hade kunnat få ett flygfoto av det hela ovanifrån kan jag svära att det skulle vara mittpunkten, vilket är en matematisk bedrift i mina ögon. Mina ögon hade även med detta att göra, då syn inte är min största styrka och på grund av detta kunde jag inte avgöra vad det var som befann sig på denna magiska mittpunkt. Iallafall, extremt fokus och smygande såg jag att det var en liten katt som låg ihoprullad och sov, den tittade inte ens upp när jag närmade mig. "Är du säker på att den inte var död?" frågar någon. Ja, min moder har redan frågat, den andades så in your face etc. Vanlig scen må tyckas, men jag tänkte då direkt: "frid" när jag såg den. Inte "frid" i samma tonfall som Rudolf i Sunes Jul säger det när de bakar peppisar, men frid i som i "ahh frid". Så det var min berättelse, ni kan väl höra av er om ni önskar merch som denna fantastiska berättelse skriven på, är öppen för antingen tygväskor eller musmattor. Inget annat och ingenting mittemellan: en musmattstygväska- var ej absurda, inte på den här webbplatsen.

 

Resten av det här inlägget är en reflektion på den senaste månadens kommentarer, som alltid vid den här tiden cirkapris. Vi, eller jag snarare, skall icke limma fast min okunskap på era namn utan att ni ber om det, undrade hur en kan se månen mitt på dagen trots att jag alltid har trott att den är på andra sidan jorden då, till vilket Hanny skrev att det är möjligt att den är synlig i och med att månen reflekterar solens ljus. Det låter som en väldigt trolig förklaring och något som skulle få många att tänka "ja, men givetvis, så måste det vara!", och jag låtsas förstå den, fast inom mig tänker jag fortfarande: "?". Det hela är samma situation som när en fick hjälp på en uppgift på matematiklektionerna i skolan som en låtsades hjälpte en. Jag vet inte, det är någonting med hela grejen som skaver inom mig, jag gillar ej tanken på att månen då skulle vara en reflektion? Eller vänta, det kan den ej vara? Eller kan det? Gud vet. Jag måste sluta tänka på detta ämnet som med 100% har ett tillfredsställande svar om jag kollade upp det.

 

Utöver detta månsvar och vidare frågor om ämnet, har Camilla Jill två kommentarer som kommer tas upp dagen till ära, en stor händelse som vi alla borde applådera och belöna på något sätt. Den första har att göra med att säga folks namn. Hon skriver: "Hur kommer det sig att du ofta använder folks namn? Är det per auto? Jag blir alltid chockad, överraskad, förvånad + andra synonymer (enligt synonymer.se bl.a. storögd, mållös, snopen, perplex och handfallen). (...) Jag känner mig iallafall väldigt träffad och lite stolt när någon säger mitt namn i en helt vanlig mening. Liksom positivt överraskad. Ibland tänker jag även att personen som säger mitt namn är kär i mig. Jag har rent generellt en tendens att tro att folk går runt och är kära i mig". 1. Fab kommentar generellt, är speciellt ett stort fan av synonymerna då flera ord med samma betydelse är en av Guds största gåvor till mänskligheten. 2. Tycker slutet är lite fint, hoppfullt, samt att jag hoppas att det är sant. 3. För att svara på din fråga, så svarade du på den själv då det är 100% per auto (om jag inte har någon mör, slug agenda jag inte själv vet om). Så länge som det inte kommer till smeknamn, men det kommer jag ta upp i ett inlägg i framtiden så häng kvar för att verkligen njuta det. Eller häng inte kvar, gör vad ni vill. Camilla Jill hade (som sagt, keep up) även en annan fråga, och det var om det här inlägget. Frågan är ack så simpel: "Vilka podcasts lyssnar du på?". Ah, många. Är just nu i en period då jag har mycket tid att lyssna på saker, vilket jag tar tagit till mig. Kan nämna några av mina faves! (Plus tipsa mig om ni har rekommendationer). 

 

  • The New Statesman Podcast samt Agitpod (politik/aktuella händelser, UK based)
  • Under The Skin with Russell Brand samt Thinking Allowed (om blandade ämnen som kan kategoriseras under typ... samhälle/allmänt/filosofi/sociologi)
  • Word of Mouth (om språk)
  • SRSLY (populärkultur)

 

Avslutningsvis ska jag snabbt ta upp en sak som vi har bondat över. "Vad kan det vara?" undrar ni. Jo det är den ifrågasättbara stavningen av tornado, i och med att det ska stavas utan ett "r" mellan a:et och d:et. Tornado låter som ett ofullständigt ord och det kommer jag stå för till den tagen jag trillar av pinn- det är ett löften men även ett hot. Det var länge sedan vi startade en klubb på denna hemsida och jag känner att detta kan vara grunden till nästa. "Vi som vägrar acceptera att tornado stavas som det gör" kan den heta. Vi kan demonstrera på stan, klista stickers på elskåp och kontakta kungahuset för att se om typ Vickan eller något vill stödja oss då det defintivt kommer leda till stor uppmärksamhet. Plus att jag känner att detta verkligen kan tala till det svenska folket i stort? Har verkligen den känslan. Låt oss tala vidare om detta vid ett senare tillfälle, detta är värt vårt gemensamma engagemang och uppmärksamhet. Och det var allt för idag. 





Insiderinfo, namnpatent och "in the flesh"

2017-06-18 18:16:00 | Reflektion


 

I'm coming out of my cage and I've been doing just fine etc. etc. Hur gås det? Hoppas på att det är bra annars får ni meddela mig om motsatsen om ni känner för att göra det trots att ni ej träffat mig in the flesh som en säger om en vill vara något... äcklig eller alternativ i sitt språkanvändande. Eller ja, även ni som har haft turen (och det är en tur) att träffa mig i verkliga livet är väl välkomna att göra det, det är ett fritt land osv. Det är åter dags att kolla in den passerade månadens kommentarer, och ack vilka kommentarer! (Som jag säger varje månad, men vad kan en göra när det visar sig vara en konstant sanning?).

 

För att spinna vidare på det "äckliga" temat vi, oplanerat, påbörjade ovan, kan jag gå vidare med att dra uppmärksamhet till att jag ej är ensam om att finna det obekvämt att yttra namn på delar av kroppen. Ellen berättar att doktorn, när hon hade problem med blindtarmen, hade sagt att de skulle "gå in och fiska upp det irriterande bihanget" när han beskrev den eventuella operationen. Ugh, lägg av. Eller som Ellen själv uttryckte det: "Liksom hallå??????? SLUTA!". Kunde ej ha sagt det bättre själv, min känsla exakt. Kattis har ytterligare tankar om ämnet, som Hanny tog upp, om att en eventuellt inte ska duscha innan en går till doktorn, och menar att det är möjligt att det finns en risk att "sjukdomslukten" döljs av en stark svettlukt. Det finns deffo en poäng där. Jag vet inte varför jag verkligen känner mig som en representant för den här frågan, men jag gör det och tar den på fullt allvar. Lovar att meddela om SVTs nyheter hör av sig för någon kommentar och svär att jag ska citera livet ur varenda en av er om jag kallas in. Vi fortsätter på ämnet trots att allt inom mig säger att det dragits ut på, men kan ej hjälpa't. Nu ska vi göra det extra meta och ta upp Hannys egen kommentar på hens egen originaltanke. "En poäng som är värd att tänka på är att det kanske är för att förebygga smittspridning ifall patienter är rena när de går till doktorn. Spritad och klorerad inför väntrummet ungefär". Sant, sant. Sista tanken om det här ämnet är Daniellas som säger: "Jag har faktiskt fått råd några gånger att inte duscha innan jag ska till doktorn då det kan lätta upp luftvägar och man låter friskare än man faktiskt är!". Förstår helt tanken där. Detta är ett A+ råd, och bygger ytterligare upp det som tidigare sagt av alla någonsin- att en ska överdriva sina symtom med 10%.

 

Nu går vi vidare. Ett flertal personer, exempelvis Bambi och Julia, har meddelat att deras favoritlek är "Land och Rike". Gud detta får mig bara att mer och mer ifrågasätta vad jag har gjort i mitt liv och varför jag aldrig deltagit i denna, till låtes, episka lek? Vad har jag gjort med min tid? Är min stad den enda staden, eller min skola den enda skolan, som inte leker den här leken? Vad i Guds namn pågår. Jag är så förvirrad. Men jag gläder mig av tanken att ni alla verkar ha uppskatta den något så extremt. En annan sak som verkligen fått mig att halvt agera är Daniellas (igen! hur bra!) kommentar om hur stort fan jag är av namnet McHuge, då hon skrev att jag borde ta patent på det namnet innan McDonalds kommer sno det till en av sina XXXXL-hamburgare. Så valid poäng. Är nästan beredd att göra det, och om jag var en mer effektiv person än vad jag är så skulle det ha varit gjort vid det här laget.

 

Slutligen har Joré, eventuell, insiderinfo om vad som hände sedan, i en av mest häpnadsväckande nyheterna från 10-talet, den om att det regnat fiskar på en skola i USA: "De samlades ihop, tillagades och serverades som skollunch både tisdag, onsdag och torsdag veckan därpå. Fiskonsdag uppmärksammades för lite tyckte de, så det blev både för- och efterfest liksom. En sådan här incident förstärker ju dessutom bara the statement om att Gud där ovan vill att vi ska äta mer fisk". Nu kanske någon tänker: "Det där låter dogdy och osannolikt". Ja förvisso, det har lite av en sagokänsla över sig, men jag tänker att det ändå har ett stygn av sanning av fyra anledningar:

 

  1. De hade behövt göra någonting med fisken, de kan liksom inte lämna den där.
  2. Det känns definitivt som ett tecken Gud skulle kunna ge då hen aldrig verkar kunna tala klarspråk utan endast lever sitt liv genom gåtor och tecken, typ som Dumbledore i HP eller som sådana där långsmala hundar med långa öron och päls ser ut att de skulle göra om de kunde prata.
  3. Konstigare saker har hänt, exempelvis den där sjuka clown-crazen förra året.
  4. Hon säger att så är fallet och jag litar på henne till 100%. 

 

För att för att verkligen följa mönstret i det här inlägget med att, så att säga, "go on" om ämnen, så vill jag ta upp en anekdot Joré delade om ett annat dött djur i skolan. Hon skriver: "Jag hade en klasskompis i kanske trean-fyran, som hittade en räv som blivit överkörd av tåget och tog med den till skolan. Vi fick utrymma hela korridoren pga stanken, men minns att han själv tyckte att det var jättekul (killen, inte räven)? "Fun thing in a way" kanske". Detta är verkligen en "fun thing in a way". Mhh. Har så många frågor om detta, men tänker ej ta upp dem nu då det vore okristligt med tanke på längden av det här inlägget. Starka kommentarer ännu en gång! Trevlig kväll, bauta-sniglar.