Skolbusskids okända bussaktiviteter

2016-02-27 11:11:00 | Vacuum


 

Jag letade efter min gamla iPod häromdagen pga måste gå tillbaka till mina rötter i gadget-branschen. "Oh nej, säg att du hittade den, jag klarar inte av den här spänningen" säger ni nu säkerligen, där ni sitter och masserar era tinningar i ett försök att dämpa det plötsliga trycket som frammanades av min stickiga situation. Ja, jag hittade den. Men saken var- den bringade mig så tillbaka till 2007? Jag verkligen såg mig själv, sittandes på skolbussen med min iPod i handen, vilket är konstigt då jag aldrig har åkt skolbuss i hela mitt liv. (Eller förresten det är en lögn, jag har åkt skolbuss ca 3 gånger och det var sjukt wild).

 

Shit pommes frites vad jag ville åka skolbuss under låg/mellanstadietiden förresten, det var ca allt jag ville. I filmer så händer ju allt på skolbussen liksom. "Tänk vilka liv de lever!" tänkte jag när jag såg skolans elever umgås helt utanför åldersgränserna vid busshållsplatsen. "Det måste vara lätt för alla skolbusskids att lära sig köra bil sen" tänkte jag vidare, vilket är en djup oklar tanke då jag inte tror att busschauffören hade lektioner i körteori under bussturen. (ELLER? Jag vet inte, jag var som sagt inte där, de kunde ha planerat tredje världskriget utan min vetskap. Om något världskrig inträffar inom en rätt snar framtid och jag ser en grupp skolbusskids mitt i handlingarnas centrum så vet jag i alla fall vad den gemensamma nämnaren är).

 

Nu när jag är ett lite större kid och jag ibland färdas de sträckor som skolbusskidsen åkte fem dagar i veckan känner jag mest att de förtjänar cred. 30 minuter enkel väg är, i min syn, ändå en rätt lång tid i ett fordon för att komma till skolan varje dag. Men ja, det kommer från en person som bodde fem minuter (ej överdrift) från min låg/mellanstadieskola och på vintern gick och pep-talkade mig själv i kylan. "Du är snart där. Du är snart inomhus". Fem minuter. FEM. Så ja, vad vet jag om världen. Skolbusskidsen är i alla fall hjältar i min bok.

 

Om du var ett skolbusskid- vänligen meddela om ni plottade saker som grupp under bussturen, jag är väldigt intresserad av att veta. Och om du, som jag, inte åkte skolbuss- önskade du också att du hade en given plats i deras exklusiva gäng?





Om att översätta namn och dess betydelse

2016-02-24 12:06:00 | Poneringar


 

Nyligen hörde jag  en person som sa att han hette Karl och en annan person sa att hans namn-på engelska- då skulle översättas till Charles. Alltså nej? Eller? Jag fattar väl själva tanken, men liksom? Namn översätts inte? Heter du Ralf så heter du väl Ralf? Okej om uttalet varierar men ditt namn borde väl vara konstant? (Jag har verkligen överanvänt frågetecken i det här stycket text- men jag känner att jag måste göra min extrema förvirring tydlig).

 

Jag gick på en hebreiska-kurs en gång och i min klass var det en tjej från Ryssland vars namnsituation var den mest komplicerade jag någonsin hört talas om. Detta var bokstavligen hur hon introducerade sig: "My Russian name is Svetlana and that translates to Stephanie in English, but if you translate Stephanie to Hebrew, my name is Ateret- so you can call me whatever you want". Man ba: "Ah tack för jag har noll koll på vad som pågår". År senare är jag fortfarande djupt förvirrad kring hennes enigmatiska namnsituation- men konfusion är ej en närvarande känsla när det kommer till hennes hebreiska-potential, då jag skulle vilja påstå att hon var bäst i klassen i ämnet. Plus att hon var jäkligt cool- en typisk person som skulle se cool ut på en skateboard. (Vilket jag absolut inte skulle göra, jag skulle se ut exakt som Steve Buscemi gör här).

 

En till sak jag har undrat om namn är: ni vet namn som har betydelser (i.e de flesta namnen som inte, som mitt, är en blomma eller dylikt) exempelvis Sophia som är ett grekiskt namn som betyder "visdom". Alltså är ordet för visdom då Sophia? Eller är det ett gammalt uttryck? Det är det säkert? Eller jag vet inte. Skulle en grek säga: "Åh, min gamla vän- du besitter så mycket sophia"?. För Erik är ju ett nordiskt namn som betyder "ensam härskare" men ingen säger ju erik i en mening. Eller så gör folk det och jag bara hänger i fel crowd. (Jag älskar förresten att "Lill-Erik" från Bert dök upp som en exempelbild på Erik-ar när jag googlade "Erik namn betydelse"- det är sådant material jag är intresserad av).  Den här frågan skulle jag säkert kunna lösa med ytterst lite efterforskning, men det har jag väl inte tid med en dag som denna heller. Därför frågar jag er- experterna ute i stugorna- om ni vet. Ni brukar ju veta saker liksom. Jag skulle nog vilja säga att det är er bästa kvalitet. Det och eran sjukt hippa style.





Idéer flyr idébanken

2016-02-22 10:45:00 | Vacuum


Om mitt minne ej svikit, skulle jag har varit så sjukt i aktion.
 
För någon vecka sedan hade jag en så sjukt bra filmidé att jag tänkte: "Den här idén är så bra att det inte finns en chans att jag glömmer den, jag behöver inte skriva ner den ens" och så glömde jag den. Givetvis. Åh som detta har tärt på min hjärnbalk. Dag in och dag ut har jag försökt komma på vad den där idén var, men utan lycka. Det är som att den stora medvetenheten ovan såg ner på mig och tänkte: "Här, får du en bra idé" men när hen såg att jag inte tog den allvarligt nog att skriva ner den tänkte: "Jaha, ok. Du hade din chans" och sedan helt tog bort den från mitt minne Eternal Sunshine of the Spotless Mind-style.
 
Kan jag också få tillägga att jag berättade om den här idén för min familj, men att ingen minns vad jag sa. Detta beror på antingen 1: att ingen lyssnade eller 2: att den där ESotSM-aktionen gjordes även på folket i min närvaro. Om så är fallet- hands off.
 
Icke idealt för min idébank hur som haver, men jag ska ta lärdom av detta. Och om min filmidé dyker upp någon tid framöver får jag dock verkligen se till att lägga band på mig själv så att jag inte går till attack mot personen som gjorde filmen, då hen troligtvis inte har någon aning om att jag squanderade samma idé tidigare. Jag har enbart mig själv att skylla. (Samt att lite skuld bör läggas på the fam då de inte lyssnar på/minns mina idéer). 
 
Nu låter det som att jag har accepterat den här situationen och gått vidare när verkligheten är att jag känner för att slå en lampa i huvudet sådär som Dobby gör i HP2. Men jag har ingen lämplig lampa så jag lägger den idén på hyllan ett tag så länge. Eller ja, det är väl bäst att jag skriver upp den, så att jag inte har glömt den imorgon. Varsågoda för all den lärdomen ni fått av att läsa det här inlägget = ingen alls, förresten. Liksom alla de val ni någonsin gjort i livet har lett till att ni läser det här så- jag ber om ursäkt. All potential dessa två minuter kunde haft. Ni skulle kunna ha kommit på den där filmidén jag förlorade.