Om att lyssna på andras drömmar

2017-11-23 10:41:00 | Poneringar


 

En sak som jag aldrig har förstått eller kunnat relatera till är att en så stor del av jordens befolkning inte tycker om att lyssna på andras drömmar. Obs nattdrömmar, inte typ: "Vill hoppa bungyjump", vilket som av en händelse är ännu en sak jag inte kan relatera till. Nej, detta är sådana som du drömmer på natten när du är medvetslös. Kanske drömmer du även då om bungyjumping? Jag vet inte, jag är inte du. Älskar personligen att höra dessa drömmar (och den andra kategorin också, men vi lämnar dem här nu för att inte blanda ihop två olika saker), och behöver definitivt inte ha varit med i dem för att bli underhållen. Saken är ändå ofta, enligt min erfarenhet, att en alltid beter sig mystiskt i andras drömmar ändå, vilket får en att ifrågasätta sig själv- så på ett sätt är det skönt om en inte är med.

 

Det är ju som en helt ny berättelse en aldrig har hört förut, som ofta involverar gemensamma personer en känner som gör mystiska eller heroiska saker- bästa någonsin, älskar't, 10/10. Mitt bästa är när ens/någon annans omedvetna drar fram en person ur skuggorna som en inte har tänkt på på tusen år, men så är de plötsligt där, som en självklar del i narrativet. Eller när det är en person, fast det är inte den, fast det är den. Plus att drömmar alltid är så händelserika, vilket ens vakna liv inte är lika frekvent. Om någon säger: "Jag måste berätta vad som hände idag när jag var vid banken!" så tänker jag direkt: "Ja! Jag vill höra!" men samtidigt vet en att det inte kan ha varit extremt sjukt, vilket dock inte gör berättelsen mindre intressant- jag är fortfarande intresserad, jag vill fortfarande höra, men vi båda vet att vår gamla rektor kommer vandra in, fast han är inte rektorn, han är din son, fast det är rektor. Iallafall, sedan kommer den delen jag inte förstår tankegången vid och det är när samma person säger: "Ska jag berätta om min dröm som jag hade om jordens undergång?" och att vissa då tänker: "Åh nej, men för att vara vänlig ok". Var är logiken där? Förstår inte. Såklart att du ska berätta! Har aldrig velat höra något mer. Njuter redan av berättelsen, I live for this shit etc. Skulle kunna vara en fake-drömtydare i ett tält endast för att få höra fler.

 

Plus att vissa drömmar, både ens egna och andras, är så ikoniska att de blir som canon i ens liv. Vissa som andra har haft, som jag var med i, känns som en del av mitt liv jag glömt, andra är liksom där och jag har totalt accepterat dem som en händelse i världen: "Ja, såklart att din döda hund kom tillbaka och talade med dig- minns när det hände, minns när du sa det", "Minns jag det vaggande barnet i hörnet av ditt sovrum? Givetvis". Det sjuka är också när ens dröm inspireras eller är parallell med en annan persons. Som en gång när Karl berättade om en dröm för mig som bland annat involverade att de sprang över en kyrkogård och att jag drömde, typ, samma dröm om samma händelse fast jag såg det ovanifrån. Det var det första tecknet som pekade på att jag faktiskt är Gud. Skoja. Eller som en gång när jag drömde att det var min födis och min broder sa "Du, jag tänkte gå in och sjunga 'Ja må du leva' för dig i morse" när han kom in i köket. Mystiskt, jag tänker på det än idag. En gång drömde jag förresten att jag satt i en skidlift med Stephen Fry och allt han sa vad: "Oh the youth, the innocent youth". Om jag någonsin träffar honom ska jag fråga vad han menade med det. Fast det kan ha refererat till att det var en killing-spree under oss, men det kanske ändå hade en djupare innebörd. Jag återkommer med hans svar och förklaring.

 

Så det är det jag funderar över. Är det det övernaturliga eller orealistiska som inte tilltalar? Är det att tiden i drömmar ofta är olinjär eller att personer och händelser är inkonsekventa? Jag vet inte, men om du tillhör skaran av människor som vandrar denna jord som inte uppskattar en drömberättelse- meddela mig. Eller så kanske det endast är en myt att ingen tycker om att lyssna på andras drömmar, som är planterad hos oss av typ The Illuminati eller något. Har aldrig litat på det gänget, varje gång jag träffar dem på Lidl tänker jag: "...Det är någonting som inte ligger rätt till här, vad vill de åt..?". Men det kanske bara är jag. Adjö. 


: Hanny

När någon frågar om jag kan gissa vad de drömt om på natten så bygger man ju upp förväntningar.Wow tänker man,detta låter spännande.När spänningen är som störst säger personen att den inte minns mer och så lirkar man och har sig för att få personen att minnas men nä,hen minns inte mer.Då blir man besviken.
Det kan nog också vara så att en dröm inte är linjär.Det hoppar i tid och handling som kan vara svårt att tolka.Jag har ju drömt om Linnea Aurora och det handlade ju om dofter men den var ganska klar ändå.Inga hopp så vitt jag minns.Ifall Linnea Aurora åter dyker upp mitt i natten lovar jag att berätta!
Hare!

Svar: Uppskattar det!
Linnea Aurora

2017-11-23 @ 11:22:30

Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:


Kommentar: