Telefonkonversationsanalys som är av intresse för ingen annan än jag själv

2017-11-12 12:47:00 | Vacuum


 

Fars dag idag. Perfekt timing av detta inlägg dårå. Hittade nämligen en sak jag skrev ner för närmare tio år sedan här om dagen, vilket visade sig var mer ifrågasättbart än jag i stunden tänkte. Förresten så vet jag inte om det är sant, skrev ju ner det av en anledning, så någon sort påverkan måste det väl ha haft på mig och den ifrågasättande delen av min brainbox. Det jag skrev ner var ett telefonsamtal, eller snarare någonting som hände före och efter samtalet. En prolog och epilog till samtalet om en så vill. Händelsen utspelar sig i min familjs hus: Hemtelefonen ringer, min fader svarar. Efter hälsningsfraser, springer han mot mitt rum, och på vägen drar han telefonen genom diverse växter, pinnar och textiler för att sluta med att köra en slalombromsning med den över överkastet på min säng. "Det är till dig" säger han och ger mig telefonluren. Det är Karl, så jag chitchattar med henne ett tag, sedan lägger jag på. Efteråt:

 

Fader: "Vad sa hon?"

Jag: "Hon undrade över ett mattetal"

Fader: "Nej, men vad sa hon om bryggan?"

Jag: "Inget? Varför skulle hon säga någonting om bryggan?"

Fader: "Jag låtsades att jag svarade i telefonen på bryggan och sedan sprang upp till dig, och jag drog telefonen genom blommorna och allting så att det verkligen skulle låta som att jag sprang"

 

Ok, jag har så många frågor om denna händelse. Låt oss ta det i steg. För det första: Låt oss uppskatta att hon ringde på vår landslinje- det verkligen daterar den här berättelsen. Det är numera ungefär en person som använder den och om det ringer och det inte kan vara den personen, så förväntar jag (och alla andra i huset) oss extremt dåliga nyheter. För det andra: sämsta idén någonsin att prata om ett mattetal över telefon. Jag undrar varför det var så crucial att hon behövde svar just den dagen. Plus att jag tvivlar på att jag kunde komma till någon sorts undsättning, men en kan ju alltid hoppas att så var fallet. Låt oss nu gå vidare med hela den här bryggrejen.

 

Det känns högst otroligt att hon skulle ha nämnt det om hon gick på hans berättelse, vilket hon inte borde, av ett flertal anledningar: 1. Han gjorde extremt dåliga ljudeffekter. 2. Bryggan ligger längre bort än 5 sekunder, även om en springer. Det kanske är en rimlig tid om en är Usain Bolt, men senast jag tittade var inte han min far.  3. Varför skulle han ha med sig hemtelefonen till bryggan? Räcker täckningen ens dit? Troligen inte. Och, som sagt, även om hon gick på det så känns det inte som att hon skulle ha nämnt det. Ofta hon skulle säga: "Din pappa sa att han var på bryggan när han svarade. Kul!". Liksom det är inte en sak en säger. Att ens tänka det är borderline för mig alltså. Det är som när jag har pratat med en kompis eller något och min far, återigen, han är verkligen huvudpersonen i det här inlägget, frågar mig: "Vad sa hon om bilen då?". Sin bil? Ingenting? Ofta hon skulle säga någonting? Vilken konstig fråga. Är det en sak en nämner i förbifarten? "Och min bil går utmärkt". Har aldrig varit med om, men då har jag inte varit med om allting heller, så det är möjligt att det sker. Kanske om en har ett intresse av bilar, men eftersom det är någonting jag inte besitter så känns det orimligt att någon i min närhet skulle börja ge mig detaljer. Tycker förövrigt att alla bilar ser ungefär likadana ut. Skulle vara det sämsta vittnet någontsin om det kom till att identifiera/minnas bilar. Allt jag kan komma ihåg är färgen den har. Dock är det skönt att minnen som inkluderar endast färg är isolerat till bilar och andra fordon, och inte manifesterar sig i andra områden i livet.

 

Så det var allt jag hade att säga. Gud vet att detta är intressant för exakt noll andra personer än mig själv, och till och med jag började skumläsa efter att dialogen slutade. Aldrig tidigare har jag levt upp till kategorinamnet "Vacuum" som i denna stund. Så kan det gå.


: Hanny

Jag vet inte ifall du är tillräckligt gammal för att ha sett tv-serien+familjen Adams+ men det känns som att din familj kan ha varit inspirationskällan.
Jag har lagt märke till att allt viktigt för dig hände 2007/2008.Det måste ha varit två viktiga år för dig.
Hare!!

Svar: Älskar familjen Adams- STORA år!
Linnea Aurora

2017-11-12 @ 15:56:19

Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:


Kommentar: