Hackebackeskogen: platsen att satsa högt

2017-09-06 12:32:24 | Analys



Ska recensera en sak. Eller ja, recensera är ett starkt ord. Jag ska nämna några vagt relaterade saker flera gånger i ett inlägg. "Vad är denna sak du ska recensera/nämna?" hör jag er alla fråga förväntansfullt. Nya Klas Klättermus filmen. Eller "Klabbe K" som min fader kallar honom. Skulle kanske råda er att se filmen för att verkligen ta in dessa observationer men tänker samtidigt att det är orimligt av mig att anta att det skulle ske så... gör det inte? I och för sig, om ni känner till berättelsen/berättelserna generellt, så är den här filmen ord för ord av det som sägs. Till och med tonfallen är de samma 99% av tiden och det är imponerande om något.

 

Det öppnar med Klas sång "Klättermusvisan" (lyssna här om ni inte känner till den) och det första jag noterar är att han 1. har på sig en jäkligt fab mantel och 2. är jäkligt woke. Liksom ja, han må leva av de andra djuren i skogen, men Klabbe har insett att det faktum att tid ses som en lyx i samhället är bevis nog för att det måste förändras helt och hållet. Som en gång när jag såg en dokumentär som hette "Inequality For All" och de hävdade att för att samhället skulle fungera i vår del av världen, idag så behövs "more spending for the top 1%", vilket är en sjuk sak att säga och det känns som att Klas vet det. Hursomhelst, filmen går vidare och en får vila sina små piphål på någon, minns inte vem pga livet är för kort, bita av toppen på en morot som ser jäkligt god ut och det kommer från en person som inte normalt sett uppskattar morötters existens. Det är som de där kokosbollarna i Pippi, en vill bara ha dem. Nästa sak jag måste reflektera över är att den här rädslan för Mickel Räv verkar ha dykt upp rätt nyligen? Eller? Det är känslan jag får. Eller har alla möss varit rädda för Mickel under en längre tid? Jag har inga svar här, endast frågor. Hur som haver så känner jag att det är dags för Mickel att skaffa sig en hobby, då han verkar djupt uttråkad hela tiden, och det kan vara en anledning till hans problematiska beteende. Dock är han jäkligt dappert klädd och det ska han ha beröm för.

 

Låt oss gå vidare. "Detta är inte mycket av en recension" säger någon. Vet, sa ju det. Inga lögner yttras här. Det dyker upp ett väldigt starkt citat, sagt av bagarpojken: "Inget solsken som inte för något gott med dig". Haha stop it you're killing me etc. Vänta kom nu på en sak jag definitivt måste ta upp om Mårten när han ska skriva sin lag för hur en ska bete sig i skogen. Det jag finner intressant är att hans tankar går direkt till "jag ska skriva en lag". Inte "kanske en ordningsregel skulle vara på plats?" eller någonting sådant. Nej: lag. Det ska han ha cred för, snacka om att satsa högt direkt. Det ger även resultat som ni säkert vet, så bra gjort av honom. Förståeligt, det där med resultatet dock, då hans lagrumsidé känns rimlig. Måste förresten också säga att hela pitchen och tonen av "att alla djur ska vara vänner" verkligen har en vegan-promotion ton, vilket jag uppskattar. På tal om ingenting av det här, eller jo lite pga att hon var där i lag-scenen likt alla andra djur i skogen då det var "obligatorisk närvaro" på det där mötet: Mårtens farmor. Liksom Mårten hade peppat i typ en vecka för att hans farmor skulle komma och hälsa på för att äta tårta. Men sedan när hon väl kommer dit (efter att nästan ha blivit uppäten av den där igelkotten) så äter hon bokstavligen en tårtbit, säger cirka tio ord, och drar sedan? Hon kan inte ha varit där längre än 15 minuter? Samt, varför verkade Mårten vara så peppad när hon ändå bor i skogen, vilket vi får reda på att hon gör i.o.m. att hon är på tidigare nämnda mötet. Gå bara och hälsa på oftare? Trodde hon hade rest en längre väg för att nå Hackebackeskogen- men icke.

 

Sista stycket nu av detta fantastiska inlägg, ett av de mest rörande jag skrivit hittills i mitt liv. Men innan jag avslutar måste jag ta upp hur kasst älgens tal är på Bamsefars födis. Så här går sången: "Den stora älgen reste sig och det blev tyst kring bordet. Det här blir nog ett vackert tal för nu har älgen ordet: 'Kära gamla Bamsen vår, du blir femtio år i år!'". Och det var talet? De andra djuren borde, efter detta tal, definitivt ha recenserat det i nästa vers för det är väl inte bara jag som tänker att det var rätt dåligt. Eller ja, det var väl ett gott försök, men det var definitivt inte speciellt vackert och en väldig besvikelse. Tråkigt och basic skulle jag ha sagt, vilket jag nu gör. Det är det mest ifrågasättbara i den här filmen, enligt mig, och jag skulle säga att det vittnar om ett rätt bra betyg. Så vad är sensmoralen? Allas beteenden blir tillrättade, förutom Klas som kom undan skulden för allt han gjorde, vilket vittnar om att hans beteende var problematiskt men inte på samma nivå som de andras. Känner att filmen speglar vårt moderna samhälle, där Klabbes tankar och agerande kring nötter får oss att inse att det fanns en tid innan pengar och att det kommer finns en efter. Och det är vad jag tog till mig från den. Adjö. 


: Hanny

Klas klättermus har jag ingen som helst relation till.Googlar lite och ser att Bamsefar är en evigt ung femtioåring.Redan år 1962 fyllde han 50 och det fyllde han även 2010.Tiden står still när Klas mus slår till.De enda klasarna jag läste var Storklasen och Lillklasen.Fast de var riktigt bra de med.

2017-09-06 @ 14:35:39
: Hanny

Det är den åttonde dagen i nionde månaden och du förväntas föda fram ett inlägg om okända superkvinnor.Hoppas att det kommer idag.

2017-09-08 @ 12:57:29

Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:


Kommentar: