Tills vi ses igen osv.

2017-08-20 10:18:24 | Vacuum


 

Hallå kids et al. "Jag känner att någonting är off med den här hälsningen" säger någon som vet exakt vad hen pratar om. Har tänkt och tänkt och nu kommit fram till att jag ska lägga av med den här hemsidan för all framtid. Skoja, men ska ta ett break fram tills början av september- någon gräns för drastiskhet måste finnas på plats. En måste ju ha ledigt ibland har jag hört? Tror det har någonting att göra med aminosyror och växtvärk men är ej säker. Så det är min nyhet för dagen, för andra nyheter läs en tidning eller något. Är tillbaka den tredje september, då det känns som ett jäkligt legit datum. Snälla säg att ni håller med. Visst känns det som ett datum då saker borde komma tillbaka eller börja? Meddela mig om ni står på min sida, så kan jag ta det med mig in i det mörker som väntar utanför denna bloggy-wogs parametrar. Var kommer jag befinna mig? Vem kommer jag vara? Kommer jag att vara? Ingen vet. Känns som en fråga för biocentrismen, och så får det förbli. 

 

"Men hur ska vi överleva i 3 veckor utan dig?" frågar en person som verkligen har korrekta prioriteringar. Bah deleta mig från ert medvetande, det är lätt- jag gör det själv på daglig basis. Annars, om er längtan bli för stor (förståeligt om så skulle vara fallet), så kan ni väl åka till en återvinningsstation och stå och titta på containern för wellpapp ett tag och tänka på mig. Kan också råda er att prenumerera på den här hemsidan på Bloglovin' om ni ej gör det, så att ni får uppdateringar om när jag skriver nästa gång. Fast ja, det är ju den tredje sep som sagt, så ni kan lika gärna strunta i't. Men jag lovar att slänga in en rad ifall jag råkar dö eller något, vilket kan visa sig vara ett tidigare datum, och då kan den där prenumerationen vara en bra idé. Jag hoppas dock djupt att det ej händer, men om så är fallet så är det ett pinky-promise att jag tittar in i min spök-/gastform. Så bestäm själva, ni kan väl resonera med både er inre och yttre persona. En kan skriva en pro och kontra-lista till nästan allt här i världen, med många undantag som jag inte tänker ta upp. Det var allt jag hade att säga. Hoppas att resten av augusti behandlar er väl etc. Vi ses när vi alla är lite äldre. Adjö då. 





Ju större hjärna- desto smartare person?

2017-08-17 13:43:00 | Poneringar


Med huvudet stort som en ytterdörr. 
 

Min fader har länge haft en teori som han inte är ensam om, men jag har varken tid eller lust att finna ursprungskälla till denna idé, och med det slänger vi hela min trovärdighet åt hundarna. Som jag har jobbat för denna trovärdighet och nu- borta, åh ack. En dag måste vi alla falla, i vissa fall utan att först ha rest sig. Men aja. Hans teori är iallafall att extremt smarta personer har stora huvuden. Det känns som standard att en vid någon tidpunkt i livet har tänkt att så måste vara fallet, i och med att en tänker att en stor hjärna kan innefatta mer kunskap och att en stor hjärna kräver en större skalle. Om en tittar på vissa smarta person, exempelvis B.F. Skinner verkar det stämma. Men sedan kom alltid någon killjoy/resonabel person på lågstadiet och bah: "Hjärnstorleken påverkar inte hjärnkapaciteten, det är antalet veck i hjärnan som visar på hjärnkapaciteten, och med fler och djupare veck blir hjärnan utifrån sett mindre". Eller ja, de kanske inte sa det på det sättet, men det var sensmoralen. Och det är väl sant. Till en gräns. För om min hjärna är stor som en valnöt och din som genomsnittsmänniskans så är din både större och har troligtvis fler veck.

 

Fast samtidigt så är väl en person med en större hjärna och skalle inte bättre än en med mindre, detta är inte frenologi- en psykologisk teori jag en gång beskrev som "massively racist and vastly problematic" till min föreläsare och till vilket han skrattade och sa "indeed" och efter det hade vi en tyst överenskommelse om att han stod på min sida och att han aldrig skulle fråga mig spontana frågor utan att först se min känsla inför detta faktum. Exempelvis genom att jag skakade på ögonen. Eller alltså inte som att ögonen hoppar upp och ner något frekkin ögonparty, utan åt sidorna. Så det fick oss att bonda. Därför tror jag inte att det är sant. Plus att det skulle sätta Nalle Puh i en helt ny sits eftersom han beskrivs som: "en dum björn med en mycket liten hjärna". Hela den grejen är 1. extremt rude, han är smart nog och han menar alltid väl. 2. hela uttrycket är en direkt oxymoron. Jag vet folk som är väldigt intelligenta men som fortfarande inte kan låsa upp en dörr rätt någonsin. Dock kan inte jag heller låsa upp en dörr rätt någonsin, men jag är inte väldigt intelligent, så var lämnar det oss?

 

"Vad bra, så det är allt som får dig att ana att stora huvuden inte betyder smartare personer?" säger någon som vill att det här blogginlägget ska vara över. Definitivt inte. "Du har inte slängt in en barnprogramsreferens på rätt länge" säger någon annan som kommer hit endast för dem. Eh? Vad är din skada? Nämnde bokstavligen precis Nalle Puh. Öppna ögonen, herre min get. Men jag kan nämna ett till barnprogram som har med detta att göra och det är "De tre vännerna och Jerry", där huvudkaraktärerna har extremt stora huvuden, men ändå är de dumma som få. Liksom vad gör de majoriteten av sin tid? I introt, exempelvis, sitter de med en spegel runt ett hörn och tittar upp under flickornas kjolar när de hoppar hopprep. Vad är deras grej, vedervärdiga bastarder. Plus att de är osmarta generellt, vilket fungerar som bevis på att min faders teori är felaktig. Samt, för att verkligen understryka det så kan en nämna att tjejerna i den serien, som må vara irriterande, iallafall är relativt smarta och titta på deras huvudstorlekar- i proportion med deras kroppar. Och på tal om "De tre vännerna och Jerry" så måste jag säga att när jag fann mig själv, motvilligt, tittandes på det, så tänkte jag alltid att de verkade vara ett väldigt tråkigt gäng som alltid hade tråkigt tillsammans. "Det tänkte du säkert av avund för att du själv aldrig varit med i ett gäng" säger någon av er som är (hobby)psykolog. Tänk om- jag var nämligen med i "Mackisarna" år 2004- ett gäng som var dedikerat till knäckemackor. Vårt mantra var: "Du bah, jag bah, mackan bah *tog en tugga av knäckebrödet, vilket resulterade i ett kras*". Så om ni går omkring och tänker att jag ej har levt- håll detta i tanken.

 

"Ok, så storhuvud-teorin stämmer nu?" frågar alla som har fått nog av detta svammel. För tre sekunder sedan skulle jag ha sagt nej med 99% säkerhet, men samtidigt sitter den där 1% där i form av Jimmy Neutron som har ett extremt stort huvud och där hela programpremissen är: "Jag är smart" och ja, han är ju det. Detta förvirrar mig. Och om någon nu tänker: "Ska du verkligen basera din åsikt på vad du sett i barnprogram?" så är svaret helt klart ja. Finns det någon säkrare källa? Skulle inte tro det va. Om ni vet en, meddela mig, men jag förväntar mig att kommentarsfältet förblir tomt. Den här approachen till kunskap har lett mig till- låt oss vara ärliga- extrem framgång. Extrem. Men för er squares som ändå kräver studier, lyssna på detta: studier (år 2003, förvisso, men det var väl ett år som alla andra) har funnit att folk med stora huvuden i genomsnitt är smartare än folk med små. Åh Gud. Vad ska vi göra, vad ska vi tro? Det finns inga svar här. 





Hur ska en enkelt skilja på 0 och O?

2017-08-16 09:56:00 | Vacuum


 

Varför är 0 och O samma symbol? Det är djupt förvirrande både när en av dem presenteras framför en, eller när båda gör det som den dubbelakt de är. Får O:et ens användas på registreringsskyltar? Jag känner såhär, om det inte är tillåtet pga förvirring borde det inte vara tillåtet utanför fordonsvärlden heller. (Och ja, samma sak kan sägas om 1 och I, men där när ju i alla fall ettan en liten schwung som skiljer den från sin tvilling). Ibland är det dock en av dem som skrivs "Ø", men vilken av dem är det? Är det nollan? Är det o:et? Är det bara ett grannlands-Ö? Ingen vet. (Eller den som skrev borde väl logiskt sett veta, men ingen annan. Förutom de som vet. Om du vet- vänligen meddela mig). Så trots denna distinktion är det fortfarande 50/50 i mitt huvud.

 

Låt mig bara dra uppmärksamhet till svårigheten detta medför när det kommer till lösenord för exempelvis wifi. (Som är längre än det borde vara- lösenordet alltså. Vem bestämde att det måste vara typ lika långt som pi?). Om jag hade endast en gnutta mindre självkontroll (och om jag var en person som spottar på saker) så skulle jag nog ha spottat på den lilla lösenordslappen med all min kraft varje jag presenterades för ännu en tolvsiffrig kod. A03F-O53G-T79B-O7J0. Vad är ens det? Är det nödvändigt? Och det är här de främsta problemen med O/0 kommer in. En av dem borde byta form och jag röstar på att det ska vara nollan. Tillåt mig att säga detta: jag kan komma på minst tre former som skulle kunna användas i stället. Minst tre, och det är en underdrift. Ett kors? En tom box? Tre vertikala streck? Jag kan fortsätta, men jag anar att ert intresse skulle sina om jag gör gör det. (Cred till er om det inte ha sinat än förresten, mitt fokus är någon annanstans vid det här laget och det är jag som skriver). (Eller har jag en ghostwriter? Inget vet).

 

Och nu när vi ändå talar om svårtolkade symboler vill jag vara peka ut mig själv lite, ty jag är inte oskyldig. När jag skriver på svidish, orkar jag ofta inte skriva ut prickarna över våra tre sista bokstäver exempelvis. (Jag vet, höjden av lathet). Och i kombination med en handstil som, när snabbt skriven ser ut som en seriemördares (obs jag kan skriva fint, måste stå upp för mig själv här i en värld där en blir nedsparkad gång på gång) (skoja) och en avsaknad av prickar över vokaler resulterar gemensamt i en ganska svårtydd text. För att ytterligare addera till svårigheten har jag också en tendens att *freestyla*. Med det menas oftast att jag glömmer bort vilket ord som sas och att jag bara lägger in ett annat, liknande, ord istället. Till exempel om en lärare säger: "Humlan attackerar sedan sitt offer" och jag missar ordet "attackera" är detta nämligen min tankegång: "Humlan att-? Vad var det? Att-… Jag skriver attraherar". Bah, mh bra, men det är ganska stor skillnad. Det är ju roligt att jag gör mitt bästa i alla fall? En är ju bara ett simpelt ägg som försöker leva ett värdigt liv, vad mer kan en göra liksom. Så dessa två i kombination leder alltså till att jag, i princip, försöker tolka hebreiska. På tal om det, så hände det här en gång när jag studerade det ett kort tag. (Och det är på grund av deras annorlunda alfabet det tog mig lång tid att tyda bokstäverna, jag hade inte problem med att uttala dem allmänt). (Shiet, min självförsvar verkligen kickade in där. Märkte ni? Gud vem är jag).

 

Lärare: "Linnea, can you read this word?"

Jag: "Ok… m…a…y…i…m?"

Lärare: "Well done. Can you guess what it means?"

Jag: "Uhm… no?"

 

Liksom det finns ingenting i ordet som ger mig en ledtråd om vad det kan betyda, det har ingen gemensam faktor med något annat ord jag kan. När hon sedan sa: "It means water" såg hon på mig som om det var det mest uppenbara någonsin. Och det är så jag känner när jag försöker tolka mina egna anteckningar på ett språk jag talar flytande, skrivna med bokstäver jag sjungit om sedan jag var två.

 

Är ni kompetenta antecknare eller kör ni samma stil som jag? Samt, har ni någon bra lösning på den här 0/O-situationen? Obs ej i denna font då det är rätt klart, vilken som är vilken, men allmänt i livet en lever utanför den här webbplatsen, om det kan räknas som ett liv. Vad är ett värdigt liv? Vad är ett liv värt att leva? Det är en fråga för filosoferna, på både hobby och professionell nivå.