Vad finns i rymden? Och hur kommer vi dit?

2017-12-27 11:56:00 | Vacuum


 

Tänkte komma hit med lite tankar om rymden idag, och då menar jag tankar om liv i rymden vi ej känner till. Det skulle vara matematiskt orimligt att hävda att det endast är jag som tänker att det vi vet om rymden bara är det tråkiga förmaket- en dåligt inredd hall som leder till resten av huset om ni så vill. Eller en av flera hallar, som i ett hus som jag och the fam bodde i en gång; det fanns fyra hallar, en visste aldrig var en var. Det är vad jag tror, och jag hoppas att när vi når den "riktiga" rymden så kommer den vara helt sjuk, sådär som den alltid är i filmer och som säkerligen vi alla önskar och förväntar oss att den ska vara. Jag tänker gröna aliens, rymdvalar, gamla gudar som är planeter. Jag tänker samma känsla som en får när en hör ett tv-serie-intro spelas i verkliga livet eller när en är på platser där tiden står stilla, som i enorma matbutiker flygplatser och biosalonger. Vart är dessa planeter, som helt oförklarligt har sådana där vilda västern svängdörrar? Eller det kanske inte är oförklarligt- det kanske är en fantastiskt undervärderad konstruktion. Var är alla varelser med päls av flocked vinyl? Var är alla slemmiga kackerlackor med tentakler i mänsklig storlek? "De kanske inte finns?" säger någon. Men jag vet att de gör det pga jag har sett Doctor Who och vet att det är en dokumentär, så släng en annan fråga min väg.

 

Jag känner att vi är menade att finna denna riktiga rymd, ser tecken för det i mitt vardagsliv. "Hur manifesterar dessa tecken sig?" frågar samma person som nyss yttrade sig. Bah allmänna tecken. Exempelvis, en gång när jag var i Ghana så var jag inne i en tygaffär som inte sålde tyg och exakt när det gick upp för mig tänkte jag: "Detta är ett tecken, något sorts wormhole till en annan värld". Andra gånger det har hänt är när jag befinner mig i mina gamla hoods, och det kommer en bil åkande från en väg jag inte visste fanns. Liksom? Hur länge var det jag bodde här? Hur kan jag aldrig ha noterat den där vägen? Då är det uppenbara att den bara har dykt upp: vi skulle alla ha tänkt det och det, om något, förenar oss som folk. Likaså när jag kommer att tänka på att universum har existerat i miljarder år, och som av en händelse så chillar jag här samtidigt som alla i på planeten just nu, inklusive en i min familj och hon är ett under i sig. "Varför?" undrar ni. Jag ska berätta: hon är en sådan person som svarar på frågor i allmänna grupper på Facebook direkt när hon ser dem, vilket står i stark motsats till mig som troligen skulle undvika att svara tills någon annan gjorde det, alternativt skulle svara fem timmar senare om det absolut inte fanns någon annan utväg eller för att jag helt enkelt inte hade sett frågan pga vem har koll? Inte jag iallafall. Och det är det som gör henne till en hjälte i min bok, och till en förebild för alla av min art här i världen, länge leve henne. Hon är överjordisk och ett klart tecken på att en sjuk sfär existerar någonstans i universum.

 

Nu är bara problemet att vi måste klura ut hur vi ska kunna ta oss till den här avlägsna delen av rymden vi ännu inte kunnat nå. Ska fundera på det ett tag och sedan återkommer jag med ett förslag. Ok, så efter bokstavligen en hel minut av tänkande har jag kommit fram till att kvicksilver har någon roll i det hela. Det är ett farligt ämne, jo jag är medveten om det. Det är därför jag fortfarande inte går nära termometrar, varken digitala eller de som inte är det. Och jag tror att vårt fall som folk är att vi räds dem. "Kvicksilver är farligt" säger vi alla i kör. Mh, det må vara sant, men det är ingenting som säger att inte lite fara kan leda till någon sorts öppning vi kan ta oss igenom. Måste också bara ta tillfället i akt och säga att om någon bestämmer sig för att inhalera kvicksilver eller så, så avsäger jag mig exakt allt ansvar, jag har inte rått någon att göra någonting- jag bara pekar ut faktum här. Kan också meddela att jag är rätt säker på att kvicksilver dessutom kan råda bot på det där att ens sinnen försämras med ålder samt att de kan bringa nya till ytan. För alltså, vi kan ju bara höra vissa ljud och se vissa färger och sedan 1994 har det stört mig att det potentiellt finns färger vi inte kan se. Plus det där med försämrade sinnen, jag gillar inte tanken på att en inte hör vissa ljud efter en viss ålder. Min tes är att kvicksilver kan förhindra detta. "Och vad har du för vetenskapligt underlag för det?" frågar någon som är kritisk och akademisk i sitt tankesätt. Intuition. Och för extrapoäng så kan en säga att jag när jag tror detta använder jag en method of tenacity: det är så för att jag säger så. Medan ni, om ni väljer att tro mig, kör på en method of authority: det är så för att hon säger det. Synd att detta inte betygsätts, kunde ha fått ett plus i kanten genom att dra upp detta. Men nu ser jag bara ut som en ärkesquare. Vilket jag är, så det är ingen fara. Vet inte heller exakt hur en ska använda kvicksilvret, känner bara på mig att det har en del i det hela.

 

Vet ni vad? I början av det här inlägget trodde jag inte på min egen kvicksilverteori- främst för att den inte ännu var påkommen, men ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag om att den är legit. Det må inte finnas några som helst bevis eller logik i det hela, men jag riktigt känner i benstommen att vi är någonting på spåren här. Om det kommer fram att kvicksilver har någonting som helst med universum, tid och rum att göra i framtiden: kom ihåg var ni läste det först. Min främsta fråga är nu: vad vill ni se i rymden? Och vilken känsla tror ni att den medför och innehar? 


: H

Vi befinner oss redan exakt mitt i rymden Linnea.Det är en hisnande tanke att vi befinner oss i mitt i universum.Lite lustigt att vi människor ofta tänker oss själva som något fristående väsen och att jorden är något som något som inte alls tillhör rymden.Du och jag är rymdvarelser.Riktiga rymdvarelser.

2017-12-27 @ 18:09:55

Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:


Kommentar: