Det här med att stå bakom ett påslaget jetplan redo för avgång

2016-11-30 06:15:00 | Analys


 

Tänkte kolla in en nyhet idag, eftersom det var länge sedan och jag känner att jag verkligen negligerat den kategorin på den här hemsidan, och så kan vi ju inte ha det den sista dagen innan månaden för årets kanske mest sentimentala högtid börjar- fy skam. Därför klickade jag mig, givetvis, in på Aftonbladet för det är där allt guld finns. (Förutom det som finns i USA som vi lärde oss i GES traditionella sång från -94).

 

Ok, två sekunder in och jag har redan hittat något jag kan såga; nämligen det här klippet på ett flygplan som startar precis vid en badstrand i S:t Martin, Karibien. Fine, låt oss gå igenom vad som pågår här på ett jäkligt systematiskt och organiserat sätt. (Plus, gillar att det här "analys"-inslaget, tydligen har blivit något sorts flygplansinslag, då det var det jag skrev om även förra gången). 

 

För det första och mest uppenbara, hur är detta lagligt? En får knappt gå tio meter från planet när det står stationärt på flygplatsen. Går en på andra sidan plastbandet får en liksom ett "Hey!" och en vinkning, betydande: "Våga ej gå på den där sidan plastbandet, du kan dö eller bli dödad...". Tro mig, egen erfarenhet talad om här. Jag måste säga, som utbildad säkerhetsadvokat, att detta sannerligen är väldigt riskfyllt.

 

Sedan måste jag bara ta upp när reportern säger detta: "När du minst anar det kan du blåsas iväg flera meter". Vadå "när du minst anar det"? Som om en var där, såg planet komma mot en, vända och se och höra hur det "tar sats"- när en sedan skjuts iväg mot vattnet skulle jag säga att totalt noll procent av de som plötsligt befinner sig i da H2O borde tänka: "Hade ingen aning om att detta skulle hända". Alla tecken pekar på att det är i vattnet du kommer hamna. Du står ett fåtal meter bakom ett flygplan som är på väg att lyfta. Konsekvenstänk. 

 

Och så slutligen (jag kan fortsätta, men tänker skona er), när reportern säger: "...I det här klippet som har setts över TVÅ miljoner gånger". Inte för att vara den (vilket jag nu är, men låt gå) men två miljoner views är väl inte en sådan extremt sjuk siffra? Missförstå mig rätt, det är två miljoner gånger fler views än jag någonsin fått på ett klipp, men betoningen på "två" känns ett steg för långt. Men ja. Kanske sätter orimliga krav på antalet miljoner views något måste ha för att reportern ska få betona siffran med riktig gusto. Jag kanske ska börja göra det själv- för mig själv: "Det här inlägget har lästs av TVÅ personer", i ett försök att bygga upp en sorts enthusiasm jag som person ej besitter när det kommer till, egentligen, någonting. Men en veckas boot-camp med peppande nummeruppräkning så är jag nog där!

 

Mh. Det jag ville. Skönt att ha förgyllt er dag på alla möjliga sätt, varsågoda. Och det bästa är att jag tänker inte ens ta betalt för det här, det får ni gratis av mig. Glad november 2016, må du aldrig återvända. Och om ni någonsin ser något ni vill att jag ska skriva av, skicka länken till mig och sedan kodordet "Snoop" så att jag vet vilken sorts deal det handlar om. Tjingeling. 





Cliffhangers som aldrig löses

2016-11-28 07:32:00 | Vacuum


Från bergsklättringsfilmen- ett rörande verk.
 

Om jag skulle göra er tv-serie skulle jag satsa på att bygga upp den på så sätt att varje avsnitt skulle sluta med en cliffhanger som en aldrig skulle återkomma till, de skulle liksom aldrig öppet lösas eller talas om efter den stunden. Men vi säger att Veronica i serie 1 avsnitt 2 kunde antingen dö eller överleva (som i alla situationer, egentligen, vi befinner oss alla i den just nu), så skulle en om en tittade riktigt noga kunna se henne i bakgrunden i serie 2 avsnitt 3. Ah, så många möjligheter. Så kan någon sponsra detta vänligen? (Någon hemlig miljonär?). Jag har ett rätt bra track-record då jag gjort ett flertal filmer förut. En film handlade exempelvis om att bestiga ett berg/kulle och det är en av de bättre filmerna som sett dagens ljus skulle jag vilja säga- riktigt gripande. Kanske nya "Everest" inspirerades av den? Jag säger inte att det är så. Men det är troligen så. Gjorde ju även den där mobbningsfilmen jag nämnde för ett tag sedan. Hör av er.

 

Synd att jag avslöjade hela grejen förresten, för om det skulle hända skulle ni redan veta hur serien kommer vara uppbyggd. Så jag tar tillfället i akt och säger att om detta händer innan är 2099 (annars kommer jag, troligtvis, vara död ändå så vad är meningen med allting) reserverar jag det här inlägget för eventuell utplånande. Men håll det i minnet, vänner, håll det i minnet. Och om det kommer en dag när detta händer- minns den här meningen: "Jordnära viskos är brukbart här" och säg det till mig så ska ni få ett riktigt, riktigt, riktigt fint pris (= en mugg med en bild på mig i botten som Moss hade i "The IT-Crowd").

 

I och för sig är den här idéen inte copyright:ad så det är väl bara för vem som helst att köra antar jag men om så blir- låt så vara. Karl och jag skrev en bok en gång om en get (en riktigt anti-hero) och sedan dykte det upp en seriöst exakt likadan story på bio två år senare, så har redan gått igenom vedermödan en gång. Kan ta't igen. Eller det kanske redan finns en sådan här serie? Gör det det? Någon av er vet säkert.

 

En till sak den här serien ska vara, kan jag be att få tala om, är så jäkla chillad. Den ska inte ha något våld, jag repeterar: inget våld. Det finns för mycket av det; jag vill inte ens skriva med stora bokstäver länge utan funderar på att go all gemener- det är så mycket våld på tv? En måste titta på Milly och Molly för att få lite lugn och ro? Ska inte ha en enda fightscen i den här serien, inte en scen. "Ingenting kommer hända" kanske ni tänker, men då kan jag meddela att jag aldrig varit i en fight och att det hänt minst 1-1.5/2 saker i mitt liv. Senast idag trodde jag att jag tappat bort min nyckel, till exempel. Så där ser ni. 

 

Våld påverkar oss på olika sätt, en gång när min kusin Freud skulle ta ut en vanlig matbestick-kniv från besticklådan sa min granny, med rösten full av rädsla: "Men hugg inte in den i benet!!?". Det var inte det som var planen? Vilken mystisk slutsats att dra. Där ser vi hur våld på tv påverkar ungdomarna, alltihop. Och det är därför jag inte ska ha en enda fight i min show. Nu skall jag sluta prata om våld, eller som Tarantino sa om ämnet: "I'm shutting your butt down". Så mh. Ska skicka in detta till SVT eller något. 





Macarena, levnadssättet år 2000 och bin

2016-11-27 09:49:00 | Tips


Kids det här är sista rekommendationsinlägget innan jul, så mary crispmass i förskott antar jag att jag får hälsa, eller snarare happy holidays. Finns det någon svensk översättning för det uttrycket? Jag googlade men det enda som kom upp var "trevlig ledighet" och det klingar inte rätt i mina välstämda hörselgångar, men det kanske det är. Vad vet jag, är blott ett får på Fårö.

  
  • Open Culture visar upp vykort illustrerade av bland annat Jean-Marc Côte som föreställer hur dessa franska artister såg framför sig att vi skulle leva år 2000, så alltså för snart sjutton år sedan. De illustrerades år 1899 och samlingen av korten heter "En L'An 2000". Jag måste säga att jag är något besviken av vår nutid när jag ser hur de tänkte sig att det skulle vara, i ärlighetens namn. Jag menar, vem vill inte spela krocket på havets botten liksom, men antar att vi får acceptera att vi ("vi" säger jag, som att jag på något sätt är inkluderat i detta) endast har uppfunnit antibiotika, internet och pogs  istället antar jag.

  • I motsats till vad som ofta hörs blir världen mer, inte mindre, religiös. Anledningen är att världens fattiga människor, på platser där liberal individualism misslyckas, finner Gud. Giles Fraser, skriver för The Guardian: "Imagine no religion, sand the man on a white Steinway with a net worth of $800m. Imagine no possessions he also sang. Though he obviously found that one a little harder".

  •  Forgotify spelar sånger som bara spelats upp ett fåtal gånger, eller inga gånger alls. För mig började exempelvis "Serenade No. 9 in D Major, K 320, "Posthorn": V. Andantino" av Mozart spela, vilket kanske inte är det bästa exemplet, av ett flertal anledningar. Men ack, bra koncept.

 

 

  • När är det inte en god till att titta på när Amerikanska Demokrater, inklusive Hillary Clinton, dansar till Macarena. Just det, det är alltid en god tid. Detta är cirka mitt favoritklipp, förutom det där när Bill Gates med flera firar att de släppt Windows 95. Bra på så många sätt, framförallt glädjen. När slutade event vara såhär? Troligtvis gången efter pga det är jäkligt awkward, men önskar att trenden levt kvar.

  • Bin bidrar mer till den brittiska ekonomin än deras kungafamilj gör skriver Sarah Knapton i The Telegraph. Är personligen, som många andra, ett fan av bina- så länge de inte är nära mig, men på avstånd är de top notch enligt mig. Dock måste jag säga att sedan Karl tvingade (ja) mig att se på Bee Movie har jag känt mig lite mer ambivalent gentemot dem, men det är väl inte deras film att den filmen är såpass störande på ett flertal sätt antar jag. Victim blaming är i princip vad jag håller på med här. Ska lägga av med det direkt.
     
  • Slutligen, om ni var eller är ett fan av filmen "The Never-Ending Story", vilket jag var/är kan jag tipsa om detta bildspel från Looper som visar och går igenom vad skådespelarna i den filmen har för sig nu för tiden. Tror att jag skrev ett inlägg om den filmen för ett tag sedan och la det i utkast, men det har på något vänster kommit bort, men om jag kan gräva fram det kan ni få riktigt *njuta* av det inom en snar (inom ett år) framtid.
 
Så det var det jag ville för den här gången. Om ni har några bra tips till mig, meddela vänligen!