Lekande barn och robotsamhället

2018-01-02 14:17:00 | Vacuum


 

Tillåt mig att uttala min nyfunna kärlek för "Se upp för lekande barn"-skyltar. Jag överöstes med uppskattning för dem relativt nyligen och varje gång jag sett en sedan dess har jag tänkt: "Ja f u robotbilar, här prioriteras främst kidsen, mhm, hantera det ni" (ungefär den tanken hade jag, med stark betoning på ungefär). Inte för att det är bilarna som kör sig själva, men jag såg på en episod av Gadget Man för något år sedan att det finns bilar som gör det nu, vilket är jäkligt coolt. Och jag är fortfarande djupt imponerad över bilar som kan parkera själva, vet ej ens vad jag ska säga. Robotar är vad det är. Och det är därför jag tycker att det är jäkligt sweet att robotarna får stå så uppenbart åt sidan när det finns en lekskylt. Förresten, får en bara sätta upp en sådan skylt? Eller måste en få tillåtelse? Det är min undran, så om ni vet- kasta ett meddelande åt mitt håll.

 

Nu låter det dock som att jag är emot robotnikerna, vilket jag strikt talat inte är. Jag skulle nog vilja säga att jag är för robotsamhället om det betyder att de kan göra allt tråkigt arbete åt oss så att vi alla som resultat behöver jobba mindre. För robotar har hängt med ett längre tag nu, och visst har de förenklat arbete på många sätt och platser, men inte tusan har det gjort befolkningen i stort mindre upptagna- vi blir ej avlastade. Mh, vill också ta tillfället i akt att berätta att jag vet allt som vet om samhällsbyggnad och struktur, så detta är ord från en expert. Ibland känner jag dock att bilarna har tagit över lite för mycket och det är när jag ser platsen jag vill till, men att det inte finns någon human väg att komma dit utan bil, utan en måste en, i princip, vandra längs motorvägen- och det mina vänner är inte en fantastisk aktivitet och jag har faktiskt cred och erfarenhet nog att säga det då Karl och jag en gång vandrade omkring på en motorväg i Paris för att vi kände att vi kunde ta en "genväg" till platsen vi kunde se från vårt fönster, tillåt mig att säga att jag haft bättre upplevelser. (Det där var en väldigt lång mening, nästan lika lång som längden av min kropp). Men gillar ni att gå längs motorvägen gör det, var försiktiga. Får en ens gå där? Eller är en en rebellisk lagbrytare om en tar del i en sådan aktivitet?

 

Och nu när jag ändå talade om både Karl och robotsamhället kan jag också dela när vi en gång kom springande genom en mycket fin stadsdel i London och nästan kolliderade med trettio kostymklädda män (det är där robotsamhället kommer in) som kom gående på trottoaren. För att undvika kollision vejade vi undan dem vilket resulterade i att vi råkade springa in på en röd matta, bredvid vilken ett flertal människor stod med DVD:er i händerna. Det som gör den här situationen bättre var att vi dels var relativt finklädda då vi varit på ett bröllop, men framförallt för att vi bar en pizzakartong var. Plus att en av de där dudesen som skulle gå in på röda matten frågade om han fick smaka en pizzaslice, men innan jag hann säga "ja" befann vi oss x-antal meter bort då vi, som sagt, sprang. Kände bara att den händelsen band ihop det här inlägget vackert. Blir nästan tårögd av dess fagerhet, ack, är inte livet fantastiskt osv. Ibland får en verkligen till det alltså. Herre jösses. 



Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:


Kommentar: