Ordet "bebis" och att klargöra åldern

2017-09-13 13:10:00 | Poneringar


 

Är tillbaka igen. "Igen?" säger ni. Ja, tyvärr, vi alla tänker det och det är så det är. Tänkte snicksnacka lite om att använda vissa ord i obestämd form när det definitivt borde vara bestämd form. Det ordet som först kommer till mig är "baby" eller "bebis", varför tvingas jag läsa text där de talar om "bebis" helt generellt, varför händer det år 2017? Gud, varje gång jag läser det får jag kalla kårar och jag börjar typ planera hur jag ska fly landet på snabbast möjliga sätt och bosätta mig någonstans där detta inte händer. "Förstår fortfarande inte vad du menar" kanske någon säger, vilket är förståeligt då jag inte ens har förklarat mig. Det jag menar är när folk skriver eller säger saker som: "När du ska mata bebis", "Vid bad av bebis", "For baby's safety", "In contact with baby". WTF är det om? Jag blir så provocerad. Kan någon vänlig själ snälla förklara för mig varför detta händer för jag strugglar för att förstå här.  

 

Lägg dit ändelsen "-en" eller artikeln "the"! Sätt ditt ett "din" framför! Gör det till plural! Vad som helst så vi slipper läsa bebis utan att specificera närmare. Detta är inte av dumhet, det är inte som att jag blir förvirrad över vilken bebis de menar och att jag måste få det klargjort att de menar exakt den jag håller i- det ospecifika är inte ett problem i sig, det som är problemet är att det låter så otroligt creepy. Om det står "Vid bad av bebis" så kan jag inte hjälpa att tänka att det sägs av någon i en rasslig, flåsande utandning av någon i en smutsig beigevit polotröja som är lite för nopprig för att bäras offentligt. Men det kanske säger mer om mitt psyke än det säger om vad som faktiskt står där. Användandet av ett obestämt substantiv som ovan används typ inte i något annat sammanhang heller? Varför används det här? Det är inte som att en bilmanual bah: "Justera backspegel" eller att det står: "Plåstra om finger" i en vårdguide. Eller det kanske det visst gör, har aldrig läst en guide eller manual i mitt liv så kan egentligen inte säga någonting. Jag är endast välmenat förvirrad, så om någon kan kasta lite ljus över hela situationen så skulle jag uppskatta det.

 

Och nu när vi ändå talar om bebisar så har jag en till tanke som jag vet att många delar med mig och det är användningen av hur många månader ett kid är när en inte längre borde räkna i månader. Iallafall inte exklusivt, visst att en kan säga 2 år och 4 månader, men om du kommer här och hävdar att Louis är 28 månader så har vi ett problem. Återigen: varför? Jag kan gå med på att en säger 18 månader, men jag tror att det är min personliga gräns. Säger bara det- det är inte en allmän sanning, tänker inte skicka in något lagförslag om att förbjuda att berätta om kids ålder i månader efter deras 18, men allmänt i mitt liv. Efter 18 månader behöver en ej vara så specifik, och om du känner för att berätta exakt hur gammal hen är, sätt det första året framför månaderna och förenkla livet för exakt alla inblandade. Det finns en anledning till att en börjar säga "tjugoett, tjugotvå, tjugotre" efter nummer tjugo istället för att hitta på nya namn på siffrorna varje gång som innan dess, precis som det finns en anledning till att börja inkludera hur många fulla år Louis har levt innan en meddelar månaderna. Visst spicea upp det, säg 4 månader och 2 år, jag hänger fortfarande med. Det som är förvirrar en är när en frågar och någon säger: "Han är 28 månader" för då måste en börja med huvudräkning, vilket är en talang många, inklusive jag, inte besitter. Plus att den exakta åldern, som sagt, slutar vara relevant efter ett tag. Ok att det är intressant att veta att ditt kid är 14 månader för det kan vara exakta saker som brukar hända just då, men när en blir äldre spelar det mindre roll. Tänk om jag skulle ha gott omkring och sagt: "Jag är 230 månader" när jag var 19 år och 2 månader. Ens att nämna de där två månaderna hade varit en stretch.

 

"Tycker du borde hitta något annat, mer relevant att vara förvirrad över" kanske någon som vill mig illa säger nu. Har en till sak som jag kan berätta! Det hände på gymnasiet, Karl och jag var på väg tillbaka till skolan när en lärare sprang i katt oss. Hon sa: "Tjejer, vet ni vad jag kom att tänka på när jag såg er gå där framme?" varpå vi sa: "Nej vadå?" och hon sa, lyssna på detta: "1972". Och det är en kod vi fortfarande inte lyckats knäcka. Så utöver min förvirringsrant ovan som jag söker svar på, så söker jag även svar på vad hon kan ha menat här. Om någon kan hjälpa skulle jag vara ytterst tacksam. Mvh, linnea_1972@hotmail.com. 


: Hanny

Jag tror att det är innan barnet fått något namn som man säger bebis.Ordet bebis blir ett slags tilltalsnamn.Hade man sagt bebisen så hade det varit som att säga den där.Typ nåt som katten släpat in.Det låter familjärt och lite personligt att säga bebis.Så tror jag att det kan vara.
1972? Mycket skumt.Jag tror faktiskt att hon bara sade så för att få er att grunna livet ut på vad hon egentligen menade.
Du är beroendeframkallande Linnea.Det är så underhållande att läsa dina inlägg!
Synd att din mail inte fungerade för jag hade bifogat ett presentkort på 5000 kronor att användas i valfri nätbutik.Vi tar det en annan gång.MvH från ett mycket dystert Eslöv.Vädermässigt då alltså.
Du e bäst Linnea!

2017-09-13 @ 15:21:54

Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:


Kommentar: