Vad är en framgångsrik film?

2017-12-10 11:47:00 | Poneringar


 Om du känner en önska inom dig att slå ner mig på den här bilden, så kan jag säga att jag relaterar. 

 

Varför är hur mycket en film tjänar i box office en sådan stor grej? Det visar väl i princip bara hur många personer som dykte samt hur mycket som togs betalt för visningen? Avatar exempelvis, det var ju den filmen som tjänat mest pengar rätt länge, men jag vet ingen som har den som favoritfilm? Tror inte ens att någon jag kan fråga skulle kunna namnet på någon karaktär i den, på rak arm? Eller är den folks favoritfilm, det kanske den är. har bara aldrig hört det om så är fallet. Förövrigt så menar jag i förhållande med hur mycket pengar det tjänade, liksom ja givetvis är det väl någons favoritfilm, likt någon favoritfilm är typ... National Treasure 2- men är dess första plats på ens personliga topplista hög nog för den succé den var när den kom ut? Tvivlar på't, likt Thomas innan mig. Därför föreslår jag en ny bedömningsgrund för framgång och det är att inte mäta publiksiffran och antalet guldmynt den drar in, utan hur många gånger en skulle kunna tänka sig att se den igen.

 

Till exempel, en gång såg Karl och jag X-Men på bio (vilket är ett okaraktäristiskt val gjort av oss) och den var väl fine- jag ångrar inte att jag såg den, men jag skulle aldrig vilja se den igen. Och detta är en känsla jag har haft ganska ofta efter att ha sett stora block-busters på bio. Är det en vanlig känsla, eller är det bara det att min filmsmak vanligtvis inte korrelerar med den sortens film? Kan nu inte hjälpa att specifikt tänka på superhjältefilmer, vilket jag personligen har 0% intresse för och därför tänker jag i min lilla hjärna att de är filmer en ser dem en gång och sedan aldrig mer igen. Men det kan väl inte stämma pga de har väl värsta fanbasen? Fast ja, det faktum att jag inte förstår hur någon kan vilja se dem mer än en gång, eller egentligen överhuvudtaget är definitivt från endast min sida. De innehåller exakt alla element jag ogillar: krispighet (som jag tog upp här), höga ljud, snabba kamerarörelser och actionscener. Liksom det är allt jag inte är, bara för att verkligen illustrera vem jag är som person så kan jag tillägga att jag dessutom alltid har ljusstyrkan på det lägsta på alla skärmar jag har kontroll över, vilket jag känner respekteras av hälften av befolkningen, men hatas av den andra halvan. Om det gick att ha ljuset på mobilen svagare än det som är det svagaste nu skulle jag ha omfamnat det med öppna armar, och då är den ändå en ljusnivå från att vara avstängd nu. Herre. Så om någon annan kan relatera- hör av er. Behöver ert stod och har alltid ett behov att av enas under en gemensam fana. Men som sagt, när det kommer till filmer så måste jag ha fel om detta, ty bland annat Marvel-filmer säljer ju lika bra ca varenda gång det kommer ut någon. Men för er som är Marvel-fans: räcker det, för dig, att se filmen en gång? Eller får du ut någonting av att se den fler? Underhållning antar jag. Ah, men min fråga kvarstår.

 

Fast sedan har väl jag säkert en tråkig filmsmak också, pga är ett fan av filmer där ingenting händer, vilket jag tidigare klargjort, såatte. Kanske inte ska vara talesperson för filmvärlden, jag vet inte. Eller så kanske det är bra att ha två motpoler som representanter för det. Så om... filmvärlden generellt läser- kontakta mig för fler djupgående analyser. "Den här var inte ens djupgående?" säger någon. Nej kanske inte, eller så var den så djupgående att du icke uppfattade det- har du tänkt på det? Just det. Men bara för att återgå till det jag först skrev om att en films framgång ofta är synonymt med hur mycket pengar den drar in så är det väl alla reklampersoner som ska få extra cred. För det är ju hur mycket reklam som gjorts, hur hypad den är, vilka som är med i den samt hur mycket en biljett kostar som spelar in mer än filmen självt. Eftersom Avatar var i 3D kostade biljetten mer, vilket drog in mer pengar. 59 miljoner kanske såg filmen, men hur många tyckte den var bra? Hur stor del av publiken skulle vilja se den igen? Hur många skulle köpa den på DVD? Det är mina frågor, och för att få svar på dem ger jag tipset att ha sådana där hur-var-servicen-knappar som finns vid utgången på vissa affärer, med smileys. Dock känner jag alltid att jag måste vara snäll när det kommer till dem, så trycker alltid på den mycket glada smileyn trots att jag inte ens har pratat med någon, fast i och för sig är det kanske det bästa möjliga bemötandet. Förresten så undrar jag varför jag envisas med att använda Avatar som exempel, som om välden inte har gått vidare sedan dess. Aja. "Ok nu när du har yttrat åsikter och tankar som ingen bad om, vilken anser du är den bästa filmen genom tidern?" frågar ni. (Och ja, jag har riggat era hem). Svaret är enkelt- Babe: Pig in the Ciry. 97 minuter av ren salighet. Vilken är er favoritfilm? 


: Hanny

Kan inte hålla mig för skratt.Ett sådant varmt och vackert leende! Det är sannerligen smittosamt.
Katten undrar om det är ok att han sätter klorna i de där leggingana,han bara älskar nylon.
Jag har börjat ogilla allt vad amerikanska filmer heter.Så förutsägbara.
Hare!

2017-12-10 @ 16:47:33
: Hanny

Katten protesterar när jag påstår att han vill sätta klorna i dig och säger prata för dig själv pappa.Den katten....
Jag grät när jag såg Babe-den lilla grisen.Tur man är anonym för det skulle jag aldrig erkänna annars.

2017-12-10 @ 16:56:38

Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:


Kommentar: