Ringar för med sig starka reaktioner

2017-01-30 07:14:00 | Vacuum


 Ser, oimponerad och konfunderad, mot fjärran och nya tider. Med tydligen värdelösa solglasögon. 

 

Tja. En hälsning jag aldrig sagt i verkliga livet, men när en ändå är på internet så kan en väl få agera som den personen en skulle vilja vara, och jag har alltid velat vara en person som kan säga "tja" och att alla runt omkring en bara skulle acceptera det och tycka att det var legit. Tyvärr har det ej hänt i mitt liv hittills, kanske för att jag aldrig har provat att faktiskt säga det. Men en dag kommer jag ta steget. Och den dagen skall jag dokumentera och skriva paragraf efter paragraf om i mina memoarer.

 

På tal om något helt annat så smsade min broder mig nyligen och han skrev först någonting vanligt som jag nu inte minns, så det var ingenting revolutionerande (hoppas jag), men sedan bara slängde han ur sig detta: "Förresten- OLW ska sluta med jordnötsringar". Ok så, för det första: OLW wtf? För det andra: ofta en bara slänger ut sig något sådant, helt utan eftertanke? Jag höll på att falla omkull av fasa. Skulle dock vilja säga att min extrema reaktion till den här nyheten är mystisk av fyra anledningar:

 

1: Jag är inte ens ett speciellt stort fan av jordnötsringar. Visst, om det stod en skål med sagda ringar på ett bord (och jag visste att ingen typ... nysit i dem eller något) så skulle jag ha nibblat på dem, men de har aldrig varit mitt första val av snacks.

2: Jag har inte ens kollat upp om detta stämmer, så det kan vara en lögn han sa till mig för att få mitt hjärta att stanna (underförstått att detta leder till min död) så att han får mer i arv i framtiden.

3: Jordnötsringar är för små för att kunna använda som ringar på fingrarna när en är över 5 år gammal, vilket jag är (chock, jag vet) och detta borde klargöras på påsen.

4: Jag bryr mig egentligen inte.

 

Så det är därför det var mystiskt att min reaktion var så stark. Det var nästan på samma nivå som när Doktor Kosmos bytte introsång och de helt plötsligt sjöng att han kunde snacka med något get? Vad var ens det om? Jag kom att tänka på det den första december förra året eftersom Doktor Kosmos var med i första avsnittet av julkalendern och jag har inte riktigt haft sinnesro efter det. Så om någon kan vyssja mitt sinne till ro- kör hårt. Mina öron är alltid öppna. Dock tror jag att det är överdrivna reaktioner som dessa som förblindar oss när det kommer till allt fuffens som folk i maktens korridorer har för sig. Så vi måste även hålla våra ögon öppna, kids.

 

Fast en del av mig känner fortfarande att denna jordnötsringsuppgivelse verkligen är slutet av en era och sådant tär ju alltid på ens artär tänker jag. Emile Durkheim sa en gång: "If all hearts beat in unison, this is not as a consequence of a spontaneous, preestablished harmony; it is because one and the same force is propelling them in the same direction" och jag verkligen känner hur våra hjärtan klappar i takt just nu och kraften bakom det är OLWs jordnötsringar. Därför tycker jag att vi håller en tyst minut i deras åminnelse, samt att jag tänker bryta tystnaden med en (superb) dikt bara för att vi verkligen ska kunna avsluta kapitlet, stänga boken och lägga tillbaka den i bokhyllan. Ok så en tyst minut från och med nu... Och:

 

KAPITALISMENS MEN

 

OLW. Ah, OLW. Varför är ni,

i stundens hetta, livets kulm-

utan hopp

inför snacksversionen av en dansk femkrona?

För att tid är pengar? Pengar är tid?

Och ni har inte nog

med varken tid

eller pengar?

Väx upp.

(F*** the police). 

 

Tack för att ni tog er tid att lyssna på min världsomtalade poesi, finns snart i en bokhandel nära dig. Dela era minnen med OLWs (som ärligt borde sponsra mig, titta hur väl jag talat om dem i det här inlägget- slå mig en pling, vänligen OLW) jordnötsringar. Goda tider? Dåliga tider? Inga tider? Är du allergisk mot jordnötter? Dessa är frågor jag önskar svar på. Mvh, er vän xxx. 





Historiska fotografier, white privilege och problemlösning

2017-01-29 08:02:00 | Tips


Nu befinner vi oss här vid rekommendationerna igen. Vart tar tiden vägen? Vart tar livet vägen? Om det ska stå "var" istället för "vart" där, vilket är möjligt då jag är osäker, kommer det undervärdera min poäng i de där två frågorna, men jag får helt enkelt leva med risken att det kan vara så. Som ni vet så lever jag ju hundra procent av mitt liv i en riskzon; igår var jag vaken tills efter midnatt till exempel- bara så där. Så ni ser ju, jag bryr mig ej om vad som är rätt och riktigt. Det gäller att leva när en har chansen liksom. Efter midnatt- helt sjukt. Iallafall, här kommer månadens länkar som jag har letat upp med mina egna mänskliga fingrar. Smaklig lästid.

 

 
  • Vintage Everyday har samlat ihop 35 tidigare svartvita, nu färglagda, historiska fotografier. Mycket coolt. Plus att det är förvirrande för oss som fortfarande har en liten del i oss som tänker att forntiden var svartvit. Liksom 99.999% av mig vet att så inte var fallet, men den där lilla 0.001% är kvar där, övertygad om att inga färger fanns och att alla pratade med den där rösten som exakt alla män har i gamla klipp. Ni vet exakt vilken jag menar, behöver inte ens förklara närmare.

  • Sverige vill bli världens första bränslefria (/fuel free, vet ej hur en översätter det och orkar inte ta mig tiden att kolla upp det- lev med det haterZ) land, meddelar The Independent. Tydligen skall riket vårt bland annat lägga 4.5 miljarder på grön infrastruktur (exempelvis satsa på mer solpaneler, vindkraftverk och renare kollektivtrafik), 50 miljoner på research, 1 miljard på att göra bostadshus energisnålare, samt investera 500 miljoner årligen i grön infrastruktur i utvecklingsländer.

  • Här har vi en fab video som visar hur tufft det faktiskt kan vara med white privilege. Bästa videon jag sett, den är ett frekkin mästerverk. Skådespeleriet är top notch, jag älskar retrokänslan och videon verkligen belyser vikten av det här ämnet. Det är tufft kids, det är jäkligt tufft. Om denna video inte kommer vinna/har vunnit storslagna pris känner jag att den här världen är på väg åt fel håll- kom ihåg var ni hörde det först.

 

 

  • Ännu en video, men älskar en rörlig media så älskar en rörlig media. Detta är Laishs nya sång "Learning to Love the Bomb". Musiken är superb (obs ej "super-b" som jag uttalade det i 16+ år), men videon, regisserad/redigerad/producerad av Ruth Pickett tar det hela till en helt ny nivå. Älskar den- den är perfekt på alla sätt. Om ni någonsin har sett "Flight of the Conchords" så har videon ovan en väldigt liknande känsla.

  • The Guardian undrar om du kan lösa dessa logiska/matematiska problem. "Kan du lösa dem?" hör jag er fråga. Eh ja. Såklart. Kunde alla. Dum fråga. Ifall jag talade tvärtomspråket skulle det vara sant, men då jag inte gör det var det hela en lögn- men det var en vacker lögn så länge den varade. Alltså saker som dessa får mig att känna mig så extremt IQ-befriad att jag nästan kreperar. Fast för att väga upp så är jag faktiskt mästare på swingball i min familj så... slå den om ni kan. Vem behöver kunna lösa logiska problem när det finns något så fantastiskt som en tennisboll fastsatt med lite snöre i en pinne att slå på. Svar: ingen.

  • Lite mer från The Guardian, det skaver lite på min högra lillfingernagel, men låt gå. Stuart Jeffries talar med Raoul Martinez om Martinez nya bok "Creating Freedom" i vilken han menar att vi måste ändra får attityd gentemot vårt samhälles "förlorare". Ganska lång artikel, men bra- så om ni har tid/känner för det, rekommenderar jag den. (Rätt givet då den är med på listan, men det är bra att vara tydlig har jag fått höra från diverse auktoritära personer så mh. Majoriteten av mitt väsen vill ju då givetvis vara oklar 100% av tiden, men den lilla strugglande 1% minoriteten drömmer om att klargöra för er vad jag menade, så där ser vi vilken del av mig som vann den här gången).

 

Och det var allt jag hade att bjuda på denna morgon/dag/afton/natt beroende på vart i världen ni befinner er. Har ni några tips till mig?





Z.L.Atan och Mr Whatzisname ånyo

2017-01-26 06:37:00 | Vacuum


 

För ett tag sedan läste jag om "The Magic Faraway Tree" av Enid Blyton (och när jag säger för ett tag sedan menar jag att det var ungefär två år sedan nu, men allt är relativt), vilken är en bok jag senast läste när jag var ganska liten. I alla fall, saken med den är att vissa namn på platser, karaktärer och saker bygger på en underliggande förståelse av det engelska språket, som exempelvis: Mr Whatzisname (som aldrig kan minnas sitt namn) och Dame Washalot (som spenderar sin vakna tid tvättandes) med mera, med mera, 

 

Eller ja, egentligen inte så många fler "med mera"- resten är rätt självförklarande, hur mycket kan en missförstå Moonface liksom (svar: en hel del)- men är en ett fan av oändligt potentiella ytterligare exempel så är en helt enkelt det. Min poäng när det kommer till detta är: jag förstod bokens handling och allting, men jag undrar verkligen hur jag uttalade namnen på karaktärerna i mitt huvud för 0% av mig kan tänka att jag uttalade dem rätt. Det känns som att jag kan ha gjort det klassiska: "ambghd"-ljudet en ofta gör när det kommer ett ord en inte orkar uttala. Men om jag kunde återvända till min yngre hjärna och där fick reda på att jag uttalade det rätt skulle det driva mig till att skrika rakt ut och sedan göra en volt, i ren häpnad. 

 

Men vissa ord är oklara för att en antingen aldrig sett dem nedskriva förut, som jag skrev om här eller aldrig hört dem uttalas, utan endast sett dem i skrift. Det är som en gång när ordet "ånyo" uppenbarade sig och Karl och jag konfunderat såg på varandra och sa: "Vad är detta ens för ord? Vad är det för spanska?". Så när jag kom hem frågade jag min moder om saken och det som utspelades lät på slikt vis:

 

Jag: "Har du hört ordet 'ån-yo' någonsin?"

Moder: "Vad betyder det?"

Jag: "Det betyder 'igen' eller 'på nytt'?"

Moder: "Ån-yo? Som i å-n-y-o?"

Jag: "Ja"

Moder: "Å-nyo står det. Inte ån-yo"

 

Shirre så var det ja. Vet inte vad som hände. Samma sak när vi läste en seminarieuppgift och namnet Z.L.Atan dykte upp och vi uttalade det: "Z.L Öth-aan". Väl på seminariet stod det dock klart att det var ett litet skiljeteckens-gag och att det faktiskt (klart och tydligt i retrospekt) stod "Zlatan". Mh. Men det är ju bra att inte alltid hänga med, bra att vidda horisonten ibland liksom. En kan inte alltid vara den klipskaste personen som någonsin vandrat Europa. Om ni någonsin känner att ni vill ta över den titeln (den klipskaste personen som någonsin vandrat Europa alltså) (skulle möjligtvis kunna sträcka mig till världen, men måste ta upp det med Indiens president först), tillfälligt låt mig tillägga, så är det nemas problemas kids- hojta bara så kan jag dra mig tillbaka till skuggorna i någon timme eller så. Är ju känd för att vara en riktigt hyvens medmänniska, och måste väl leva upp till det projekterade personlighetsdraget som placerats på mina späda axlar. Livet, va. Ni vet hur det är.