Varför är Scooby Doo huvudpersonen/hunden?

2017-07-19 11:59:00 | Vacuum


 

När en av mina kusiner var ett mindre barn än hon är nu så hade vi den här konversationen:

 

Hon: "Jesus dog för väldigt länge sedan"

Jag: "Ja, verkligen"

Hon: "Jag vet faktiskt vad Bibeln är och så!"

Jag: "Du gör det?"

Hon: "Ja, jag har ju sett Scooby Doo!"

 

Visste inte att Scooby Doo var synonymt med kristendomsundervisning, men tji fick jag. Jag undrar vilket avsnitt det var som gjort ett sådant intryck i hennes, i princip nyskapade, lilla hjärna. Önskar att jag hade sett avsnittet i fråga, känner instiktivt att det skulle ha kunnat tippa min dedikation till programmet över till "bry"-sidan. Generellt sett har jag inget speciellt band till Scooby Doo, jag var aldrig ett fan och har inte sett det speciellt många gånger i mitt liv. Det enda jag vet att det är användbart för (förutom religionsundervisning) är om en vill härma en skotsk accept. Dock såg jag en sak som någon (för mig ännu okänd) skrivit online om Scooby, vilket direkt fick mig att tänka: "Jag måste ta upp detta, kan inte låta mina tankar förbli oskrivna" och det är därför jag nu finner mig själv här, skrivandes dem. Personen pratade om hur introsången till programmet, ni vet: "Scooby Dooby Doo, where are you?" verkligen saknar värde, för Scooby and verkligen alltid där, alternativt att han är bortlurad av något sådant Scooby-snack eller vad det nu är han äter, vilket på ett sätt gör det till lite av ett mysterium, men samtidigt inte eftersom svaret då alltid är: "Vid närmsta Scooby-snack". Jag önskar att jag visste hur de smakar, för jag antar att de måste vara väldigt goda i och med hans besatthet. De kan ju inte smaka Mariekex liksom. Fast i och för sig så är han en hund så våra preferenser må vara olika.

 

Hursomhaver så är jag intresserad. Det är som att jag i mitt unga liv aldrig förstod varför Edmund i Narnia kunde övertalas att verkligen spill out all info till den vita häxan när hon erbjöd honom Turkish Delight. Liksom jag har smakat det ett flertal gånger, det är fine, men inte bra nog att förråda hela sin familj och med det sig själv. Dock känner jag lite sympati för Edmund, det var krig, Turkish Delight är 99% socker, han var irriterad på sina syskon som var små pains mot honom, så han hade väl någon sorts motivering att göra det, antar jag. Plus att ta emot godis från tanter är någonting jag själv gjort, så jag kan relatera. Jag blev bjuden en gång och sa: "Ja tack" innan jag hade sett vad som fanns i påsen, och när jag tittade ner i den så fanns endast sådana där röda, tjocka "mattor" som är ett av de mest ranka godisarna hos Karamellkungen. Men eftersom jag har iallafall tre gram hyfs så sa jag: "Men Gud tack så mycket, du har verkligen livat upp vår dag här i parken, vi tackar, vi tackar- älskar dessa!" och gav sedan en menande blick till resten av kidsen från the fam som jag var där med (av vilka jag är den äldsta) och bah: "Stranger danger- jag repeterar- stranger danger!". Fast det var ingen danger. Men hon var en stranger. Plus att jag nog inte kände till den frasen, för ingen hade någonsin sagt den till mig. Tror aldrig att jag har blivit tillsagd att inte gå in i en främlings bil? Ska stämma mina föräldrar.

 

Men åter till Scooby, han är så värdo. Jämför honom med Scrappy Doo liksom, eller ja, tills han blev en bov. Jag skulle då iallafall inte ha kallat efter honom i en tid av nöd, Scooby alltså. Eller Scrappy. Scooby gör egentligen ingenting och det är det som för mig förvirrad över att programmet är uppkallat efter honom. Ok, han må ha det bästa namnet i gänget, (förresten vad är "Shaggy" för sjukt namn att ha? No offence till alla Shaggys därute, men liksom wtf?), men han är fortfarande sämst. Alla andra är bra på något sätt: Velma löser fallen, showen borde ha varit uppkallad efter henne; Daphne och Fred, kanske inte de bästa men de har iallafall en personlighet; Shaggy, vad tillför han? Ingenting, vi kan ta bort honom också. Och så Scooby? Han är ett hinder. Men ja, det är inte jag som är skaparen av showen. Uppenbarligen. Och det är allt jag har att säga om den tror jag. Jag skulle ha frågat ut min lill-kusin mer när jag hade chansen, för jag tror att hon minns 0% av allt detta idag. Men om ni har råkat sett det där ytterst lärorika avsnittet, meddela mig. Annars kanske det var någon sjuk feberdröm hon hade. På tal om drömmar så är min absoluta dröm just nu att någon av er älskar Scooby Doo jättemycket och att ni verkligen kommer sätta mig på plats, när det kommer till mitt hävdande att Shaggy och Scooby bringar nada till partyt. Vill verkligen bli tillrättavisad! Är beredd på att ändra åsikt!


: Hanny

Det är alltför många år sedan jag slaviskt följde varenda Scooby-Doo avsnitt.Jag bara älskade de där filurerna.Håller med om Shaggy.Fast jag tror att man hade saknat honom ifall han ströks bort.Så gulligt resonemang av din kusin.

Svar: Eller hur, har också en mystisk känsla av att det skulle bli så.........
Linnea Aurora

2017-07-19 @ 12:52:26

Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:


Kommentar: