Existerar pi i sig själv?

2017-03-09 07:05:00 | Poneringar


Grävde min egen grav kort efter mitt lögnaktiga uttalande.
 

Detta kan, potentiellt, vara en dum fråga, men jag tänker köra ändå för livet är för kort: om pi är oändligt, börjar det någonsin om? Så att pi liksom innehåller sig själv och allt går i en cirkel för evigt? För om det är oändligt borde det väl vid någon tidpunkt göra det? Eller är alla nummer alltid helt slumpmässiga? Fast i oändligheten betyder det väl ändå att det, någon gång, måste hända, trots slumpmässighet? Som det där att om en sätter en apa vid en skrivmaskin (eller dator, vilket årtionde lever ens jag i nu?) och ger den en oändlig mängd tid kommer den vid någon tidpunkt att ha skrivit hela Hamlet med alla bokstäver i korrekt ordning. Så, det är det jag undrar. Om det finns några matematiker eller liknande som läser detta (för det första- tappa inte respekten för mig nu vänligen, eller gör vad ni vill förresten, kan väl inte bestämma över ert respekttappande) meddela mig om hur det här ligger till.

 

På tal om siffror så spenderade vi typ hela ettan med att räkna i uns, pounds och stone med sand och ej viktrelaterade tal med romerska siffror? Vad var det ens om? Vilken konstig introduktion till matematikens värld för ett barn i nutiden? Liksom fine att det kanske är bra att veta någon gång, men inte i skolan i år ett? Jag önskar att jag kunde säga att jag fortfarande är förvirrad av det, fast det är jag inte så det kan inte ha ärrat mig så mycket ändå. Tycker bara att det var djupt oklart att börja med det. Dock är jag kung på romerska siffor. (Möjlig överdrift, men förvånandsvärt sant). Hur skriver en dagens datum med romerska siffror undrar ni? IX/III MXVII, y'all. Som sagt. Ring mig om ni får en romersk-sifferfråga på "Vem vill bli miljonär" eller något. 

 

En annan väldigt oklar sak på matematiklektionen i typ årskurs två, var när jag en gång hade hållit på med en uppgift i femtionio år (jag är runt åttio nu) och jag verkligen inte fick rätt svar. I min desperation insåg jag att de dataskrivna siffrorna i matteboken gick att sudda ut (sudda ut= blekas lite) om en verkligen suddade hårt på samma ställe. Så jag gjorde det och så bytte därefter ut numren (vad i Guds namn är den bestämda formen av "nummer" i plural?) i uppgiften så att min uträkning skulle stämma. Efter det (jag dör av att tänka på detta) visade jag uppgiften för min lärare och hen pekade på uppgiften i boken och sa "Vad har hänt här?" och jag sa: "Inget, det var sådär".

 

Det var skrivet i blyerts! I min handstil! Vem trodde jag att jag skulle lura. Jag tänkte att hon skulle tänka: "Äntligen har hon fått rätt, men svaret stämmer inte med de andra böckerna… Men det står ju de här siffrorna här. Hon kanske bara har en annan utgåva". *You may say I'm a dreamer, but I'm not the only one*. Mh. Känner att den aktionen fortfarande representerar mig rätt bra som person och det är därför jag kommer gå så extremt långt i livet. Våra datorskärmar på uni heter "BeLinea" och varje gång jag tittar på märket tänker jag "Ja. Be me- om så endast för det där tragiska matematiska bortslingringsförsöket".


: Hanny

Fast ifall någonting är oändligt så kommer det väl inte tillbaka till sig själv? Alltså,ifall till exempel rymden är oändlig innebär det väl att man i teorin kan åka i evighet utan att någonsin korsa sin egen väg? Detta tål att fundera oändligt länge på! Egentligen är jag inte rätt person att uttala mig med endast nioårig grundskola men oförståndig som jag är har jag få hämningar.
Jajamen,du kommer att bli proffesorska!
Åter till näringarna.
Fin dag!

Svar: SANT! Är djupt förvirrad över detta ännu, vem vet- vem vet.
Linnea Aurora

2017-03-09 @ 09:25:26

Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:


Kommentar: