Dubbelmoral, hyckleri och viljesvaghet

2017-11-20 15:45:00 | Vacuum


 

En gång lyssnade jag på Sveriges Radio under en bilfärd och de diskuterade skillnaden mellan dubbelmoral, hyckleri och viljesvaghet i seriöst femton timmar. Under det här inslaget tog de emot samtal från folk som undrade om vad de pysslade med var dubbelmoral- vilket är hållbart de första tre samtalen. För vad som hände sedan var att alla kom med, i princip, samma fråga varpå experten var tvungen att svara: "Nej, jag skulle nog inte kalla det dubbelmoral, utan viljesvaghet". Exempel:

 

Samtal 1:

Person X: "Jag bryr mig om miljön men reser med flygplan"

Expert: "Säger du till andra som reser med flygplan att de gör fel, trots att du också gör det?"

Person X: "Nej"

Expert: "Då är det inte dubbelmoral, utan viljesvaghet"

 

Samtal 2:

Person Y: "Jag tycker att det är fel att tränga sig i en kö, men jag gör det själv ibland"

Expert: "Säger du till andra att det är moraliskt fel, trots att du gör det själv?"

Person Y: "Nej"

Expert: "Då är det inte dubbelmoral, utan viljesvaghet"

 

Samtal 3:

Person Z: "Ibland kör jag över hastighetsgränsen trots att jag tycker att det är fel"

Expert: "Säger du till andra att du tycker att de gör fel om de gör det?"

Person Z: "Nej"

Expert: "Då är det inte dubbelmoral, utan viljesvaghet"

 

Detta pågick i timmar. Jag entrade inslaget halvvägs in och till och med jag var med på noterna efter två minuter. Jag vet inte varför jag valde att dedikera ett helt inlägg till det här, ville mest bara meddela er om att jag hade haft den här upplevelsen samt att jag vet skillnaden mellan de tre termerna. Så om ni har någon fråga om detta, kom till mig. Jag må inte vara en professionell expert som mannen på radioshowen, men satan blev jag inte en hobbyexpert under bilfärden. "Varför bytte ni inte radiokanal?" frågar någon med vett bakom pannbenet. Alltså anledningen till det var endast för att en alltid tänkte att nästa samtal måste vara ett undantag till den här trenden. Så varje gång någon ringde tänkte jag: "Den här gången kommer det handla om faktiskt dubbelmoral" men ack nej. Men förväntningen verkligen fanns i luften, men varje gång kom besvikelsen, men sedan byggdes förväntan upp igen- det var nästan beroendeframkallande. Som Tetris, när en bah: "Ok den här gången ska jag göra det perfekt och verkligen tänka till" och så failar en igen. Så kändes det och så känns det än idag. Jag undrar om det faktiskt kom upp ett exempel som visade sig vara något annat än viljesvaghet... det är någonting jag aldrig får veta. Kanske dagen pärleportarna öppnar sig, det kommer isåfall vara min första fråga till Gud eller vem det nu är som chillar där. Lovar att meddela tillbaka till er om möjligt. 



Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:


Kommentar: