I slutändan är vi bara tunnhåriga apor

2018-01-03 17:03:00 | Poneringar


 

I tider av trubbel (eller utan) finner jag alltid att en tanke fungerar bättre än alla andra när det kommer till att inse absurditeten i allting. Och den tanken är att människor är bara tunnhåriga apor. Det är allt vi är och bara den insikten gör majoriteten av det mundana, hum-drum livet lite mer humoristiskt. Låt mig demonstrera en vanlig scen på ett tåg.

 

Tåget i sig självt är en snabbåkande tub uppfunnen av apan Dickie från Storbritannien (landet- ett koncept bestämt av ett gäng apor) år 1804 (en tidräkning bestämd av ett annat sådant gäng). Vi sitter omringade av ett antal andra apor i väntan på att ytterligare en apa ska komma och kontrollera våra biljetter. (En apa med ett jobb! Och utan det ovan sagda jobbet blir det svårt för apan att överleva, för jobba det måste vi, även om det kommer till att vi måste hitta på nya för att vi är för många för att kunna samsas om de som finns). (Och biljetterna själva är liten pappersbit någon apa för länge sedan bestämde skulle ta dig från Stockholm till Flen för 137:-). (Och att de där 137:- en gång bestämdes skulle representeras av guld för att det var värt mycket, men vem bestämde värdet i guldet? Ytterligare ett gäng apor. Och det är därför guld är värt mer än aska). Vi har bestämt att pengar, rättigheter och gränser har ett värde, men de är ingenting. Det är vida accepterat att en måste gå till polisen för att fixa en liten bit papper så att en kan korsa en påhittad linje mellan två länder och därför finns det. Eller att juli kommer efter juni. Eller ett en person med ett nyckelband i handen automatiskt är en idrottslärare. (Det kanske bara är jag förresten, jag vet inte). (I mitt huvud spelar det liksom ingen roll om personen står balklänning- hen ska väl på ett event efter jobbet liksom?). Eller att "ettan förlora, tvåan vann" faktiskt är en legit sak att säga? (Vad är det ens om förresten? Vem kom på det? Det fungerar inte på något sätt, förstår ej). Samma sak som när någon säger: "Sista målet vinner" när en leder. Vad i? Nej? Sista målet vinner inte alls? Det står 13-2? Osunt är det, att säga så. 

 

För om vi kollektivt skulle säga: "Vi är trötta på att saker kostar pengar nu. Det här fungerar inte längre, det här systemet har varit döende i århundranden" så skulle det blir trubbel, mitt huvud är inte så pass lofty, men om vi alla- eller ens majoriteten- var med på det så skulle det ju egentligen inte finnas längre. "If men define situations as real, they are real in their consequences" för att citera W.I Thomas. Eller som när det isländska folket, med rätta, sa: "Vi tänker inte betala storbankernas skulder" år 2008. (Det bästa som någonsin hänt när det kommer till Island förresten. Jag kan riktigt höra hur en stor del personer skriker: "Det gick bra för dem i fotbolls EM!". Eller VM eller vad satan det var. Men jag nominerar hanteringen av den isländska finanskrisen som det bästa att ha kommit ur de landet genom tiderna. Och det säger allt ni behöver veta om mig. Och bara det att ni kan läsa det jag skriver nu, ett par påhittade symboler som kombinerats för att berätta någonting och att vi bara accepterar att det är möjligt. Att vi hör ordet "blåklocka" och tänker: "Det är en blomma som jag, trots sitt namn, skulle bedöma som lila". Eller att det finns stjärnor som är miljarder av ljusår bort och att vi bah: "Döma stavas med ett m". Hur jäkla sweet är inte det, kids? Riktigt jäkla sweet skulle jag vilja säga. Det är i stunder som dessa en inser att ingenting är på riktigt och att en i princip kan resa sig upp och lämna vilken situation som helst för att gå och köpa en avokado. Så länge en är fri att gå, det finns avokados och en har ett mynt att köpa den för. Eller två mynt, eller en miljon eller vad det nu är avokados kostar. Ni minns väl rådet från tidigare i år om att millenials måste sluta köpa avokado på toast eftersom det är grunden till att vi inte har råd att köpa hus. Så lägg ner myntet i fickan igen och ät Weetabix som alla andra!! Dagens ungdom amirite. 


: H

Instinktivt och mycket orolig förde jag handen mot hjässan och kollade hårtätheten.Håret får duga som det är.Jadu Linnea,det händer allt ibland att också jag funderar över allt konstigt som mänskligheten kan komma på.Ibland känns inget på riktigt längre men sedan nyktrar man till och inser att vissa saker kommer vi inte undan,som att äta tex.Att äta är på riktigt.Apropå gränser så räcker det med att observera hur rädda folk är om sina smultronställen.Vem f..vill dela sitt svampställe med någon annan? Ja,det är förödande för samhällen när den rikaste promillen av befolkningen genom bedrägeri och ren stöld berikar sig ännu mer.Nu tänker och talar jag som en vänsterpartist...hmm.Håller jag på att bli kommunist? Det skrämmer mig lite att jag tydligen känner mig själv så dåligt.
Tack för ett inlägg att fundera högt och lågt kring.
Hare!

2018-01-04 @ 10:29:44

Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:


Kommentar: