Minnen från forna liv

2017-10-23 10:24:00 | Vacuum


 

Stod precis och borstade mitt hår, vilket händer mer sällan än jag vill erkänna, och mitt under borstningen kände jag mig plötsligt, om så för en sekund, att jag var en häst som borstade min egen svans. Är det ett tecken av något tidigare liv, undrar jag nu? En häst annorlunda än de vi har idag? En som en räckvidd stor nog att nå sin egen svans och dessutom kan både hålla i och hantera en borste? Vilka var de? Vad var deras motiv? Vad höll dem vakna om nätterna? Vart försvann de och varför?

 

Det påminner mig om en sak jag läste för ganska länge sedan: någon sa att så fort de hade en korg eller någonting liknande på höften så kände de sig direkt som en flicka på 800-talet som var på väg ner till floden för att tvätta sina kläder, och vars död skulle komma vid 21 års ålder av en inflammerad tand. Och alltså jag håller verkligen med- vad är det för sjuk trigger för ett gemensamt minne? På samma sätt tänker jag om mitt forna liv som häst som borstar sin egen svans. Kanske det är en glimt in i framtiden? Det kanske är en av de där sakerna vi aldrig kommer förstå. Det och typ hur folk läcker sånger? Liksom hur är det möjligt? Hur gör de det? Jag har aldrig förstått detta. Hackar de in i artistens/skivbolagets server eller minne eller vad en nu förvarar färdiga sånger på och kopierar dem till sin egen lilla komputerare? Det är sådana här frågor som måste få svar, och det pronto.

 

Vad finns det mer för världsliga saker jag inte förstår... ah, såklart det där med hur en röst kan resa från en telefon till en annan, men det har jag tagit upp tidigare. Jo- jag vet en till sak: hur de kommer fram till vissa detaljer i historieböcker. Exempelvis så vi en hel del faktaböcker för barn i vårt hus när jag var liten (eller ja, de är väl fortfarande kvar) och de hade en massa olika teman: samhälle, naturvetenskap, kultur, djur, naturen och så vidare och så vidare. Vi hade även ett par som handlade om historia, och dessa fascinerade mig alltid pga de sjuka detaljerna de gick in i. Liksom jag förstår ifall de kan berätta om hur en grupp la gåvor i graven med sina döda, om de bodde som i byar eller ej, vilken sorts mat de kan ha ätit etc. Det jag inte kunde eller kan acceptera var när de slängde in detaljer som: "På kvällarna satt de kring lägerelden, sjöng sånger om månen medan den som gjort störst insats under dagen ackompanjerade sången med en liten flöjt gjord av ben". Jag menar? Hundra procent att jag kan skriva under på lägerelden och den där flöjten av ben. Men de andra detaljerna? De nämnde inte ens att detta finns exempelvis illustrerat på en grottvägg eller något, så då kan det ej vara fallet, för om det var så skulle de ha nämnt det. Det finns verkligen noll bevis för att detta hände? Varför sprida lögner? Och återigen, jag kan absolut acceptera det om det klargjordes att det var en saga, någonting som kunde ha hänt, men inte när det presenteras som fakta. Detta har lett till att jag nu funderar på om någonting jag lärde mig då är sant? En annan sak som bidragit till denna undran är att vi blev tillsagda att att börja en mening med "och" och "men" är totalt förbjudet och inte ok under några omständigheter. Ej sant? Känner för att inkludera en av mina dikter från 07 här för att understryka mina känslor, så håll i er. Den lyder såhär

 

PIG CURLS

 

Gris, gris

Fin sevis

Girls, girls

Rainbow curls

 

(Samhället sviker)

 

Den verkligen fångar känslan, känner jag. Har ni träffat på några liknande lögner? Kände ni er förrådda när ni insåg sanningen? Tvivlar ni än idag, i denna era av post-truth, på allt ni tror er veta? Känner ni igen er i den där 800-tals flickan med tvätten? Har ni någonsin känt er som en häst som borstar sin egen svans? 


: Hanny

Är du en liten ponny? Du är för rolig du! Tvivel för kunskap framåt.Utan tvivel är man inte riktigt klok.Det kan du nog instämma i?
Ha en bra dag lilla ungstoet!

Svar: En gång en ponny, alltid en ponny
Linnea Aurora

2017-10-23 @ 14:24:25

Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:


Kommentar: