Den eviga fråga om översatta namn

2017-10-16 11:41:00 | Poneringar


 I ett av Guds många hus. Glupska bastard. Obs skämt om Gud läser. 
 

Ok, jag har definitivt tagit upp det här förut, dock i en kortare form jag inte längre verkar kunna klara av att producera. Det handlar om att översätta namn. Jag kom att tänka på detta igen när jag lyssnade på P3 Historia, vilket jag också har tagit upp (jösses vilket arkiv en har, blir nästan tårögd). Måste sluta referera till mig själv, men kan väl inte hjälpa't heller. Förövrigt läste jag en studie som sa att män refererar sig själva något så extremt i akademiska uppsatser, de är liksom sina egna favoritexperter och klottrar ner sitt eget namn i referenslistan 70% mer än kvinnor gör. Det jag kan trösta mig med här är att detta 1. inte är en akademisk uppsats och 2. att jag inte är en expert på någonting utöver barnprogramsintron, vilket jag aldrig har refererat tillbaka till mig själv för. Så phew, länge leve drottningen etc. För att komma tillbaka från detta sidospår så lyssnade jag, som sagt, på P3 historia, specifikt avsnittet av Henry VIII eller som de kallade honom: Henrik VIII.

 

Varför sker detta? Jag förstår inte anledningen bakom det hela? I år och dar har jag funderat över namnöversättning och fortfarande har jag inte kommit fram till ett rimligt svar till dess existens. Jag kan 100% acceptera att det finns versioner av olika namn i olika språk/länder/kulturer. Ingen del av mig skriker för att Peter kommer från Petrus, men det är översättningen jag sätter mig emot. Liksom heter någon Petrus så heter de Petrus? Om de inte själva väljer att kallas för Peter, vilket är en annan sak. Men sker det i andra kontexter? Varför översattes Catherine/Katherine till Katarina? Och detta är inte endast från Sveriges sida, varför översätts Catherine av Aragons namn från Catalina? Jag har så många frågor. Dessutom glömde jag konstant bort dessa namnöversättningar, så när de började prata om "Katarina" och "Maria" och allt annat de mumlade om (obs bra mummel- är ett fan) tog det mig alltid några sekunder att för det första minnas detta move, samt översätta tillbaka namnet i mitt huvud. Alltså, det mest mystiska var förresten att de fortfarande sa Anne:arnas namn med icke-svenskt uttal. Var konsekventa kan tyckas, men jag måste säga att det hela fick mig att verkligen lyssna och rycka till då och då i ett försök att dechiffrera vem "Maria" var menad att vara. Till och med "Fablernas Värld" dealade med namn bättre, trots att jag har ett svagt minne av att de uttalade Charles "char-less". What's in a name förvisso, men ändå.

 

"Skulle inte du överväga att översätta ditt namn någonsin?" säger någon. Jo, under en omständighet skulle jag ha gjort det och det är när det blir för stor konkurrens när en möter någon som delar namn med en själv. När det händer tänker jag alltid: "Den här kampen kommer jag inte vinna" och börjar direkt fundera på om jag ska adoptera Lydia som jag ändå kallas femtio gånger av hundra, bara för att komma undan kampen om vem som bär det bäst. Dock är inte det en översättning lika mycket som ett namn som låter liknande, men min poäng står stadig på sina tre små ben. På ett mystiskt sätt känns det på samma sätt som en gång på idrotten där vi skulle mäta våra hjärtslag och jag inte hittade mitt och tänkte att jag kanske var död. Insåg sedan att det säkerligen var frånvarande i och med att jag befann mig på en idrottslektion och att mitt hjärta därför måste ha tänkt: "Tf är detta för lektion, spela död" och gjorde det. Men är ju här nu, så det bra till slut.

 

Men som sagt, jag önskar svar om denna namnfråga. "Så du tänker att inga namn alls ska översättas?" frågar någon. Nej, inte om det inte är nödvändigt. "Ha! Hur blir det med Bibeln då!" säger samma person och tror att jag inte har tänkt på det, trots att det är jag som ställer dessa frågor till mig själv. Är extremt redo för att ha originalnamnen från Bibeln om de (klart vilka "de" är, men de som de är väl vet väl att de är de, tänker jag) kan komma överens om vilka det var. Har ni svar på denna eviga fråga i mitt liv? Låt mig veta!


: Hanny

Detta sammanträffande är sjukt för jag har till och från funderat på det här med att öveesätta egennamn.Jag har funderat på det ända sedan första gången du tog upp det.Min lilla reflektion är att engelska namn inte längre blir försvenskade.Kan inte komma på ett enda namn faktiskt.Washington blir inte tvättstaden och Pennsylvania förblir intakt.Jämför med till exempel hur Bagdad eller Köpenhamn försvenskas i stavning och uttal.
En gång kände inte jag heller mina hjärtslag men sen kom jag ju på att jag har mitt hjärta till höger!!

2017-10-16 @ 13:04:48

Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:


Kommentar: