När ens sista resa blir med Postnord

2017-10-11 09:42:00 | Analys


 

Min tidigare känsla över min okänsliga approach till denna händelse har nu lagt sig lite, så jag tänkte att tiden äntligen var inne för att åter föra detta till ljuset. Halva jag känner att jag gör alla en tjänst, men den andra att det är en djup otjänst. Hm. Berättelsen jag ska titta närmare på är i vart fall, den om den där askan som Postnord tappade bort. Är övertygad om att detta fick all den uppmärksamheten den fick endast för att det handlar om PN; om det var Bring Citymail skulle ingen ha funderat vidare, och det är därför det är bättre med dålig publicitet än ingen publicitet alls. Det är 100% mitt motto i livet i alla situationer. Men ja, innan jag börjar ska jag återigen klargöra att detta inlägg är skrivet som skämt (#komikern) och att det säkerligen icke var en rolig händelse i verkliga livet. Dock måste jag säga att historien inte är rolig, så mycket som den är bra. Det känns nästan som att Aftonbladet- eller vem det nu var som rapporterade om det först- möjligen själva kan ha planeterat hela grejen endast för att få skriva om det. Likt jag tidigare sa, så känner jag att dess största styrka ligger i att den feature en av två stora syndabockar Svea Rike passionerat gillar att klaga på: Postnord, den andra är givetvis SJ. Det skulle ha varit ultimat om de kunnat enda de två i en gemensam historia. En dag, kids, en dag. 

 

Ok, för att komma in på berättelsen, rapporterad av Aftonbladet. Först och främst råder jag er att titta på videon högst upp. Fantastiskt musikval. Jag tycker verkligen att de ska ha cred för valet de gjorde: de har bestämt sig för hur vi ska uppfatta den här berättelsen, det är en tragedi- inte en komedi, och det klargörs med den allra första tonen. Men samtidigt är det inte ett musikval som endast accepterar det som har hänt- nej, mot slutet får vi reda på att de planerar att gå till botten av det här. "Var är den där askan?" frågar de, och det blir direkt lite X-files över det hela. Stark öppning. Kanske borde kära AB sadla om och bli nya Rolling Stones eller något? Obs tidningen, ej bandet. Oj, kom på att jag fortfarande inte berättat vad som hänt, men det är enkelt: kvinna dog i Tyskland, hennes urna skickades till Sverige för att bli begraven. Urnan skickades fel och är nu (eller nu kan den väl inte vara det längre, men jag kan i skrivande stund inte hitta någon ny info) på villovägar i Sverige. Familjen = upprörd. Så det var det som hände. Sonen säger: "Nu har det gått tre veckor och jag tycker att det är så sorgligt. Det är inte bara en vara, det är någonting som man lämnar över till posten för att de ska ta hand om på bästa sätt". Jag är emot victim blaming- det är en av mina principer, för att citera min granny- men skicka inte något så viktigt och brådskande som aska med posten? Jag vet att det yttrandet helt går emot vad jag just sa, men tänk på valet du just gjorde, kanske tänk tillbaka på andras berättelser och upplevelser med tjänsten och fundera sedan igen över om det är det bästa valet att göra. Detta är inte en diss mot varken Postnord eller familjen i berättelsen, det är bara en objektiv syn på händelsen. Och ja, de kanske inte hade något annat val, men då skulle jag inte ha gått in i det hela med inställningen om att allt skulle gå enligt planerna, men det kanske bara säger mer om mig som person än det gör om situationen. 

 

"Men något liknande kanske aldrig hade hänt honom förut, och trots att Postnord ibland gör fel, så är det inte så ofta som vi tror. En rapporterar aldrig om ett brev som kommit rätt" säger någon. Helt riktigt på alla plan. Det klargörs även att hennes son ofta fick post från Tyskland, men att han aldrig tidigare varit med om någon liknande väntan. Jag gillar att de la till den detaljen, liksom det står ju rätt klart att det inte är en vanlig väntan. En behöver inte jämföra det med annan post från Tyskland för att se det. Undrar också hur personen som intervjuade honom ställde frågan.

 

Intervjuaren: "Så ehh... brukar du ofta få post från Tyskland?"

Sonen: "Ja"

Intervjuaren: "Ok. Så... det brukar inte ta så här lång tid vanligtvis?"

Sonen: "Givetvis inte? Om så var fallet skulle du inte vara här nu"

 

Gissar att det lät sådär, men jag kan inte veta säkert pga var inte där. "Vad gjorde du när det hände då?" undrar ni. Vet inte, men troligtvis någonting så lame att ni skulle tappa respekten för mig om jag berättade vad det var. Sedan ger AB lite info om hur det är rekommenderat att en ska skicka aska med posten. Ett rekommenderat paket är tydligen standard, för hur en "sänder folk på sin sista resa". Har alltid trott att den sista resan är till himlen eller vart en nu vill, men tydligen är det med Postnord. Gud, dessa statligt ägda företag verkligen infiltrerar våra liv djupare och djupare var levande dag. Notera även den samling av hat för Postnord under artikeln. "Vill du läsa mer föraktliga saker om företaget? Klicka här!". Måste också bara lägga till lite extramaterial från Expressen, ty deras artikel var minst lika bra. Till att börja med så har de en bild på en postbil med undertexten: "Bilen på bilden har inget med saken att göra". Som om någon skulle tro att så var fallet. Skulle älska om någon såg bilden på bilen och bah: "Där är bilden i vilken urnan nu finns!!!". Mh, hela grejen skulle då inte längre vara ett mysterium. Och de avslutande orden dedicerar jag till chefen för Postnord Sverige, Anders Holm, som avbröt sin semester för att säga: "Vi gör allt för att hitta paketet" cirka femton gånger i ett väldigt kort uttalande. Och det får mig att tänka att de deffo jobbar på det. Eller har jobbat. Det var cirka tusen år sedan nu. 


: Hanny

Jag undrar vad det stod på paketet att det innehöll.Stod det 'urna med avlidens aska' kan jag tänka mig att en hel del djupt religiösa helt enkelt vägrat att transportera den och vräkt ut paketet i terrängen.Själv är jag vidskeplig och skulle aldrig våga transportera aska från en döing.Aldrig.Mitt tips är att paketet ligger i skogen utanför Kramfors.

2017-10-11 @ 12:10:19

Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:


Kommentar: