"Skärp dig och ge henne luren"

2017-10-12 09:45:00 | Vacuum


 Bild tagen med sagt mobil, sagt år. 

 

Hittade ett dokument för ett tag sedan, som jag författade år 2008. I detta dokument ponerade jag det faktum att jag sekunden innan klickat mig in på min mobil och insett att ljudinspelningen varit på i 99 minuter. Det som störde mig något så orimligt med detta är för det första att jag tydligen inte tyckte att det var värt att lyssna igenom dessa 1.5 timmarna, inte ens highlights- jag bara raderade det. Förståeligt i stunden, liksom jag kan säga direkt att om jag råkade spela in 99 minuter här och nu skulle jag också radera det utan att lyssna igenom det. Men ändå så tänker jag att det verkligen kunde ha givit en inblick i mitt liv om jag hade sparat den där filen någonstans. Men nu får jag aldrig veta vad som sades. "Du går troligen inte miste om något stort" säger någon tröstande. Mh vet, men skulle ändå vilja veta min tankegång. 2008 känns nämligen verkligen som ett år jag var allmänt mystisk om jag tänker tillbaka? Besatt av nyckelhålsmärkning var jag #savage. Det andra som gör mig lite frustrerad, men samtidigt glad för mitt forna jag, är att min mobil kunde spela in 99 mins av ljud och uppenbarligen fortfarande vara vid liv. Min mobil idag (eller heute som en säger om en är tysk, vilket inte jag är) laddar ur 23% endast genom att jag andas på den en gång. Jag menar jag ska inte peka på någon speciell tillverkare här, men jag tror att alla har en aning om vilka jag menar om jag säger... "Apple".

 

Förövrigt så hade jag en mobil en gång så höll så hög kvalitet att det nästan är provocerande. En gång, till exempel, så tappade jag den från tredje våningen i skolan, rakt ner på ett stengolv i källaren. "Varför hade ni ett hål i golvet?" frågar någon. Det var spiraliska trappor med ett cirkulärt mellanrum hela vägen ner, och där har ni svaret på det. Skulle dock ha varit coolare om golvet bara helt allmänt hade hål så att en var tvungen att se upp var en satte fötterna. Lite Hogwartskänsla över det hela skulle det ha bringat, dock vet jag inte hur glada arbetsmiljönämnden eller vilka det nu är som kommer med klagomål, skulle vara över det- men låt oss se förbi dem. Plus att Karl och jag en gång hittade en okänd spiraltrappa i biblioteket och när vi gick ner för den så kom vi till en plats som seriöst var Hemligheternas Kammare. Jag har fortfarande frågor om hela grejen, men vet ej vart jag ska vända mig.

 

Detta dokumentfynd fick mig dock att tänka tillbaka på tiden då hemtelefoner användes av alla, och inte endast av min kära fader. Liksom ja det var rätt ångestfyllt innan en ringde ett samtal (speciellt eftersom jag en gång traumatiskt gjorde en felringing och i 2 min argumenterade med en man på andra sidan tråden, som jag trodde var min morbror, om att jag ville prata med min kusin och att han skulle "sluta" och "skärpa sig" och bara lämna över luren till henne) men samtidigt var det rätt så äventyrligt. En visste aldrig hur det skulle gå. Gångerna jag började prata med fel person för att de lät lika tänker jag ej gå in på, men kan säga att det hände cirka varje gång jag ringde till Karl. Ibland var det också stressande när en ringde till någon som inte svarade med sitt namn, utan sitt telefonnummer? Vad var det för sjuk idé? Det var en av mina vänners föräldrar som alltid gjorde det. Väldigt oklart. Plus att det ofta blev missförstånd, inte endast när de var inblandade utan också i dialoger med andra. Detta är en av de mest mystiska sakerna Karl sa till mig en gång.

 

Jag: "Hallå!"

Karl: "Hej, är Linnea hemma?"

Jag: "Det är jag?"

Karl: "Jaha, det lät som en gammal tant"

 

Förvisso må min familj vara känd för att husa ett gäng gamla tanter som svarar i telefonen. Liksom ja, det är vår huspiga Judith som tar alla våra samtal, men..? Plus hur kan ordet "hallå" låta som en ålder. Ok om jag hade sagt typ... ahoy, eller vad nu gamla människor säger när de svarar i telefonen. Eller "hej". Sluta säg hej. Vi lever i den moderna världen nu, detta är inte 1950. Säg "tjinixen" som vi andra. Herre. Vägrar acceptera samhällsförändringar, gör de. Det är så att en blir sinnessjuk. Vilken är er bästa telefon genom tiderna och vad var dess värsta fall? 


: Hanny

Kan inte hålla mig för skratt:).Du har bland annat också en väl utvecklad humorådra.
Jag är uppväxt med LM Ericsson Diavox.En redig,fast telefon med ställbar volym från och med årsmodell 1988.Du var nog inte ens önskad av dina föräldrar 1988?

2017-10-12 @ 14:04:31

Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:


Kommentar: