Den eviga fråga om översatta namn

2017-10-16 11:41:00 | Poneringar


 I ett av Guds många hus. Glupska bastard. Obs skämt om Gud läser. 
 

Ok, jag har definitivt tagit upp det här förut, dock i en kortare form jag inte längre verkar kunna klara av att producera. Det handlar om att översätta namn. Jag kom att tänka på detta igen när jag lyssnade på P3 Historia, vilket jag också har tagit upp (jösses vilket arkiv en har, blir nästan tårögd). Måste sluta referera till mig själv, men kan väl inte hjälpa't heller. Förövrigt läste jag en studie som sa att män refererar sig själva något så extremt i akademiska uppsatser, de är liksom sina egna favoritexperter och klottrar ner sitt eget namn i referenslistan 70% mer än kvinnor gör. Det jag kan trösta mig med här är att detta 1. inte är en akademisk uppsats och 2. att jag inte är en expert på någonting utöver barnprogramsintron, vilket jag aldrig har refererat tillbaka till mig själv för. Så phew, länge leve drottningen etc. För att komma tillbaka från detta sidospår så lyssnade jag, som sagt, på P3 historia, specifikt avsnittet av Henry VIII eller som de kallade honom: Henrik VIII.

 

Varför sker detta? Jag förstår inte anledningen bakom det hela? I år och dar har jag funderat över namnöversättning och fortfarande har jag inte kommit fram till ett rimligt svar till dess existens. Jag kan 100% acceptera att det finns versioner av olika namn i olika språk/länder/kulturer. Ingen del av mig skriker för att Peter kommer från Petrus, men det är översättningen jag sätter mig emot. Liksom heter någon Petrus så heter de Petrus? Om de inte själva väljer att kallas för Peter, vilket är en annan sak. Men sker det i andra kontexter? Varför översattes Catherine/Katherine till Katarina? Och detta är inte endast från Sveriges sida, varför översätts Catherine av Aragons namn från Catalina? Jag har så många frågor. Dessutom glömde jag konstant bort dessa namnöversättningar, så när de började prata om "Katarina" och "Maria" och allt annat de mumlade om (obs bra mummel- är ett fan) tog det mig alltid några sekunder att för det första minnas detta move, samt översätta tillbaka namnet i mitt huvud. Alltså, det mest mystiska var förresten att de fortfarande sa Anne:arnas namn med icke-svenskt uttal. Var konsekventa kan tyckas, men jag måste säga att det hela fick mig att verkligen lyssna och rycka till då och då i ett försök att dechiffrera vem "Maria" var menad att vara. Till och med "Fablernas Värld" dealade med namn bättre, trots att jag har ett svagt minne av att de uttalade Charles "char-less". What's in a name förvisso, men ändå.

 

"Skulle inte du överväga att översätta ditt namn någonsin?" säger någon. Jo, under en omständighet skulle jag ha gjort det och det är när det blir för stor konkurrens när en möter någon som delar namn med en själv. När det händer tänker jag alltid: "Den här kampen kommer jag inte vinna" och börjar direkt fundera på om jag ska adoptera Lydia som jag ändå kallas femtio gånger av hundra, bara för att komma undan kampen om vem som bär det bäst. Dock är inte det en översättning lika mycket som ett namn som låter liknande, men min poäng står stadig på sina tre små ben. På ett mystiskt sätt känns det på samma sätt som en gång på idrotten där vi skulle mäta våra hjärtslag och jag inte hittade mitt och tänkte att jag kanske var död. Insåg sedan att det säkerligen var frånvarande i och med att jag befann mig på en idrottslektion och att mitt hjärta därför måste ha tänkt: "Tf är detta för lektion, spela död" och gjorde det. Men är ju här nu, så det bra till slut.

 

Men som sagt, jag önskar svar om denna namnfråga. "Så du tänker att inga namn alls ska översättas?" frågar någon. Nej, inte om det inte är nödvändigt. "Ha! Hur blir det med Bibeln då!" säger samma person och tror att jag inte har tänkt på det, trots att det är jag som ställer dessa frågor till mig själv. Är extremt redo för att ha originalnamnen från Bibeln om de (klart vilka "de" är, men de som de är väl vet väl att de är de, tänker jag) kan komma överens om vilka det var. Har ni svar på denna eviga fråga i mitt liv? Låt mig veta!





De verkligt exotiska varorna

2017-09-25 11:31:00 | Poneringar


 Är den här bilden stor nog eller ska jag lägga in en större, är min främsta fråga. 
 

För att se om jag hade skrivit om det här ämnet tidigare på den här webbplatsen så sökte jag i sökrutan (wow revolutionerande) och när jag skrev in "smultron" så fick jag en sådan sjuk känsla om att jag hade hittat på ordet? Det kändes så orimligt att det hette det, varför skulle det finnas ett bär som heter smultron? Det låter som ett vapen i någon sci-fi värld. Så jag satt där och kontemplerade världen och livet, och kom sedan på att jag kunde googla, så jag gjorde det och- givetvis- är smultron ett riktigt ord, men det är ändå någonting inom mig som gnager på mina artärer och det är inte smultronen själva, för de är bra för en. Den här berättelsen är inte menad att sätta era känslor i spinn, eller få er att tänka på något sätt- det är bara lite personlig hjärn-admin som jag tydligen beslutat skulle göra sig bra på internet. Mh, det är någonting jag skulle ha kunnat hålla för mig själv, men nej, allt behöver ju ett intro. Och det är här dagens. Plus att jag fortfarande är 98% säker på att jag har skrivit om smultron förut, men google vägrar ge utslag, så inte ens det blev en framgång. Men aja.

 

Iallafall, anledningen till att jag stalkade mig själv och mina egna skriverier är för att jag vill tala om de faktiskt exotiska varorna i matbutiker. För när vi, eller jag iallafall, tänker på exempelvis exotiska frukter, så tänker jag på typ drakfrukt, lychee, passionsfrukt, ananas, kiwi och mango. Men saken är ju den: de finns ju nästan året om i affären. Är du sugen på en ananas i februari? Gå och köp en. I oktober? Den finns fortfarande kvar på samma plats (om de inte har omorganiserat affären, vilket är stressigt för alla inblandade). Det är därför jag vill proposera en ny betydelse för exotiska frukter- eller inte exotiska- det har ju en bokstavlig mening att det är inte härifrån... jag tänker mer på vad som ofta ses som exotiskt i det att det inte alltid finns tillgängligt. Att det är speciellt och lite spännande att se i affären. Plus enligt synonymer.se (woop woop) är exotiskt synonymt med "från fjärran land", "utländskt", "främmande", "sällsam" och "ovanlig", så det är betydelsen ovanlig jag tänker på detta i. Äpplen är bland det minst exotiska som finns- det finns alltid, året runt. Ananas och sådan där vidrig persimon/sharonfrukt som alla låtsas gilla- trots deras egentliga exotiska status finns även de året om och har därmed tappat sin exotiska stämpel i mina ögon. En frukt/bär som däremot är djupt exotisk i ovanlighets-betydelsen är vårt eget kära smultron. Kanske ser den tre gånger per år, och då är det alltid endast ca 10 bär åt gången. Det är ett sådant mystiskt och ovanligt bär. Och därför är det extra kul när den dyker upp.

 

Det här är anledningen till varför jag funderar på att bli talesperson för att göra frukter otillgängliga i perioder. Sluta importera bananer året runt, för att bygga upp en längtan inom oss alla för deras gula böj Jag tycker om bananer lika mycket som nästa person (om nästa person tycker om bananer) och jag skulle sakna dem när de inte var där, men samtidigt tror jag att kärleken för dem skulle gynnas och att försäljningen av dem, när de återvänder, skulle skjuta i höjden. Ni vet hur det sägs att det förut fanns 4 säsonger inom modevärlden att designa för och att det nu finns 52 säsonger? Känner att samma sak har hänt med fruktvärlden. Förutom att varje säsong finns tillgängliga varje säsong. För att citera Ferrero Rochers klassiska reklam: "You are spoiling us". Plus att en blir trött på cirka alla frukter, istället för bara på ett fåtal som sedan byts ut till andra som en inte haft tillgång till på närmare ett år och därmed inte kan vara trött på. 

 

"Ah men köp inte mango på fem månader då" säger någon som tänker till en extra gång (bra!). Ja, det skulle jag kunna låta bli att göra, men de är inte endast mitt personliga nöje av att återse gamla fruktvänner jag är intresserad av- utan den kollektiva exaltationen. Jag vill se bilder på folk på semester i andra länder med en apelsin i handen och att kommentarerna under lyder: "omg no way, apelsiner i februari!!". Jag vill se hela landet peppa inför päronens, bananernas eller vindruvornas återkomst. Tror definitivt att det skulle boosta försäljningen och eftersom hela jag andas kapitalism och har det som min personliga religion, så känner jag att kapitalet skulle vinna på tillfällig frånvaro #loveprofitbeyondallelse. Såatte. Mh. Tankar på det? Skönt att det här inlägget hade både ett starkt intro och outro. 





Ordet "bebis" och att klargöra åldern

2017-09-13 13:10:00 | Poneringar


 

Är tillbaka igen. "Igen?" säger ni. Ja, tyvärr, vi alla tänker det och det är så det är. Tänkte snicksnacka lite om att använda vissa ord i obestämd form när det definitivt borde vara bestämd form. Det ordet som först kommer till mig är "baby" eller "bebis", varför tvingas jag läsa text där de talar om "bebis" helt generellt, varför händer det år 2017? Gud, varje gång jag läser det får jag kalla kårar och jag börjar typ planera hur jag ska fly landet på snabbast möjliga sätt och bosätta mig någonstans där detta inte händer. "Förstår fortfarande inte vad du menar" kanske någon säger, vilket är förståeligt då jag inte ens har förklarat mig. Det jag menar är när folk skriver eller säger saker som: "När du ska mata bebis", "Vid bad av bebis", "For baby's safety", "In contact with baby". WTF är det om? Jag blir så provocerad. Kan någon vänlig själ snälla förklara för mig varför detta händer för jag strugglar för att förstå här.  

 

Lägg dit ändelsen "-en" eller artikeln "the"! Sätt ditt ett "din" framför! Gör det till plural! Vad som helst så vi slipper läsa bebis utan att specificera närmare. Detta är inte av dumhet, det är inte som att jag blir förvirrad över vilken bebis de menar och att jag måste få det klargjort att de menar exakt den jag håller i- det ospecifika är inte ett problem i sig, det som är problemet är att det låter så otroligt creepy. Om det står "Vid bad av bebis" så kan jag inte hjälpa att tänka att det sägs av någon i en rasslig, flåsande utandning av någon i en smutsig beigevit polotröja som är lite för nopprig för att bäras offentligt. Men det kanske säger mer om mitt psyke än det säger om vad som faktiskt står där. Användandet av ett obestämt substantiv som ovan används typ inte i något annat sammanhang heller? Varför används det här? Det är inte som att en bilmanual bah: "Justera backspegel" eller att det står: "Plåstra om finger" i en vårdguide. Eller det kanske det visst gör, har aldrig läst en guide eller manual i mitt liv så kan egentligen inte säga någonting. Jag är endast välmenat förvirrad, så om någon kan kasta lite ljus över hela situationen så skulle jag uppskatta det.

 

Och nu när vi ändå talar om bebisar så har jag en till tanke som jag vet att många delar med mig och det är användningen av hur många månader ett kid är när en inte längre borde räkna i månader. Iallafall inte exklusivt, visst att en kan säga 2 år och 4 månader, men om du kommer här och hävdar att Louis är 28 månader så har vi ett problem. Återigen: varför? Jag kan gå med på att en säger 18 månader, men jag tror att det är min personliga gräns. Säger bara det- det är inte en allmän sanning, tänker inte skicka in något lagförslag om att förbjuda att berätta om kids ålder i månader efter deras 18, men allmänt i mitt liv. Efter 18 månader behöver en ej vara så specifik, och om du känner för att berätta exakt hur gammal hen är, sätt det första året framför månaderna och förenkla livet för exakt alla inblandade. Det finns en anledning till att en börjar säga "tjugoett, tjugotvå, tjugotre" efter nummer tjugo istället för att hitta på nya namn på siffrorna varje gång som innan dess, precis som det finns en anledning till att börja inkludera hur många fulla år Louis har levt innan en meddelar månaderna. Visst spicea upp det, säg 4 månader och 2 år, jag hänger fortfarande med. Det som är förvirrar en är när en frågar och någon säger: "Han är 28 månader" för då måste en börja med huvudräkning, vilket är en talang många, inklusive jag, inte besitter. Plus att den exakta åldern, som sagt, slutar vara relevant efter ett tag. Ok att det är intressant att veta att ditt kid är 14 månader för det kan vara exakta saker som brukar hända just då, men när en blir äldre spelar det mindre roll. Tänk om jag skulle ha gott omkring och sagt: "Jag är 230 månader" när jag var 19 år och 2 månader. Ens att nämna de där två månaderna hade varit en stretch.

 

"Tycker du borde hitta något annat, mer relevant att vara förvirrad över" kanske någon som vill mig illa säger nu. Har en till sak som jag kan berätta! Det hände på gymnasiet, Karl och jag var på väg tillbaka till skolan när en lärare sprang i katt oss. Hon sa: "Tjejer, vet ni vad jag kom att tänka på när jag såg er gå där framme?" varpå vi sa: "Nej vadå?" och hon sa, lyssna på detta: "1972". Och det är en kod vi fortfarande inte lyckats knäcka. Så utöver min förvirringsrant ovan som jag söker svar på, så söker jag även svar på vad hon kan ha menat här. Om någon kan hjälpa skulle jag vara ytterst tacksam. Mvh, linnea_1972@hotmail.com.