Tider och dagar

2017-10-29 11:59:00 | Vacuum


 

Kamrater, vintertid är här. Personligen är jag misstänksam gentemot exakt varje klocka efter att vintertiden, och dess andra halva, sommartiden, har hängt en över axeln och givit en ett råd en aldrig ville ha i första taget. Framförallt litar jag inte på klockan på min mobil, för den är djupt opålitlig. Har den ställt om sig själv? Har den inte gjort det? Vem vet? Hela morgonen idag har jag gått omkring förvirrad. Vad är ens klockan? Tänk om alla klockor går fel? Hur ska vi organisera oss om vi bara ger upp tidstänket? Är vi alla mitt inne i ett stort skämt, ett jackass avsnitt för hela världen? Ingen vet. Det var menat som ett skämt så skrattar jag inte längre. Ack. Det förvirrar mig även vad en mobil klassificeras som, är det en robot? Antar inte? Eller jag vet inte. Tänker personligen att en robot måste ha armar och, framförallt, ögon. Wall-E- där kan en snacka om robot. När jag såg honom så tänkte jag direkt: "Ahh, han är en väldigt söt för att vara robot". Dock behöver en väl inte vara gullig för att förtjäna att bli uppskattad. Men jag känner att ögon är mitt nummer 1 kriterium för robots, och det är därför jag har svårt att acceptera att de där robotarna som bygger bilar är del av släktet. De är liksom en... arm? Har inte tid för det. Wow ok. Robotsrasismen börjar här. Om det i framtiden är en fråga av riktigt värde, citera mig inte.

 

En annan sak jag vill ta upp idag är en tanke jag nyligen hade om ojämna nummer. Generellt sett så är jag ett fan av dem. Eller ja, fan och fan, jag accepterar dem och kan ibland föredra dem framför jämna eftersom ett ojämnt nummer alltid har någonting som är exakt i mitten- vilket gläder mig. Liksom säg nummer 7. 1 2 3 4 5 6 7. Där är fyran i mitten. Jag verkligen uppskattar att det inte är någon .5 business med ett ojämnt nummer när det kommer till den exakta mittpunkten i sifferledet som leder upp till den. Någonting jag däremot alltid har haft lite svårt för, och vänligen meddela mig om ni någonsin känt en liknande känsla, är att veckan har ett ojämnt antal dagar. Jag vet inte vad det är, men det är någonting i det, som verkligen får det att krypa inom mig? Funderar på om det är för att det inte går att dela upp den tidiga samt sena delen av veckan på ett tillfredsställande sätt. För tänk såhär:

 

  • Om vi räknar med alla veckans dagar så skulle då torsdagen vara i mitten, men det känns direkt fel, då torsdag definitivt faller in på den sena (bättre) delen av veckan. 

  • Om vi tar bort helgen, så skulle det göra onsdag till veckans mitt, men det kan jag inte heller acceptera eftersom det är för tidigt på veckan för att vara mitten. Plus att jag aldrig förstått hela grejen med att onsdag ska vara "lill-lördag" (jag ber om ursäkt för användandet av det uttrycket, jag mår själv dåligt av att ha gjort det och det skall aldrig skrivas igenom på denna webbplats) efter som det då skulle antyda att torsdag är en söndag (aka veckans ångest-dag) men det är enligt mina erfarenheter inte ant. Ty i min värld är torsdagen den mest hoppfulla av alla dagarna, då det är dagen innan fredag. Har alltid haft en bra känsla för torsdag, trots att den genom hela min skolkarriär, alltid har varit den längsta/objektivt tyngsta dagen. Älskar torsdag.

  • Detta lämnar möjligheten att det är onsdag eftermiddag som är mitten på veckan, men direkt känner jag att timmar inte borde vara iblandade i den här frågan. Men det känns trots det bäst hittills. Plus att det ibland är bra att vara specifik när det kommer till tid, det är ett råd jag skulle vilja ge till min mor. När en frågar hur lång tid det är till någonting svarar hon nämligen alltid "snart". Liksom ja ok. Jag behöver ett klockslag, inte ett adverb, men tack för din medverkan. Och därför tror jag att jag kan acceptera onsdag eftermiddag ändå. Fast onsdag eftermiddag är ju i princip torsdag... mysteriet fortsätter.

 

Tankar tack. När är veckans mittpunkt? Och om vi skulle få en extra dag, vad skulle den heta? Föreslår personligen "Nådag" eftersom det känns som att en då alltid skulle behöva konfrontera sig själv och säga: "Nå? Vad har du gjort hittills den här veckan, tick tock, halva har gått". Alternativt "Sällandag" då det känns som att en alltid skulle tänka: "Va? Har halva veckan gått? Men sällan!". Bah två förslag från ett äkta barn av sin tid. Adjö. 



Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:


Kommentar: