Vad kan vi få reda på om folk och fä?

2017-12-14 10:49:00 | Analys


 

Hallå kamrater. Idag är jag här för att förstöra ett klassiskt barnprogramsintro, vilket är en av de saker jag är allra bäst på. Skoja, skall icke förstöra någonting, bara titta lite närmare på. Mästerverket i fråga är Fablernas Värld. Dock verkar det som att tycket om det programmet är rätt delat. Läste en kommentar där någon skrev: "Görs det tv-program som hatas av alla generationer även idag? Tror ej det". Därför måste jag, för att väga upp, ta tillfället i akt och verkligen komplimentera programmet. Under hela mitt liv vandrande på denna jord, har jag till exempel aldrig varit med om att någonting haft bättre röstskådespelare än FV och det är en sanning som kommer från djupet av mitt hjärta. Om ni har andra förslag, låt mig veta, men tills dess kommer detta stadigt ligga på första plats. Minns att jag till och med tänkte det som kid, och det säger allt ni behöver veta om mig. Måste även nämna att det var speciellt en karaktär som gjorde ett starkt intryck på mig och det var den där norrländska vargen. Älskade honom? Liksom ja, jag inser att tecknade räv-Robin Hood är lite av en babe: det är uppenbart, alla kan se det. Men jag måste även slå ett slag för vargen i FV, kanske inte pga hans looks, men det är någonting med hans low-key personlighet som får mig att tänka: "Vilken spjuver, honom skulle jag vilja vara vän med". Men låt oss släppa denna battle of the species och titta närmare på sången. Lyssna på den här om du inte minns hur den går, eller om du helt enkelt inte har hört den förut!

 

- "Hej Ugglan, tjena moss, kom hit en stund till oss! Vi sitter ju här!"

- "Ja visst, ni sitter ju där"

- "Och läser du för oss nåt ur Fablernas värld?"

- "Jaha, nåt ur Fablernas värld"

Så här öppnar den. Stark öppning kan tänkas, men jag tänker direkt att "moss" är ett nödrim. Det kan dock vara ett skogs-gag och om de är det ska de ha cred. Och med tanken på kvaliteten som denna show håller så är jag 100% övertygad om att det handlar om just ett gag och inte ett nödrim, liksom detta är inte Bingolottos julrimstuga den 23 december. Gillar även att Ugglan förvånat tittar på sig själv och sedan runt innan han klargör för tittarna att de sitter "där" och inte "här", vilket skulle vara exakt på honom. Plus att han återigen fakear överraskning när han kommer in andra gången. "Jaha, är det det ni vill höra" ser en att han menar när han talar och drar sedan ut exakt den boken från under vingen som om han bara hade väntat på att någon skulle fråga. 

 

- "Där kan man läsa hur allting är, och hur det står till med både folk och fä"

- "Vadå?"

- "Låt se"

- "Vad menar du med det?"

Har många tankar om denna del. För det första så måste vi få tag på den där boken om en kan läsa hur allting är. Finns svaret på alla våra frågor däri? Vill vi veta? Eller mår vi bättre av att leva i ignorans om världens alla svar? Kanske. Sedan frågar de "vadå?" vilket känns otroligt out of place. Vilken mystisk fråga att ställa i den situationen. Och detta är inte en isolerad händelse, nej. Ugglan svarar som sagt, varpå de ställer åter en fråga som känns oklar i sammanhanget? Jag känner nämligen att det är rätt klart vad han menar när han säger "låt se": låt oss se när vi öppnar boken men de bah: "no, we need instant gratification". Han fortsätter sedan tålmodigt med en förklaring, men en kan också se att han är rätt stressad i och med att hans kropp inte är still en enda sekund samt att han frenetiskt blinkar i takt med orden när frågan ställs. I konstant rörelse är han.

 

- "Jo! Här står vad djuren gör och tänker. Djur har också mänskors känslor. Djuren är väl också mänskor? Ja det är just vad de är"

- "I fablernas värld! I fablernas värld!"

Fab bok, men en skulle också ha kunnat fråga Dr Doolittle. Sedan kommer en rad som jag kan tänka mig att många tror att jag ska totalmörda och det är den om att djur också är människor, men jag tänkte inte nämna det utöver att jag vill ta upp en sak som en av mina lärare berättade, som relaterar till det. Min lärare sa att hen en gång hade läst en elevs uppsats mot djurförsök och att ett av argumenten var: "Råttor är faktiskt också människor". Och sedan jag hörde det, har jag tänkt på det nästan varje dag för jag tycker att det är det renaste som någonsin har sagts. Sedan är sången i princip slut, utöver det att Ugglan- trots att han låtsades vara förvånad över allt som hände i början av sången- i slutet stämmer in så att det slutar som en flippin' musikal. Det är dock förståeligt, jag blir medryckt och det är ändå rätt svårt att rycka med mig i någon riktning. Ett fantastiskt televisionärt verk. Simma lugnt.





Skillnaden mellan vanliga & kreativa personer

2017-11-15 11:37:00 | Analys


Kan en vara kreativ utan att ha på sig en hatt?
 

Hittade ett rätt fantastisk sak när jag vandrade omkring på internets trånga gränder för ett tag sedan, och direkt när jag såg de första två bilderna tänkte jag: "Detta är guld, alla måste få ta del av det här". Därför kommer nu ännu en av mina meningslösa analyser absolut noll personer ber om att få läsa, men ack- återkommer de inte på den här webbplatsen gång på gång. Lev me't. Det vi ska se närmare på är hur Bright Side tänker att kreativa och "icke-kreativa" (eller i deras ord "vanliga") personer ser på världen. Se bilderna här för att hänga med/bara njuta av en av internets största gåvor.

 

Första bildparet- boom direkt in. Vi ser vår vanliga person ligga i gräset och titta upp på molnen ovan, alternativt på fjärilarna som befinner sig 2.1 mm framför hens nos. Skulle personligen ha hållit ett öga på de där smörflugorna då jag tror att de är slugare än en kan tro, och att de skulle definitivt kunna hugga en i ryggen när en minst anar det. Som kontrast ser vi vår kreativa person, i en *kreativ* outfit och fantastisk "i woke up like this" styling av barret (+hatt) som även den ligger och tittar upp bland molnen medans hen tuggar på ett strå (det är lag på att en måste göra det, det står i den kreativa lagboken). Det verkar också som att det är en annan tid på dygnet med tanke på ljuset, aningen solnedgång eller soluppgång. Även fjärilarna är väck, men något som väger upp för det är att detta kreativa geni kan se att molnen liknar andra saker som finns i världen. Revolutionerande. Vad är detta menat att representera? Att blott kreativa personer kan se liknelser mellan former och fysiska saker? Att den vanliga personen fokuserar för mycket på det som är precis framför sin näsa, i detta fall fjärilarna? Att en är mer kreativ vid tider då himlen skiftar färg? Att tugga på strån får ens hjärna att sjunga av kreativ lycka? Att bära en t-shirt utan en väst ovanpå gör att din kreativa förmåga är noll? Jag vet inte, men jag vill veta.

 

Ok jag måste definitivt vara mer kortfattad om detta ska fungera. Det gör ont att inse, men det är någonting som måste ske. Bildpar två visar oss att om en inte har brunt hår, så blir ens växt automatiskt förälskad i en när en ger den vatten. Fint att se solklar homosexuell romantik illustrerad dessutom, i och med att exakt alla vet att vad som helst i världen blir en hona om en adderar ögonfransar. Tredje bildparet visar att den kreativa personen med 100% säkerhet lyssnar på soundtracket till "Sagan om Ringen" då en alltid direkt, och utan undantag, känner sig som en karaktär i serien oberoende av var en befinner sig. I en skog eller på Åhlens- det spelar ingen roll och det är ett faktum. En behöver inte ens vara ett fan för att få den känslan. "Ah men en kan inte se några hörlurar" säger någon. In-ear wireless är allt jag har att säga om det. Bildpar nummer fyra visar den vanliga personen cruisandes runt med vinden i håret (varför hatar du planeten?) och den kreativa personen som Peter Pan. Var satan har personen hoppat ifrån? Liksom no hate, men en kan dö av fallolyckor. Femte bildparet visar oss den vanliga personen tittandes på någonting, troligtvis om pirater på en tvskärm (oh holy god, Jesus wept on a mountain) och den kreativa personen läsandes- jag repeterar- läsandes, om pirater. Fortfarande samma outfit på den kreativa personen förresten? Det är förståeligt då det är en väldigt stark outfit, men vill bara nämna det. Om jag ägde den skulle jag också ha på mig den hela tiden tbh.

 

Måste sonika hoppa ner en paragraf nu för att stödja läsbarheten, vilket är en hjärtefråga för mig som ni troligtvis kan se av mina tidigare skrivna... verk. Vi fortsätter ner till det bildpar nummer sex och ser att den vanliga personen känner sig hotad/ängslig/rädd för sin chef och vad gör hen? Känner sig nedstämd och obekväm troligen, om en får läsa in känslor i det hela. Detta kan dock lätt lösas, för den kreativa personen låtsas bara att bossen är The Wicked Witch och då kan en totalt låta det ske och inte ta åt sig, inga probs. Samma personer ser sin kyckling bli tillagad i ugnen i bildpar sju, men det räcker inte för kreo: nej, ugnen är en drake. Känner att drakar är otroligt närvarande i dessa bilder? Är det någonting extra kreativt med dem som djur? Såg även att det fanns ett par enhörningstofflor högre upp. Är dessa mytologiska djur högre värderade i den kreativa världen? Eller är det bara djur generellt? Liksom om jag föreställde mig att tallrikarna i min diskmaskin rengörs av en spottande lama- är det bra nog? Eller skulle det vara bättre om det var en kentaur som spottade? Detta är frågor som kräver svar, så om ni har insider-info, låt mig veta! Bildpar sju visar att det är bättre och mer kreativt med cultural appropriation och att bevara stereotyper än att spela tv-spel. Bildpar åtta att den kreativa personens hus är sjukt filthy och det allra sista bildparet visar att en kan få en katt att säga exakt vad en vill att den ska säga, om en föreställer sig vad den skulle säga om den kunde, vilket i princip är samma sak som att tänka. Men ja. Cognito ergo sum kreativo, som är ett ordspråk jag precis hittade på i min egen hjärna #creative.

 

Vilket är ert favoritbildpar? Samt vem relaterar ni mest till här? Personligen ser jag mest mig själv som den där hackspetten på bild fem. Känner att vi har ett band jag inte kan förklaras med ord. 





Bamses saga: en analys

2017-11-02 09:31:00 | Analys


Den verkliga huvudkaraktären
 

Är här för att analysera ett av de här landets största cinematiska/musikaliska mästerverk genom tiderna. Om ni tänker någonting av Ingmar Bergman, ABBA eller programmet Doris och Gösta har ni fel- idag skall vi titta på Britt-Eriks nästan två minuter långa sång: "Bamses saga". Ok, kanske inte cinematiska, han har inte gjort videon själv, men väljer att titta på en video för att verkligen maxa alla sinnen. Vet att jag läste någonstans att Britt-Erik är Daniel Malmedahl som även ligger bakom Crazy Frog, vilket en kan se som början av den moderna världens förfall, eller alternativt som början på en ny era. Bestäm själva hur ni vill se det, annars kan en bara acceptera att det hände, försöka glömma, och gå vidare. Hursomhaver, låt oss ta en titt på videon/sången.

 

Kan börja med att säga att jag icke vet vem som har animerat detta, men cred- det är jäkligt bra. Gillar främst att en kan se Skalmans huvud under jorden vid 0.25. Gillar även att personen tagit sig kreativa friheter, i och med att sången öppnar med "Bamse och Lilleskutt hoppa ut i skogen" och att de varken är i skogen och att det endast är Skutt som hoppar. Men det är sådana modiga val som verkligen lägger ribban för kvaliteten i saker som dessa- det är det som läses mellan raderna som betyder något etc. Om vi går vidare till rad två, så låter den: "Då kom Skalman trampelisvamp, snubbla på en katt". Genial text, då det verkligen känns som att det skulle låta "trampelisvamp" när han går. Jag vet inte om det var meningen att det skulle vara ett onomatopoetiskt ord, men det är det och får mig direkt att tänka att det är här en sång av hög kvalitet. Sedan ser vi återigen modet hos animeraren då hen gjorde "en katt" till Katten Jansson, trots att det inte finns några bevis för att så var fallet. Mod, som sagt- det kunde ha varit en helt okänd katt, vilket känns mer troligt då de inte nämnde katten vid namn. Sedan undrar jag bara helt allmänt om stadsplaneringen i Bamses värld- varför ligger allt på kullar? Är det bara för att det är kul att de ligger högt upp, eller är det stor risk för översvämning eller något? Bara en fråga. Efter det springer Lille-Skutt upp till farmors hus och lämnar de två gamla männen bakom sig. Bamse säger då en  oklar sak (0.49): "Vänta på oss andra, vi har inga långa ben och Skalman han är trött". Detta är oklart då Skalis med 100% säkerhet har längst ben. Plus, kan jag bara få call out Skalman eller, han är alltid sjukt egoistisk. De kan vara mitt uppe i någonting som de måste göra och han bah: "Nej jag tänker inte. Jag är trött" och de måste leva med det? Och det är inte som att det händer då och då, det händer bokstavligen varje gång de hänger. Alltså jag förstår väl om han måste vila/äta osv, men kan han försöka timea det lite grand? Inte? Aja, en måste vara förstående, men vill bara nämna det. 

 

Om vi sedan fortsätter tills vi träffar farmor vid 1.04 (som förövrigt har den bästa rösten sedan Terry Jones spelade Brians mamma i "Life of Brian") så ser vi att Skalis inte kommer in i huset med Bamse och Skutt, så jag antar att de lämnade honom till sitt öde. Sedan säger hon: "Vill du inte ha någon honung stora starka Bamse?" trots att han 1. inte är stark utan honungen, så det är inte korrekt och 2. hon är betydligt större än honom. Efter det låter Husmusen oss veta att honungen är stulen, och direkt börjar Bamse springa efter katten Jansson (som han direkt antog hade tagit den, vilket han skulle ha kunnat gjort med rätta, i och med att Bamse tidigare lovade ut en av farmors köttbullar som han inte ens fick- vad vi såg iallafall). Mystiskt också att det är Bamse som springer efter, när vi tidigare fick klargjort att det är Lille-Skutt som är den snabba i gänget. Jansson hinner hela vägen ner till platsen där Skalman snubblade över honom, medan han balanserar en honungsburk på huvudet, vilket verkligen kastar ljus över att Bamses löpning är extremt mycket under par. Sedan springer katten Jansson tillbaka till farmors hus, och så var sagan slut. Och med det kan en se, att den här berättelsen inte var en saga om Bamse: det är en saga om trickstern Katten Jansson. Han har varit den verkliga huvudpersonen, och det är honom vi ser innan skärmen tonar ut sig till svart.

 

Innan jag går måste jag också bara prata lite på kommentarerna under videon, vilka är otroligt åldersfokuserade. "Jag tittade på den här när jag var 8, nu är jag 13"; "Såg den här när jag var 5, är nu 11" liksom ja, grattis att tiden går? Vad vill du ha? En tårta? Skoja, grattis på födelsedagen osv. Kul att ni hänger kvar. Sedan kommer dock den sjukaste kommentaren av de alla, från Niclas: "När jag var unge kunde man bara lyssna på denna. Det fanns nått som hette video på den tiden, men Britt-Erik kunde inte hyras (du kan fråga dina föräldrar) när är jag 35 och älskar den lika mycket som då". Alltså va? Jag har så många frågor? Jag tror även att samma frågor brinner inom er, så jag tänker inte ens räkna upp dem- ville mer bara föra den här kommentaren ut i ljuset, den kan vara början på något nytt. Och det var allting jag hade att säga om det här, mer än vad som borde sägas, men låt gå. Tankar om det?