Om att lyssna på andras drömmar

2017-11-23 10:41:00 | Poneringar


 

En sak som jag aldrig har förstått eller kunnat relatera till är att en så stor del av jordens befolkning inte tycker om att lyssna på andras drömmar. Obs nattdrömmar, inte typ: "Vill hoppa bungyjump", vilket som av en händelse är ännu en sak jag inte kan relatera till. Nej, detta är sådana som du drömmer på natten när du är medvetslös. Kanske drömmer du även då om bungyjumping? Jag vet inte, jag är inte du. Älskar personligen att höra dessa drömmar (och den andra kategorin också, men vi lämnar dem här nu för att inte blanda ihop två olika saker), och behöver definitivt inte ha varit med i dem för att bli underhållen. Saken är ändå ofta, enligt min erfarenhet, att en alltid beter sig mystiskt i andras drömmar ändå, vilket får en att ifrågasätta sig själv- så på ett sätt är det skönt om en inte är med.

 

Det är ju som en helt ny berättelse en aldrig har hört förut, som ofta involverar gemensamma personer en känner som gör mystiska eller heroiska saker- bästa någonsin, älskar't, 10/10. Mitt bästa är när ens/någon annans omedvetna drar fram en person ur skuggorna som en inte har tänkt på på tusen år, men så är de plötsligt där, som en självklar del i narrativet. Eller när det är en person, fast det är inte den, fast det är den. Plus att drömmar alltid är så händelserika, vilket ens vakna liv inte är lika frekvent. Om någon säger: "Jag måste berätta vad som hände idag när jag var vid banken!" så tänker jag direkt: "Ja! Jag vill höra!" men samtidigt vet en att det inte kan ha varit extremt sjukt, vilket dock inte gör berättelsen mindre intressant- jag är fortfarande intresserad, jag vill fortfarande höra, men vi båda vet att vår gamla rektor kommer vandra in, fast han är inte rektorn, han är din son, fast det är rektor. Iallafall, sedan kommer den delen jag inte förstår tankegången vid och det är när samma person säger: "Ska jag berätta om min dröm som jag hade om jordens undergång?" och att vissa då tänker: "Åh nej, men för att vara vänlig ok". Var är logiken där? Förstår inte. Såklart att du ska berätta! Har aldrig velat höra något mer. Njuter redan av berättelsen, I live for this shit etc. Skulle kunna vara en fake-drömtydare i ett tält endast för att få höra fler.

 

Plus att vissa drömmar, både ens egna och andras, är så ikoniska att de blir som canon i ens liv. Vissa som andra har haft, som jag var med i, känns som en del av mitt liv jag glömt, andra är liksom där och jag har totalt accepterat dem som en händelse i världen: "Ja, såklart att din döda hund kom tillbaka och talade med dig- minns när det hände, minns när du sa det", "Minns jag det vaggande barnet i hörnet av ditt sovrum? Givetvis". Det sjuka är också när ens dröm inspireras eller är parallell med en annan persons. Som en gång när Karl berättade om en dröm för mig som bland annat involverade att de sprang över en kyrkogård och att jag drömde, typ, samma dröm om samma händelse fast jag såg det ovanifrån. Det var det första tecknet som pekade på att jag faktiskt är Gud. Skoja. Eller som en gång när jag drömde att det var min födis och min broder sa "Du, jag tänkte gå in och sjunga 'Ja må du leva' för dig i morse" när han kom in i köket. Mystiskt, jag tänker på det än idag. En gång drömde jag förresten att jag satt i en skidlift med Stephen Fry och allt han sa vad: "Oh the youth, the innocent youth". Om jag någonsin träffar honom ska jag fråga vad han menade med det. Fast det kan ha refererat till att det var en killing-spree under oss, men det kanske ändå hade en djupare innebörd. Jag återkommer med hans svar och förklaring.

 

Så det är det jag funderar över. Är det det övernaturliga eller orealistiska som inte tilltalar? Är det att tiden i drömmar ofta är olinjär eller att personer och händelser är inkonsekventa? Jag vet inte, men om du tillhör skaran av människor som vandrar denna jord som inte uppskattar en drömberättelse- meddela mig. Eller så kanske det endast är en myt att ingen tycker om att lyssna på andras drömmar, som är planterad hos oss av typ The Illuminati eller något. Har aldrig litat på det gänget, varje gång jag träffar dem på Lidl tänker jag: "...Det är någonting som inte ligger rätt till här, vad vill de åt..?". Men det kanske bara är jag. Adjö. 





Butikernas egentliga agenda

2017-11-22 08:42:00 | Vacuum


 Här pågår handel- lita på mig, jag är en expert.

 

Har lite tankar om terms & conditions som jag tänkte ta upp idag. "Fascinerande ämne" hör jag er alla viska till varandra. Ja, jag vet- därför jag tar upp det. Underhållningsvärdet i det här inlägget kommer att gå genom taket, det kan jag säga redan nu. Iallafall, mina första tanke är: är det ens lagligt att de är så långa och jobbiga att läsa? Personligen tycker jag att en skulle kunna bedöma det som ocker om en råkade sälja sitt förstfödde barn till Mark Zuckerberg genom att kryssa i en liten "jag-accepterar-ruta", men då är ju inte jag en utbildad jurist heller. "Det är ändå ett kontrakt du ingår" säger någon som inte gav upp på den jobbinriktningen. Ja. Men tänker ändå... var lite schysst. Liksom vad kan det stå där som kräver att en scrollar ner i 1.5 mins? Ibland får en nästan träningsvärk i fingret under scrollningsprocessen. En del av mig tänker bara att de skrivit in hela manuset till "Borta med Vinden" eller något. Kan också ge en shoutout till de där terms & cons som kräver att en scrollar ner hela vägen för att kunna acceptera och gå vidare till nästa sida- sluta vara speciella och ha en tickbox ovanför som alla andra. Dessa fånerier alltså, kan ni förstå.

 

Om jag skulle skriva terms & cons, vilket givetvis är en dröm jag (likt alla andra på denna jord) har, så skulle jag ha lagt in lite roliga gåvor längs vägen så att folk skulle vilja läsa dem. Alltså inte längst ner eller högst upp i dokumentet, utan invävt liksom- samt att jag aldrig skulle använda samma uttryck för dem pga jag vet att en kan söka på en sida för det lärde jag mig mer nyligen än jag vill erkänna. Det är förövrigt command+f, för alla med Mac. Vänligen meddela mig om ni inte visste det, men inte om ni gjorde det då det skulle sänka mig mer än någonting annat jag kan tänka mig i skrivande stund. Nej, som sagt så skulle jag lägga in en rabattkod här och där, slänga in en fun fact, ge tips om saker. Ni vet, sådant som alla vill ha och förtjänar. "Men om du tycker att alla borde kunna få det, varför gör du det inte bara lättillgängligt så att det är lättare att ta del av det?" säger någon med huvudet på skaft. Hm jag vet inte, tänker väl ändå att en ska jobba lite för att komma åt dessa treats. "Men vad händer med de som inte har tid med att leta igenom ditt dokument för att de måste jonglera tre olika jobb för att överleva?" säger någon annan. Mh. Det är lite vidrigt att en är ett barn av sin tid, lever här i någon sorts falsk tanke på meritokrati. TVI. Nej, jag skulle ha lagt det högst upp i dokumentet, måste bli en bättre människa på momangen och inse fakta. Alla har rätt till en rabattkod, om en så jobbat eller ej för't och därmed basta. Kan ge mitt liv till denna rättighet, och den berör mig även personligen då jag inte har tillgång till något Mecenat-kort utan krångel. Tänk den ni, vissa i samhället har det inte så lätt. Vissa = jag. 

 

Dock följer denna mystiska tanke alltid min innerliga tro att allt och alla vill skymma och gömma det bästa de har, för att en endast är värd att få tag på det om en verkligen är dedikerad, vilket känns mer felaktigt ju längre jag tänker på det. Min mentalitet när jag går in i klädaffärer exempelvis är ofta "de har säkert gömt de bästa sakerna på random platser längst bak i butiken", trots att det totalt talar emot allting som har med försäljning att göra. "Vad får dig att tro att du är kvalificerad att tala om försäljning i dagens samhälle?" hör jag från någonstans till vänster om mig. Har väl läst Företagsekonomi A, y'all. Jag vet allt om utgifter och... pengar? Plus att jag är halvsmart, då min moder har glasögon och för att jag känner en person som är rätt bra på schack och det är allt som krävs för att kunna ta det adjektivet till sig. Boom- det står i lagboken. Så rätta till attityden. Plus att jag någon gång såg en dokumentär om varför matvaruaffärer väljer att ha godis närmast kassorna och hur försäljningen kan gynnas av om vad som står på höger respektive vänster sida, så jag tror att vi alla kan komma överens om att ni talar med en expert här.

 

Och det är mina tankar om ekonomi. För mer av detta vänligen återkom samma tid, samma kanal, men vilket dag det sker tänker jag inte avslöja pga endast de lojala förtjänar att veta... Skoja. Kom tillbaka den 19 maj 2021 för vidare tankar om ämnet. "Den som väntar på något gott väntar aldrig på någonting ruccolabaserat" eller hur det där uttrycket nu låter. 





Dubbelmoral, hyckleri och viljesvaghet

2017-11-20 15:45:00 | Vacuum


 

En gång lyssnade jag på Sveriges Radio under en bilfärd och de diskuterade skillnaden mellan dubbelmoral, hyckleri och viljesvaghet i seriöst femton timmar. Under det här inslaget tog de emot samtal från folk som undrade om vad de pysslade med var dubbelmoral- vilket är hållbart de första tre samtalen. För vad som hände sedan var att alla kom med, i princip, samma fråga varpå experten var tvungen att svara: "Nej, jag skulle nog inte kalla det dubbelmoral, utan viljesvaghet". Exempel:

 

Samtal 1:

Person X: "Jag bryr mig om miljön men reser med flygplan"

Expert: "Säger du till andra som reser med flygplan att de gör fel, trots att du också gör det?"

Person X: "Nej"

Expert: "Då är det inte dubbelmoral, utan viljesvaghet"

 

Samtal 2:

Person Y: "Jag tycker att det är fel att tränga sig i en kö, men jag gör det själv ibland"

Expert: "Säger du till andra att det är moraliskt fel, trots att du gör det själv?"

Person Y: "Nej"

Expert: "Då är det inte dubbelmoral, utan viljesvaghet"

 

Samtal 3:

Person Z: "Ibland kör jag över hastighetsgränsen trots att jag tycker att det är fel"

Expert: "Säger du till andra att du tycker att de gör fel om de gör det?"

Person Z: "Nej"

Expert: "Då är det inte dubbelmoral, utan viljesvaghet"

 

Detta pågick i timmar. Jag entrade inslaget halvvägs in och till och med jag var med på noterna efter två minuter. Jag vet inte varför jag valde att dedikera ett helt inlägg till det här, ville mest bara meddela er om att jag hade haft den här upplevelsen samt att jag vet skillnaden mellan de tre termerna. Så om ni har någon fråga om detta, kom till mig. Jag må inte vara en professionell expert som mannen på radioshowen, men satan blev jag inte en hobbyexpert under bilfärden. "Varför bytte ni inte radiokanal?" frågar någon med vett bakom pannbenet. Alltså anledningen till det var endast för att en alltid tänkte att nästa samtal måste vara ett undantag till den här trenden. Så varje gång någon ringde tänkte jag: "Den här gången kommer det handla om faktiskt dubbelmoral" men ack nej. Men förväntningen verkligen fanns i luften, men varje gång kom besvikelsen, men sedan byggdes förväntan upp igen- det var nästan beroendeframkallande. Som Tetris, när en bah: "Ok den här gången ska jag göra det perfekt och verkligen tänka till" och så failar en igen. Så kändes det och så känns det än idag. Jag undrar om det faktiskt kom upp ett exempel som visade sig vara något annat än viljesvaghet... det är någonting jag aldrig får veta. Kanske dagen pärleportarna öppnar sig, det kommer isåfall vara min första fråga till Gud eller vem det nu är som chillar där. Lovar att meddela tillbaka till er om möjligt.