Aktivism, förlorad cred och en indisk symbol

2017-07-08 13:05:00 | Stoff


Bild härifrån.
 

Ny åttonde, ny del av denna serie som fortfarande inte har något namn. Det gör inget, den är fortfarande det den är. "Men alla barn har rätt till ett namn" säger alla kids, som var med i vårt teaterprojekt om barnkonventionen. Ja, men detta är inget barn så? Vad är er poäng? Detta är bokstavligen en samling text. Men bra att ni pipade in, det ger mig hopp/tro osv. Låt oss lära oss om tre nya femmes. Tidigare delar finns här.

 

Låt oss börja med Magda Portal (1900-1989) som har ett sjujäkla bra namn, önskar att jag hette Portal i efternamn, men än jag önskar att jag hette McHuge- och det säger någonting. Hon låter som en person från 1. Parallax, 2. det medeltida engelska dokumentet "Magna Carta", eller 3. en superhjältinna, vilket jag också sa om en annan person häromdagen, men det finns så många bra namn därute så en kan inte låta bli. Madga Portal, mh. Starkt namn. Iallafall så var hon en peruansk poet, feminist och politisk aktivist. Hon är en av grundarna av det anti-imperialistiska politiska partiet APRA (Alianza Popular Revolucionaria Americana) som var dedikerade till att störta kraften hos utländska korporationer, markägare och kyrkan för att åstadkomma jämlika rättigheter och jordbruksreformer för den inhemska populationen. "Antar att det gick väldigt smooth?" säger ni. Nje, hon blev landsförvisad och fängslad flertalet gånger. Hon bröt sedan med Aprista-partiet eftersom hon kände att de hade börjat avvika från deras ursprungliga, anti-imperialistiska mål. "Så hon gav upp dina politiska tankar?". Skulle ej tro det va, hon fortsatte att vara en aktivist och förespråkade för peruanska kvinnors rättigheter genom hela 1970-talet. "Vi vill ha ett utdrag av hennes poesi!" hör jag er skrika. Ja- jag med! Här är några rader. tagna från dikten"Stance" härifrån, översatta till engelska då min spanska är så dålig att jag knappt har en rättighet att påstå att jag kan det minsta. Me hablo, tú hablas. 

 

"Free then of all entaglements

I'll ascend as in a dream without imagery

while night folds its wings

and the stars illuminate my final hour of exile"

 

Och med de orden får vi vidare till nästa person som är Nettie Stevens (1861-1912). Hon var en research-scientist (alltså heter det så på detta språk eller är det ett annat ord som används, denna fråga förföljer mig och tills någon kommer fram och berättar för mig hur det ligger till, i en mörk gränd (det måste vara i en mörk gränd) så tänker jag fortsätta använda't) som upptäckte att kromosomer determinerar kön. Medan hon studerade någon sorts skalbagge, kom hon fram till att hanarna hade både X och Y kromosomer, medan honorna endast hade X och hon drog därmed slutsatsen att hanarna determinerar könet på avkomman. Än så länge- allt klart. Sedan kom det lite drama kan jag be att få tala om. Saken var nämligen den, att hon skickade sin upptäckt till en kollega, E.B Wilson, för referentgranskning. "Vad är dramat?" undrar ni. Chilla, jag kommer dit, men ni kan säkert redan nu förutspå vad som kommer ske, ty detta är ej ett onödigt komplicerat avsnitt av Doctor Who. Wilson hade arbetat med samma ämne som Stevens och hade fått liknande resultat runt samma tid, men hade troligtvis inte (enligt flertalet källor) kommit fram till sin slutsats innan han läste hennes. Eftersom han hade bidragit med forskning och upptäckter inom andra liknande områden tidigare, vilket inte Stevens hade gjort till samma längd- framförallt för att hon började studera fysiologi först när hon var 35 år gammal, så fick han den största delen av cred för upptäckten. Ja. jag sa ju att alla skulle kunna gissa vad som hände. Det skulle vara roligt om någon av er bah: "Jag trodde att hon bröt benet" för det skulle inte alls ha någonting med situationen att göra, vilket verkligen skulle ta humorn i det hela upp minst 200%. Jag menar, det kanske hon gjorde, men det finns inte dokumenterat, det skulle i och för sig ha varit bättre än det som hände. Dock kommer det från en person som aldrig har brutit ett ben, så jag vet inte smärtan i det. 

 

Sista personen för dagen, y'all. "Vem är hon? Vem är hon?" hör jag ekandes runt omkring mig i och med den otroliga akustik som finns i kyrkan vi befinner oss i. Hon heter Rani Lakshmi Bai, eller Rani av Jhansi, (1828-1858) och var en av ledarna för det indiska upproret 1858 och blev en indisk nationalistisk symbol för motståndet gentemot det brittiska East India Company. Inte illa endast det kan en tycka- men lyssna på detta- ni kommer inte kunna tro era små hörselgångar: hon var även drottning av Jhansi. "Även hon har ett väldigt fab namn" pekar någon ut. Minst sagt. Efter att hon gifte sig fick hon namnet Lakshmibai i anseende till den hinduiska gudinnan- ni gissade rätt- Lakshmi. Rätt givet, det skulle ha varit mer långsökt om det var Ganesh. Innan hon gifte sig var hon känd som Chabeeli, pga, och jag citerar: "her jolly ways". För er som gillar siffor och år så kanske ni noterade att hon dog när hon var 29. Eller ja, det ser ut som trettio, men hon dog innan sin födis. Mycket ungt som ofta i krig. "Vilket långt liv hon måste levt med tanke på det hon åstadkom" tänkte jag när jag läste om henne, då jag, olikt er som noterade siffrorna ovan, totalignorerar dem i mitt vardagsliv. Men nej. Det är som ibland när en ser en gammal bild på någon och tänker: "De måste ha varit typ 35 år här" och så spottar någon fram att de var 19. Ah men tjena mittbena, som om, de såg ut att ha tre kids och ett bolån, herre. "Men hur dog hon då?" säger du som vet vad alla tänker. Hon dog i en strid under en motangrepp av the British 8th Hussars Regiment medan hon försökte raljera sina trupper. För att uppfylla hennes döende önskan om att inte låta sin kropp hamna i brittiska händer, byggde hennes följare en likbål i mitten av slagfältet och brände henne direkt där och då. Wow. Med andra ord slösade de verkligen ingen tid.

 

Nu har jag inga ord kvar, tror att någon kan komma och fängsla mig om jag yttrar mer än tjugo ord till idag. Och eftersom jag värderar min påstådda frihet högt, skall jag därför sluta snicksnacka. Klart slut. 


: Hanny

Kampen mot imperialismen har övertagits av nationalister.Än så länge hamnar vi inte i fängelse men social brännmärkning,förlorade anställningar är vårt pris att betala.Det är ingen tillfällighet att George Soros har donerat miljoner till underhuggarna på svenska Expo.Under täckmantel som mänskliga rättiggeter och annat är det ytterst för att försvara att folk och fä och kapital kan fortsätta att skyfflas efter elitens behag.Kampen är evig!
Den andra kvinnan får mig att tänka på hur B.A Hjort snodde Johanssons skiftnyckelkonstruktion.B.A Hjort blev sedan det multinationella företaget BACHO.
Den tredje kvinnan dog ung men det är kanske svårt att jämföra åldrar mellan olika kulturer.Vi vet ju att ensamkommande flykting"barn" oftare än sällan är mycket äldre än de påstår.Hade hon inte blivit bränd kunde det kanske gå att så här 170 år efteråt mäta handlederna på henne.Eller kolla hennes tänder.

2017-07-08 @ 17:50:42

Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:


Kommentar: