Häxskratt och dramatik

2017-07-17 13:54:00 | Analys


 

Tiden är åter kommen för oss att dyka ner i Aftonbladets fantastiska värld, denna gång ska vi besöka en kvinna som satt skräck i sina grannar. "Varför har jag inte detta dykt upp på min feed nyligen?" undrar alla ni som har som stolthet att ni har koll på nyheter och vad som händer i världen. Det är för att den här nyheten är från april, men det kan vi se förbi, det är egentligen inte en tidsbunden historia alls. Alltihop skulle ha kunnat hänt samma år som 1973 hände, det skulle inte ha haft någon betydelse. Och nu när jag ändå har lyckats skapa mig själv något sorts intro här, så kan jag ta tillfället i akt att säga att jag vet att det inte är roligt egentligen. Jag förminskar ingens upplevelser, detta är ett djupt problematiskt beteende, vilket jag är mycket medveten om. Det här inlägget är skrivet in jest som en kan säga om en vill använda ett engelskt uttryck som låter som något som får bröd att jäsa. Så som sagt, om polisen kommer efter mig nu och bah: "Varför hatar du samhället för?" så är det jag gör endast att kommentera det komiska i detta, säger ingenting om trakasserierna och de nedvärderande sakerna som skreks. Eller förresten det kan jag också göra: lägg av direkt, lägg NER. Det är ej punk att vara otrevlig i ett klimat som värderar armbågningar och att skrika högt utan belägg- att vara snäll och hjälpsam är där subversivt och därmed ett äkta rebelliskt beteende så lägg av på momangen. Ok, nu när jag har tillrättavisat dessa aktioner kan vi gå in i vad som sägs i artikeln.

 

"Ett lugnt och trevligt område i Halmstad, med goda grannar. Så skulle de flesta boende beskriva gatan i Halmstad. Men det var förut". De är öppningsraderna i artikeln och jag har redan saker att påpeka. För det första: varför används "Halmstad" två gånger så nära inpå varandra? Alla vet att Halmstad är det som menas även andra gången. "Det kan bli syftningsfel" hör jag någon säga. Hur? Men jaja, jag är varken journalist, svensklärare eller någon sorts expert inom detta, men det hindrar inte ett skavsår från att bildas i min själ. Bra att vara tydlig, antar jag. Men om jag var kung över djungeln skulle jag då inte ha skrivit stadens namn i den första meningen, bara för att dra ut lite på spänningen "Var ligger detta trevliga område?" skulle en undra. Fast ja, det är också sagt av en av två författare av en fantastisk uppsats om Adam Smith, där vi undvek att nämna hans namn genom hela grejen och sedan hade: "Hans namn var Adam Smith" som sista mening. Så jag kanske inte ska uttala mig, glöm att jag andades. Det andra jag har att säga är att det redan är dramatiskt: "Men det var förut". Dun-dun-dun. Älskar alltid lite drama, det känns lite som ett valfritt amerikanskt program med en tävling av något slag. Eller förresten inte ens endast en tävling, såg en gång ett naturprogram som typ hade explosioner pålagda och shiet. Iallafall så känner jag mig jäkligt pumped för att läsa nästa mening.

 

Just ja, har inte ens berättat vad artikeln handlar om. Den handlar om en kvinna som terroriserar sina grannar med trakasserier, oljud (exempelvis genom att använda en stålkratta eller sina egna händer) och genom icke-ok beteenden. Oljuden med hennes egna händer fångar direkt min uppmärksamhet. Menar de att hon... klappar? Eller vad? Kan en göra andra ljud med händerna? Liksom stålkrattan kan jag väl föreställa mig att en kan drämma mot saker, men mänskliga händer känns lite begränsade i sitt bruk. Kanske inte, det kanske bara är jag som aldrig har insett potentialen med händer och endast har använt den för att applådera som någon annan square. Fast applåder kan också ta olika form, vi alla minns säkert det där klippet på när Nicole Kidman applåderade på Oscars-galan eller vad det var. Åh, det gav mig simultana känslor av medlidande och glädje när hon "var tvungen" att kommentera varför hon hade applåderat som hon hade sen. (Det var pga ringarna, kan jag meddela för er som hade noll intresse på att få reda på anledningen). Så ja, oljud med krattor och händer. Hon kunde ha använt en såg sådär som med Karlssons kalasklister i "Pippi på Rymmen", för att spicea upp det. Men skall ej ge idéer. Dock var inte dessa oljud de enda som kom från hennes håll... (dramatisk segway).

 

Nästa underrubrik lyder nämligen: "Som ett häxskratt". Absolut guld av en rubrik, älskar den- jag vill veta mer, jag är intresserad. Men först måste jag ta upp det som hände innan det här häxskrattet. En person berättar att kvinnan stod vid staketet och stirrade rakt in i hennes (personen som blev utsatt) hem, och att hon därmed tvingades fälla ner alla persienner. Alltså detta är min fasa och det varit det enda sedan min moder envisades med att läsa den där barnboken "Godispåsen" med text av Maria Gripe och bild av Harald Gripe för mig. I den boken står nämligen en häxa utanför fönstret och tittar in, och det är exakt som i den här berättelsen. Hon kanske tog inspiration därifrån. Se bilden ovan från boken (som jag letade fram med mina egna små tassar) så vet ni vad jag menar. De har mitt absoluta medlidande. I "Godispåsen" stod dock även en fe utanför ett annat fönster, vilket var lika skräckinjagande, så det kanske är mer kopplat till folk/väsen som hittar in generellt och inte kopplat till en specifik sort.

 

Men som sagt är inte lurkande utanför fönster det enda häxiga beteendet hon haft för sig- nej: även häxskratt spelar sin del. Det står, som sagt, att hon gjorde ett ljud "som ett häxskratt". "Som"? Så det var inte ett häxskratt, men det var liknande ett häxskratt? Eller det kanske endast är uttryckt på det sättet eftersom häxor, potentiellt, inte finns i verkligheten. Om så är fallet skulle vi verkligen behöva se de där häxbränningarna i ett helt nytt ljus. Jag tänker ändå utgå ifrån att det var skratt som ett häxskratt hon gjorde, men då känner jag direkt att en måste vara mer specifik. Vilket sorts häxskratt? Det finns olika. Exempelvis så låter Hia-Hia i Bamse, den vita häxan i Narnia och The Wicked Witch väldigt olika när de skrockar. Känns fel att dra alla över en kam på slikt vis... skoja, antar att det är WW som menas. Annars skulle en kunna ha sagt "ett skratt" eller specifikt "som häxan i Bamse". Men eftersom vi ovan redogjorde för syftningsfel om en skulle ha tagit bort Halmstad i öppningsmeningen, så kan det också bli fel om en antar att alla häxor skrattar likadant #notallwitches. Och det är allt vi har lärt oss idag. Ska nu gå och brygga någon sorts brygd som den häxa jag är. Tjingeling. 


: Hanny

Alltid när skvallerpressen skall göra en spektakulär nyhet ger de inte motparten tillfälle att yttra sig.Nog vore det intressant att höra båda sidor om staketet s.a.s.Jag misstänker att grannarna vill åt tantens fastighet.Det bor säkert någon åklagare eller nåt annat skräp från rättsväsendet där som vill åt hennes hus och tomt.Gräv djupare Linnea.Här ligger en hund begraven det känner jag väldigt tydligt.

Svar: Mycket mystiskt alltihop!
Linnea Aurora

2017-07-17 @ 20:19:11

Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:


Kommentar: