När samhällets byggstenar försvinner

2017-08-03 13:40:00 | Analys


En del av ett annat mästerverk. 
 

"Vad skall avhandlas idag" hör jag er unisont fråga. Jo, idag skall vi avhandla nyheten att Windows inte kommer inkludera Paint i sina features i framtiden. Låt oss bara ta en stund och gemensamt sörja detta faktum. Paint är en symbol för datoranvändandets tidiga skede, ack en startpunkt för den moderna tidens framfart. "Är Paint en stor del av ditt liv än idag?" frågar någon med medlidsam ton. Nej, alltså har inte ens ägt en PC på över tio år, men jag är ännu trogen, kanske inte dess användande, men dess samhällsbetydelse. Lite som att en blir upprörd när en hör att OLW ska sluta tillverka jordnötsringar (hände det ens?)- en vill liksom ha dem där i periferin, redo att återkomma till för att reconnecta med sitt forna jag. Känner att Aftonbladet fångade känslan väl med sitt musikval till videon om ämnet. Inte infon i videon- endast musiken. Klicka igång den och läs det ovan skrivna igen så vet ni vad jag menar. Gillar även att melodin avslutas väldigt abrupt- likt Paints liv. Det kan ha varit medvetet, eller omedvetet, men hur det än ligger till så är det fantastiskt artistiskt gjort av Aftis och det ska de ha cred för. Jag vill dock verkligen klargöra att jag har svårt att ha överseende med att uttrycket "går i graven" används tre gånger i den relativt korta texten. Men det är en synpunkt att utveckla en annan dag.

 

Tänker dock inte lämna det här ämnet än, så vi tar oss en titt på vad BBC News har att säga om hela grejen. Zoe Kleinman skriver: "Paint has been part of the Windows operating system since its release in 1985 and is known for its simplicity and basic artistic results". Ursäkta? "Basic artistic results?". Tror ej det va, det gick att tillverka konstverk som inte var det minsta basic. Min bror och jag gjorde tillexempel den här snabba skissen år 2005, där vi konspirerade vad som egentligen hände i HP 6 (spoiler alert) när Snape dödade Dumbie. Som ni ser på bilden, så är den både otroligt konstnärlig (liksom kolla in Harpan under manteln och allas, troligtvis väldigt smärsamma, solbränna), men även intellektuellt stimulerande, då det var en stark teori. Dock stod det ju att Paint var känt för det, och inte att resultatet var så i 100% av fallen, men om en inte hittar grav problematik att ta upp i artiklar som dessa, gäller det att verkligen ta tillvara på detaljer, kids. "Och plus att er teckning var väldigt basic" säger någon. Knip igen pajhålet- det är modern konst. Kolla in användandet av färgerna: inspirerande om något. Malfoys hår är samma färg som den där killens i "Mitt Liv som Hund".

 

Sedan görs det klart att Paints efterträdare: "Paint 3D" fortfarande kommer vara tillgänglig. Hm. Jag är misstänksam till hela grejen, på samma sätt som att jag fortfarande är misstänksam när det kommer till blu-rays. Varför är fodralen så små? Varför täcker inte filmomslaget hela fodralet? Vem vill ha en liten blå blu-ray-kant där uppe. En vet att en har köpt en blu-ray, det står rätt klart i och med den skrikande blåa färgen samt den skavande verkligheten där den förstör höjdsymmetrin i ens DVD-samling. Litar ej på dem- jag äger två, och de har båda varit gåvor. Och på samma sätt känner jag om Paint 3D; det är en uppgradering ingen behöver, men ändå finns den där. Men låt oss återgå till artikeln igen. Vad kan vi finna härnäst? Jo, att Zoe gör ett genidrag- en mellanrubrik som lyder endast: "RIP Paint". Ah, enkelheten talar till mig. Det är allt jag ville se- inga puns eller "gå i graven"- bara ett simpelt "RIP" som vi alla kan identifiera oss med. 10/10- fab jobb. Under den här rubriken rapporteras det om folk som lämnat meddelanden om det som skett. En youtuber skrev att Paint var: "The greatest thing to have ever existed", vilket Zoe ponerar är sagt med en lite skämtsamt ton. Hm, kan så vara. Men väljer att tänka att det var genuint och att vi alla en dag kommer samlas under en Paint-målad flagga.

 

"Så nu är det alltså över?" säger någon. Ah fast nej. För tydligen så finns ännu hopp, Microsoft har gått ut med att Paint endast står på en lista över features som kan försvinna, tillsammans med en del andra program som ingen bryr sig om, om en inte är en absolut freak show. Skoja, alla har rätt att sörja de programmen de vill, eller att inte göra det alls- vilket må kännas mer rationellt. Men alla kan ju inte vara Plato, så. Så allt hopp är inte ute för vår vän Paint, men om jag var Paint, vilket jag inte är (jag vet det är en chock för oss alla) så skulle jag nog ha bugat och klivit av scenen med applåder ljudande och näsdukar dabbandes under ögonen nu, istället för att dra ut på det och försvinna ner i en potentiell medelmåttig glömska. Att födas har sin tid och att dö har sin tid som jag tror att det står någonstans i Bibeln. Så ja, RIP fortfarande levande Paint. Du kommer vara saknad (om du inte stannar, vilket det finns en möjlighet att du gör, så). Har inte mycket mer att säga om saken. 





Häxskratt och dramatik

2017-07-17 13:54:00 | Analys


 

Tiden är åter kommen för oss att dyka ner i Aftonbladets fantastiska värld, denna gång ska vi besöka en kvinna som satt skräck i sina grannar. "Varför har jag inte detta dykt upp på min feed nyligen?" undrar alla ni som har som stolthet att ni har koll på nyheter och vad som händer i världen. Det är för att den här nyheten är från april, men det kan vi se förbi, det är egentligen inte en tidsbunden historia alls. Alltihop skulle ha kunnat hänt samma år som 1973 hände, det skulle inte ha haft någon betydelse. Och nu när jag ändå har lyckats skapa mig själv något sorts intro här, så kan jag ta tillfället i akt att säga att jag vet att det inte är roligt egentligen. Jag förminskar ingens upplevelser, detta är ett djupt problematiskt beteende, vilket jag är mycket medveten om. Det här inlägget är skrivet in jest som en kan säga om en vill använda ett engelskt uttryck som låter som något som får bröd att jäsa. Så som sagt, om polisen kommer efter mig nu och bah: "Varför hatar du samhället för?" så är det jag gör endast att kommentera det komiska i detta, säger ingenting om trakasserierna och de nedvärderande sakerna som skreks. Eller förresten det kan jag också göra: lägg av direkt, lägg NER. Det är ej punk att vara otrevlig i ett klimat som värderar armbågningar och att skrika högt utan belägg- att vara snäll och hjälpsam är där subversivt och därmed ett äkta rebelliskt beteende så lägg av på momangen. Ok, nu när jag har tillrättavisat dessa aktioner kan vi gå in i vad som sägs i artikeln.

 

"Ett lugnt och trevligt område i Halmstad, med goda grannar. Så skulle de flesta boende beskriva gatan i Halmstad. Men det var förut". De är öppningsraderna i artikeln och jag har redan saker att påpeka. För det första: varför används "Halmstad" två gånger så nära inpå varandra? Alla vet att Halmstad är det som menas även andra gången. "Det kan bli syftningsfel" hör jag någon säga. Hur? Men jaja, jag är varken journalist, svensklärare eller någon sorts expert inom detta, men det hindrar inte ett skavsår från att bildas i min själ. Bra att vara tydlig, antar jag. Men om jag var kung över djungeln skulle jag då inte ha skrivit stadens namn i den första meningen, bara för att dra ut lite på spänningen "Var ligger detta trevliga område?" skulle en undra. Fast ja, det är också sagt av en av två författare av en fantastisk uppsats om Adam Smith, där vi undvek att nämna hans namn genom hela grejen och sedan hade: "Hans namn var Adam Smith" som sista mening. Så jag kanske inte ska uttala mig, glöm att jag andades. Det andra jag har att säga är att det redan är dramatiskt: "Men det var förut". Dun-dun-dun. Älskar alltid lite drama, det känns lite som ett valfritt amerikanskt program med en tävling av något slag. Eller förresten inte ens endast en tävling, såg en gång ett naturprogram som typ hade explosioner pålagda och shiet. Iallafall så känner jag mig jäkligt pumped för att läsa nästa mening.

 

Just ja, har inte ens berättat vad artikeln handlar om. Den handlar om en kvinna som terroriserar sina grannar med trakasserier, oljud (exempelvis genom att använda en stålkratta eller sina egna händer) och genom icke-ok beteenden. Oljuden med hennes egna händer fångar direkt min uppmärksamhet. Menar de att hon... klappar? Eller vad? Kan en göra andra ljud med händerna? Liksom stålkrattan kan jag väl föreställa mig att en kan drämma mot saker, men mänskliga händer känns lite begränsade i sitt bruk. Kanske inte, det kanske bara är jag som aldrig har insett potentialen med händer och endast har använt den för att applådera som någon annan square. Fast applåder kan också ta olika form, vi alla minns säkert det där klippet på när Nicole Kidman applåderade på Oscars-galan eller vad det var. Åh, det gav mig simultana känslor av medlidande och glädje när hon "var tvungen" att kommentera varför hon hade applåderat som hon hade sen. (Det var pga ringarna, kan jag meddela för er som hade noll intresse på att få reda på anledningen). Så ja, oljud med krattor och händer. Hon kunde ha använt en såg sådär som med Karlssons kalasklister i "Pippi på Rymmen", för att spicea upp det. Men skall ej ge idéer. Dock var inte dessa oljud de enda som kom från hennes håll... (dramatisk segway).

 

Nästa underrubrik lyder nämligen: "Som ett häxskratt". Absolut guld av en rubrik, älskar den- jag vill veta mer, jag är intresserad. Men först måste jag ta upp det som hände innan det här häxskrattet. En person berättar att kvinnan stod vid staketet och stirrade rakt in i hennes (personen som blev utsatt) hem, och att hon därmed tvingades fälla ner alla persienner. Alltså detta är min fasa och det varit det enda sedan min moder envisades med att läsa den där barnboken "Godispåsen" med text av Maria Gripe och bild av Harald Gripe för mig. I den boken står nämligen en häxa utanför fönstret och tittar in, och det är exakt som i den här berättelsen. Hon kanske tog inspiration därifrån. Se bilden ovan från boken (som jag letade fram med mina egna små tassar) så vet ni vad jag menar. De har mitt absoluta medlidande. I "Godispåsen" stod dock även en fe utanför ett annat fönster, vilket var lika skräckinjagande, så det kanske är mer kopplat till folk/väsen som hittar in generellt och inte kopplat till en specifik sort.

 

Men som sagt är inte lurkande utanför fönster det enda häxiga beteendet hon haft för sig- nej: även häxskratt spelar sin del. Det står, som sagt, att hon gjorde ett ljud "som ett häxskratt". "Som"? Så det var inte ett häxskratt, men det var liknande ett häxskratt? Eller det kanske endast är uttryckt på det sättet eftersom häxor, potentiellt, inte finns i verkligheten. Om så är fallet skulle vi verkligen behöva se de där häxbränningarna i ett helt nytt ljus. Jag tänker ändå utgå ifrån att det var skratt som ett häxskratt hon gjorde, men då känner jag direkt att en måste vara mer specifik. Vilket sorts häxskratt? Det finns olika. Exempelvis så låter Hia-Hia i Bamse, den vita häxan i Narnia och The Wicked Witch väldigt olika när de skrockar. Känns fel att dra alla över en kam på slikt vis... skoja, antar att det är WW som menas. Annars skulle en kunna ha sagt "ett skratt" eller specifikt "som häxan i Bamse". Men eftersom vi ovan redogjorde för syftningsfel om en skulle ha tagit bort Halmstad i öppningsmeningen, så kan det också bli fel om en antar att alla häxor skrattar likadant #notallwitches. Och det är allt vi har lärt oss idag. Ska nu gå och brygga någon sorts brygd som den häxa jag är. Tjingeling. 





Offra sig för vädergudarna för att slippa sportevents

2017-07-03 12:55:00 | Analys


 

"Ny" nyhet att kolla närmare på idag. "Ännu än?" säger ni. Ja, nyheterna ändras varje dag förstår ni, vilket är ett direkt citat från HP5 boken, när han har blivit funnen sneakandes i en rabatt. Stark scen, väldigt stark. Idag tänkte jag vara ovanligt aktuell då detta hände endast förra månaden. Här är artikeln från The Guardian, försökte titta om det fanns på Aftonbladet för att en då, med stor sannolikhet, skulle ha kunnat samlat på sig mer s.k. "comedy gold"-material, men det fanns endast ett klipp när två personer pratade och det är ej bra nog. Och det gäller att vara bra nog för att kvala in på denna hemsida fylld av endast 100% kvalitet.

 

Ok, så det hela utspelade sig i Alberta, Kanada. Huvudpersonen är en man vid namn Thenuis Wessels, vilket är ett fantastiskt namn, han låter som en solklar superhjälte och hans kraft skulle deffo ha någonting med väderresistens att göra. Iallafall så var Thenuis så dedikerad till sina arbetsuppgifter (bland annat gräsklippning) han skulle utföra innan helgen började, att han totalignorerade (kan en säga, men se hans kommentar i nästa paragraf) en tornado som kom närmare och närmare. I försvar av sin övertygelse att den inte kunde göra honom illa, gav han CTV den här förklaringen till varför han ej kunde gå in och... jag vet inte, spela TP tills tornadon passerat: "I had to get it cut. A lot of things were happening over the weekend. The children were attending swim meets and some other sporting events over the weekend, so I had to make sure I got it done". Detta får mig genast att sympatisera med Mr Wessels. Inte för han var tvungen att få dessa saker gjorda- nej. Jag känner mer sympati för att han kanske har ett svagt hopp om att svepas med i tornadon och dö, så att han slipper de där sporteventen hans kids ska till. "Det är lite harsh" kanske någon av er säger. Inte i min bok. Det är sedan länge känt att jag, subtilt, ska avråda mina kids från att engagera sig i sport så att jag själv slipper titta på diverse matcher. Så jag tror att det är hans egentliga motiv. Det jag dock inte känner sympati för är att han använde uttrycket "over the weekend" två gånger så där nära inpå varandra, men låt oss se förbi det. 

 

"Det låter inte troligt" säger samma person, "vem skulle ha en dödsönskan endast för att ens kids ska på sportevent hela helgen som en tvingas följa med till?". Lyssna här: jag tror att hans fru känner samma sak. Låt mig berätta varför, men först, låt oss gå igenom vad som hände när hans nio-åriga dotter lade sig i. Hon var nervös "för tornadon", och bad honom att komma in, vilket han vägrade. Återigen kan en se starka tecken här. Dottern tänker egentligen: "Han måste komma in så han inte dör och inte kan komma på mina sportevents!", medans han fortfarande tänker: "F*** sport". Efter hans vägran, sprang dottern in i huset och väckte sin mamma/hans fru, Cecilia Wessels. Innan vi går vidare till vad som hände då, måste jag säga att jag ser det som ännu ett tecken på att de mentalt förbereder sig på sporthelgen i och med att hon sover mitt på dagen för att samla kraft. Cecilia vandrade sedan ut och frågade om han inte skulle komma in, till vilket han- direkt citat här- "calmly said no". Hon accepterar detta. Han accepterar detta. Hon kanske funderar på om hon ska dra fram en till gräsklippare och "stämma in" som en säger om en pratar om något annat, men hon gör det inte. Det han säger till sitt försvar är: "I was watching it all the time. I was keeping an eye on it". Mh, hålla ett öga på den för att se hur han skulle kunna få det att se ut som en olycka... skoja, skoja. Han ville säkert inte dö. Men det finns starka tecken för att så var fallet. 

 

Nu kanske ni som inte läst artikeln undrar hur alltihop slutade, det skulle då jag ha gjort ifall jag inte hade gjort det, och det slutade med olika graders brahet beroende på vilket perspektiv en väljer att se utfallet från. Om en talar om överlevnad: alles gut. Om en talar om att slippa de där sporteventen: inte alles gut. Men ja, det är en bedömningsfråga. Och hur gick det med gräsmattan? För att citera Thenuis: "I did get the lawn finished and it looks nice". Skönt att höra. Vilken inspirerande berättelse.

 

Så vad har vi lärt oss av det här? Jag skulle säga att sätta ner foten tidigt skulle gynna en om en inte vill hänga med på sportevent, istället för att vara beredd att offra sig åt vädergudarna. Säg: "Jag stödjer dig i ditt intresse för fotboll, men jag kommer inte stå på läktaren och heja på dig när du spelar en söndag klockan 10.00, två timmars bilfärd bort från där vi bor". Den andra saken jag personligen har lärt mig är att tornado inte stavas med ett "r" efter a:et. En lär sig visst alltid något varje dag.