Ljudassociationer och färgförvirring

2018-01-07 11:05:00 | Vacuum


 

Karl och jag pratade nyligen ("nyligen" här betyder bokstavligen år 2014) om vilken konstig känsla det är att lyssna på saker (sånger är ett exempel på saker en kan lyssna på bland annat, ah, en lär sig något nytt varje dag) som en associerar med en viss plats, på en annan plats än just där. Jag kan tänka mig att om en har minnen efter en reinkarnation så skulle det kännas precis så. Men jag vet inte säkert pga har inte blivit reinkarnerad under de senaste två åren. (Tror jag i alla fall? Kan inte vara säker på någonting). Om så är fallet har jag verkligen inte uppgraderat, jag har till och med exakt samma skor. Kan inte tänka på detta utan att vilja evakuera jorden, så ska sluta med det nu. Det är som att existera i ett maskhål i universum. En ännu konstigare sak är när en går på en viss plats och minns exakt vad en lyssnade på senast en var där. Händer mig hela tiden, till den grad att jag accepterat det som en del av livet. Exempelvis, varje gång jag skulle gå hem till Karl förut så gick jag förbi en byggnad vi, av väldigt oklara anledningar, kallade för "kvinnofängelset" och exakt varje gång jag såg just den byggnaden tona upp sig i fjärran så hörde jag inom mig ett klipp från "Hanapees Otroliga Podcast" när hon talade om någon pedofilfarm, bara för att jag lyssnat på det avsnittet en (1!) enda gång när jag gick där tidigare. Det var som en förbannelse, exakt varje gång tänkte jag på den där pedofilfarmen. Fatta jobbigt för den byggnaden om den visste vad jag associerade den med. Hundra gånger hellre ett kvinnofängelse skulle jag vilja säga. Jag undrar dock vad det faktiskt var... tog aldrig reda på't. 

 

Åh ja äntligen kan jag få in den här konversationen. Har velat inkludera den lika längre än jag kan minnas. Så på tal om både minne och Karl, hade vi en gång en föreläsare som hade väldigt svårt att skilja mellan, och minnas information om, en rosa och en orange bok. Hen hade givit oss instruktioner om att läsa några sidor i en bok som var i en annan upplaga än den vi hade. Detta är en sjujäkla anekdot, den kommer få ett helt kapitel dedikerat till sig i min autobiografi år 2073:

 

Jag: "Ursäkta. Har bara en fråga om vilka sidor det är om en har den orangea boken?"

Föris: "Vad är det för bok?"

Karl: "Alltså det är samma bok, men bara den äldre upplagan"

Föris: "Vadå är den äldre upplagan rosa?"

Jag: "Nej? Din upplaga som ligger där är rosa, den vi har är orange"

Föris: "Varför har ni den?"

Jag: "Det var den som stod på listan?"

Föris: "Jaha, så upplagan som stod på listan var den rosa?"

Karl: "Orange"

Föris: "Jaha ok. Jag frågar klassen"

*Slår på mikrofonen*

Föris: "Är det någon annan här inne som har den gamla rosa-"

Karl och jag: "ORANGE"

 

Sedan hände detta:

 

Lärare: "Varför har ingen annan reagerat på att sidnumren är olika i de två upplagorna?"

Karl: "Jag vet inte, ingen annan har väl börjat än. Oj- är mikrofonen fortfarande på?"

Person: "Ja, den är på, vi hör"

 

Att både förvirra och förolämpa inom loppet av en och en halv minut är någonting som borde belönas högre. Kanske något sorts pengapris? Fast det skulle vara rätt hög konkurrens om det priset, känner jag- men därav skulle det bli prestigefyllt att få. Och en har tillfälle att bara spotta ur sig förolämpande saker och det, om något, behövs verkligen i dagens samhälle. Vi har inte nog av det. Vilken fantastisk idé.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:


Kommentar: