Manchester, mansplaining och selfie generationen

2017-05-31 11:28:15 | Tips


Låt oss ignorera det faktum att Maj är över om några timmar och istället rikta uppmärksamheten mot dessa tipp topp (om jag får säga det själv) rekommendationer jag har vaskat fram under någon sorts guldrush liknande den i Kalifornien som hände något år jag inte vet. Spänn fast säkerhetsbälterna för satan och spänn aldrig upp dem igen. 

 
  • Vi inleder med lite accidental art. Bilden ovan är exempelvis regn och pollen i en fin liten mix som jag tänkte var ytterst passade en tid som denna när pollen invaderat exakt varje yta en kan finna utomhus. Förresten så såg jag att någon tipsade om hur en kunde undvika pollen på blogg.se: s startsida. Även jag har ett råd om detta: gå ej ut. Om du måste gå ut, kliv in i en sådan genomskinlig boll, som kidsen springer omkring i på vattnet först och uträtta sedan dina ärenden. "Vet du hur varmt det blir i de där bollarna?" frågar ni mig nu. Nej, för jag har aldrig varit i en, vilket endast vittnar om det faktum att jag ej har levt. Måste vara i en sådan där boll vid ett tillfälle i mitt liv. Min egen begravning? Men då kan jag liksom inte uppleva den instängda, fast ändå frihets-, känslan. Hm, får planera vidare. Notera också att det finns 41 sidor av denna oavsiktliga konst. Det kan underhålla en i minst två min!

  • Den andra rekommendationen är Brad Evans essay om Manchester förra veckan. Han pratar om våld, dödandet av oskyldiga barn och dess förekomst i vår historiska kulturstruktur (ber om ursäkt för mitt bedrövliga försök av skriva den mening jag vill skriva, vilken är: the killing of innocent children and its prevalence in our historical cultural fabric) samt Alice i Underlandet som politisk teori. Jag citerar: "On an individual level, given all the history of welfare and all the injustices in the world, humans show a remarkable ability to live peacefully in their daily lives. It's just our politics fails us".

  • Annat ämne, Julie Gerstein på Buzzfeed har samlat ihop kvinnors värsta mansplaining upplevelser. Det finns ett flertal riktiga gems. Exempelvis: "My heritage. Argued I had Irish roots (I don't). Stormed off when I didn't agree insisting he was right". Gold. Eller varför inte: "My name. A colleague literally told me I had spelt my own name wrong". Ah vackert.

 

 

  • "The Museum of Failure" öppnar i Helsingborg den sjunde juni, så om ni bor där/råkar befinna er i närheten så kan ni gå dit (å mina vägnar vänligen) och titta på misslyckade innovationer. Ni vill ha exempel? Visst fine: Coca Cola Black är en blandning mellan Coca Cola (givetvis, skulle annars ha blivit chockad med tanke på namnet) och kaffe, en lasagne från Colgate och Harley-Davidson parfym. Varför inte. Jag gillar verkligen tanken på att Colgate ville branscha ut och tänkte att rätt område att bryta ny mark på var inom färdigmat. Väldigt splittrad potentiell affärsidé måste jag säga. Det är som när en ibland kan gå förbi någon affär som är en låssmed och säljer panini. 

  • Amelia Tait från The New Statesman listar folk genom historien som var mer narcissistiska än den så kallade "selfie generationen" som, Gud förbjude, ibland tar en bild på sig själv med ett hundfilter. Hela listan är en frekkin highlight, men kan ge några exempel: Ramses II som gjorde fler statyer av sig själv än någon annan farao och som sedan graverade sitt eget namn på andra personers statyer; Rembradt som målade över 100 självporträtt och sedan fick sina studenter att kopiera dem för att lära sig om konst; och Turkmenistans president Saparmuray Niyazov som fick en massivt monument + guldpläterad staty gjord av sig själv som stod på en roterande anorndning så att den skulle kunna följa solens riktning, samt att han döpte om alla månaderna efter sig själv och sin familj.

  • Och så slutligen- mitt sista tips är tv-serien "Brooklyn Nine-Nine" som jag känner att jag är lite sen till partyt för, då jag har hört folk tala om den i flera år. Nu har jag dock äntligen sett den och jag tror att den har förbättrat mitt liv med minst 36.7%. Det är en extremt bra serie att se många episoder i rad av dessutom, då de är endast 20 minuter långa (älskar't), vilket hjälper att dämpa överväldigandet av att det är 24 avsnitt per säsong som vanligtvis stressar mig extremt, och alltid leder till att jag ej tittar på serien överhuvudtaget. För er som inte vet så är det en poliskomediserie om Brooklyns 99th precinct där en får följa personerna som jobbar där. (A+ beskrivning, mh). Varje avsnitt är roligt, alla skådespelare är bra och karaktärerna de spelar är jäkligt fab. Älskar den. Säsong 1-3 finns på Netflix!

 

Det var allt jag hade att yttra en dag som denna. "Hur vet vi att du skrivit detta idag?" skriker någon som inte kan acceptera om så inte skulle vara fallet. För att jag vet att Zara Larsson ska få chilla på den där "Welcome to my hometown" väggen på Arlanda. Gick in på Aftonbladet för att hitta den nyheten och den stirrade mig i ansiktet efter cirka 3892 artiklar om mord som jag tänkte inte var lämpliga att ta upp i detta forum. Wow, jag kom verkligen ut ur detta helskinnad och med all respekt kvar. Har ni rekommentationer till mig, låt mig veta! Om inte- tjingeling. 





Lundar och örtesängar

2017-05-29 19:47:00 | Vacuum


 

Som jag tror att jag tidigare nämnt är min psalmrepertoar rätt utbredd, liksom jag kan rätt många sånger som omnämner Gud. Detta är inte till speciellt stor hjälp för mig i mitt vanliga liv, då det ytterst sällan krävs av mig att jag ska dra fram psalm nr 53 och bah freestyla som en gör när en kan typ en rap eller något. Och innan ni frågar, ja, jag kan dra fram en rap om jag vill. Jag kan en och det är den från Michael Jacksons "Black or White". (Har dock inte haft speciellt mycket användning av att kunna den heller) (Förutom fröjden av vetskapen att jag kan sjunga med om jag känner för det) (Vilket totalt väger över för oanvändbarheten av versen). Det jag vill ha fram av denna- let's face it- bikt, är att jag har tänkt på sommarpsalmer nyligen, då sommaren slingrar sig närmare som en katt mot en jordfylld blomkruka, och det jag framförallt har tänkt på är deras besatthet av specifikt lundar och örtesängar nämnda väldigt nära varandra i verser.

 

Jag förstår att en kanske vill nämna dem i mer än en sång, hur mycket annan natur kan en beskriva liksom, naturen är, trots sin storhet och variation, begränsad. Och om en endast får nämna varje sak blott en gång, så måste en vid något tillfälle börja snicksnacka om typ björkträdets tredje nedersta gren som vajar, och det är för besynnerligt specifikt för oss alla. Nej, jag menar endast när de nämns med typ en rads mellanrum. Nu kanske ni redan förstår att jag talar om 1: "Den blomstertid nu kommer" med sin rad "De rika örtesängar och lundens gröna träd" samt 2: "En vänlig grönskas rika dräkt" med raden "De fagra örtesängar och solens ljus och lundens sus". Ni hör ju.

 

Måste dock säga att jag uppskattar de olika adjektiven som används. Om de hade skrivit fagra i båda texterna när de talade om de där örtesängarna så hade jag skrikit rakt ut sådär som Ronjas pappa gjorde när Ronja dragit till skogs. Hela den här grejen får mig dock att börja undra över ett par saker. För det första- krävs omnämnandet av örtesängar och lundar för att en sommarpsalm verkligen ska catcha on generellt? Eller är det någonting som jag omedvetet kräver för att de ska kvala in på min topplista? För det finns andra sommarpsalmer, typ "I denna ljuva sommartid" som inte nämner varken lundar eller örtesängar och det kanske är anledningen till att jag alltid har föredragit de andra över den? Är de magiska ord som krävs för en hit-psalm? Jag vet inte, men jag börjar övertyga mig själv om att det är så. Dessutom undrar jag om det någonsin har skrivits en sommarpsalm som omnämnt båda sakerna och som bara fall i glömska? Eller leder dessa två ord direkt till att alla svensktalare bah: "Ja, detta är bra, rörande och hoppingivande. Länge leve sommaren".

 

Det andra jag undrar över är inte så mycket en undring som det är en fråga och det är om det heter örtes-ängar eller örte-sängar. För jag har alltid tänkt att det är örte-sängar, vilket jag nu misstänker är fel. I mitt huvud är en örtesäng som en rabatt för örter. En rabatt (om den är rektangulär) ser liksom lite ut som en säng så jag har bara antagit att det bara kallas för en säng på samma sätt som att det finns någonting som heter blomsterbädd. Men om en tänker efter så borde örtes-ängar vara mer logiskt om det inte vore för det faktum att jag aldrig har sett en äng med örter. För när jag tänker på en ört så tänker jag på antingen en krydda eller en sådan naturlig halstablett med smak av ört, som det alltid fanns ett kid i skolan som hade. Och aldrig har jag då vandrat förbi än äng av kummin, vad jag vet. Men det känns mer logiskt än att det är en säng av örter måste jag ändå säga. Måste kolla upp detta. 

 

Ok. Efter extensiv research har det visat sig att det handlar om en äng av örter, och enligt ordboken är det en synonym för blomsterklädd mark aka en blomsteräng. Alltså mhm. Måste vara motsträvig här. Tycker ej att en ört är en blomma, men är ju inte typ Carl von Linné så vad ska jag göra åt saken. Om en ser ett midsommarblomster ska en då alltså tänka att det är en ört? Tycker det hela är mycket oklart, och efter denna upptäckt har jag bestämt mig för att jag numera är emot uttrycket "örtesängar".  För om en tänker på texten till "Den blomstertid nu kommer" och andra versen som går: "De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd, de rika örtesängar och lundens gröna träd" så kan den lika gärna, enligt ordboken, låta såhär: "De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd, de rika blomsterängar och lundens gröna träd" och det är i princip samma rad x2, vilket är väldigt latt och det kvalar även in under det jag skrev ovan om att jag skulle skrika om adjektivet "fagra" skulle användas i samband med örtesängar/blomsterängar i båda sångerna så om ni undrar vad jag för tillfället gör så sitter jag och ylar likt Mattis innan mig. Det här blev verkligen en större fråga än jag hade tänkt mig. Måste gå och sätta mig i ett hörn och tänka på detta ytterligare. 





"Sista söndagen i maj"™

2017-05-28 13:03:52 | Vacuum


 

Morsdag idag dårå. Tycker personligen att dagen är förvirrande- inte dess betydelse- jag finner den relativt klar. Måste faktiskt säga att den, i mitt huvud iallafall, är en av de klaraste firardagen, till skillnad från typ våffeldagen. Liksom vad är en menad att göra? Vi alla vet att det handlar om att äta våfflor, men ska en också uppskatta dem? Det är inte ett problem med morsdag för alla vet att att äta mödrar är kannibalism. Det är själva dagen den firas som förvirrar mig. En vet ju att det är "den sista söndagen i maj!" då folk har skrikit det i ens ansikte sedan dagen en entrade världen, men trots denna inbitna kunskap förvirras jag exakt varenda år. I UK, där jag råkar hänga mer än vad som är bra för mig, infaller morsdag någon gång i mars, och varje år när jag ser korten och blommorna tona upp sig tänker jag: "Åh shiet". Sedan kommer jag ihåg att vi firar morsdag "den sista söndagen i maj" som de radikala firare vi är. Men förvirringen tar ej slut- nej, för sedan kommer mitten av maj då cirkapris alla länder någonsin firar mödrarnas dag och trots att jag vet att vi firar "den sista söndagen i maj" hinner jag ändå tänka: "Shiet. Fast nej... det är ju inte slutet av maj. Men det är ju maj... är detta den sista söndagen? Nej, det kan den inte vara. Eller? Nej...". Och så två veckor efter förvirring nummer två firar vi, men då har jag redan firat det så många gånger i mitt huvud att dagen nästan tappat sitt sting.

 

Varför kan vi alla inte komma överens om en dag? Jag tror att det skulle ena oss som mänskosläkte, om jag skall vara helt ärlig. Personligen föreslår jag att vi borde fortsätta fira i maj, av den anledningen att majoriteten av världens länder firar just den månaden och i och med att jag är en riktig sucker för demokrati så känner jag att majoriteten borde styra #lovedemocracy. Datum kan vän någon annan bestämma. Gud varför måste jag alltid få allt ansvar! Blir så trött! Sluta pressa mig! Sluta rely on me! Eller lean on me som det sjöngs i kyrkan när jag dränktes som barn. Herre min get, jag var fördömd från dag ett. Ge mig styrka. Nej men ärligt. Föreslår att det borde vara ett fast datum och en röd dag så att en kan utnyttja det mer sådär som en numera kan göra med nationaldagen. Fast tog de inte bort annandag pingst som allmän helgdag för att ta ut den extra dagen av frihet i samband med firandet av Svea? Vilket tjafs; om morsdag blir en röd dag under mitt namn skall jag se till att ingen annan allmän helgdag försvinner och det är mitt löfte till landet. Ska se till att vi hamnar över Sri Lanka på listan över de länder som har flest allmänna helgdagar, som jag precis googlade. "Make Sverige Great Again" eller vad det nu är en ska säga för att vinna ett val i denna värld. Tycker definitivt att kanelbullens dag borde vara en röd dag och det säger jag trots att jag inte ens tycker om kanelbullar. Det bara känns rätt liksom.

 

Vad mer kan jag säga en dag som denna? Spårade precis och skrev 600 ord om pingsten, som inte ens är här än och därmed inte aktuell, vilket ledde till att det ej kvalar in i detta inlägg, då jag alltid är så aktuell. Ja, nu vet jag. Av den anledningen att jag är så aktuell kan jag dela några saker min mor sa för mellan 3-10 år sedan. Här är en topp tre:

 

  1. "Dåligt limstift" - när hon limmade med lipsyl.
  2. "Vad heter Madicken på engelska? Ma dick?"
  3. "Va? Vad sa du?"- fyrtio sekunder efter att en ställt en fråga.

 

Betala mig 40.000 för att få ett till citat. Kan meddela att det är värt det. Har ett val mellan ett om min kriminalitet, olika termer för att gå och lägga sig och forced fun. Kan nämna dem någon gång i förbifarten och ni kommer bara veta vad som har hänt. Det var allt för idag. Vilka extra dagar borde vara röda? Vi behöver 11 till för att gå om Sri Lanka!