Grav ohjälpsamhet och att vara en skatt

2016-04-29 16:32:00 | Vacuum


 Från kyrkogården i fråga. 

 

Varje gång alarmet ringer och texten "Alarm" dyker upp på mobilskärmen är det "Adam" min hjärna läser det som. "Vad vill ens Adam nu?" tänker jag varje gång och inser sedan att jag inte har någon inlagd i min kontaktlista som heter Adam. Men namnet på den första människan svider ändå lite i mig varje gång jag ser det pga av uppvakningsassociationen och för det kan jag bara be om ursäkt. Adams- jag är medveten om er icke-inblandning i situationen, men min hjärna vill inte samarbeta med mitt förnuft när det kommer till detta. Vänligen döm ej en simpel bonddräng för hårt.

 

På tal om bonddräng: en gång befann min vän Karl och jag oss i en väldigt mystiskt sinnesstämning i Regents Park och vi verkligen satt och sörjde över Alfreds öde i Emil? Just den här händelsen kanske inte kommer gå till historien som revolutionerande, men det var bara ett väldigt specifikt sörjande så ville nämna det ändå. Sedan tror jag att vi svor en pakt över någonting, men jag minns inte helt säkert. Jag vet inte ens om någonting av detta ens hände, det kan ha varit en dröm.

 

Bonddräng är ett rätt svårstavat ord förresten ("svårstavat" är tydligen inte ens ett ord i mitt ordbehandlingsprogram, det har en röd wiggle-linje under sig) och jag har stavat fel på det varje gång jag försökt skriva det hittills. Det är dagens fun fact, varsågoda- använd den väl för att citera Dumbledore. Med den biten fakta kan ni komma långt. Jag ger er tillåtelse att citera mig i framtida uppsatser.

 

Det är en sak som verkligen gick upp för mig på senare år förresten: att Dumbie var en sjukt oklar, opålitlig och ohjälpsam person. Som yngre person levde jag, likt många andra, i villfarelsen att han var en rekorderlig man men insåg när jag läste scenen (spoiler alert för alla som har bott under en sten?) i den sista boken när Harpan har "dött" och de chillar på Kings Cross att Dumbie var en riktig douche? Trots HP's komprimerande situation kände han sig liksom tvungen att svara extremt vagt och ohjälpsamt på de relativt få frågorna han hade. Hjälp honom för en gångs skull, Dumbledore din bastard. Inte ens vid dödens port kan en få ett svar på en fråga du uppenbarligen vet svaret på. 

 

En gång i mitt liv har Dumbie dock varit väldigt hjälpsam och det var när en präst framförde ett väldigt passionerat tal under en gudstjänst när jag konfirmerande mig. Jag blir obekväm av alla känslouttryck som är mer än en välmenande nick, så i försvarsmekanism avled jag innerligt av skratt. Dock lyckades dock kväva skrattanfallet utåt sett genom att tänka på Dumbies begravning och därmed hålla en världsvan, ytterst bekväm, exteriör uppe. (Det var rätt färskt i mitt minne pga boken var ganska ny). Fungerade rätt bra ändå. Nästa sak som hände under gudstjänsten var att jag avböjde oblaten (aka wellpappsbiten) och vinet under nattvarden pga en har väl smaklökar?

 

Ytterligare en sak som hände under konfirmationen var att vi hade en skattjakt på kyrkogården mitt i natten och en av assistenterna hade klätt ut sig till döden och bah cruisade omkring bland gravarna? Skattjakten ledde oss sedan högst upp i kyrktornet där skatten var en spegel pga "vi är alla en skatt i oss själva". Och i den stunden var jag åter tvungen att tänka på den där begravningen- för att inte spy.

 

Har ni konfirmerat er? Samt, har Dumbledore någonsin räddat er ur en situation?





Kontrollera ödet och sprida visdom

2016-04-26 14:19:00 | Reflektion


 

Det har nu blivit dags för mitt, tydligen, återkommande inslag: reflektioner av senaste veckornas kommentarer. Jag gillar idén av att ha återkommande inslag pga det känns som att jag har kontroll över mitt öde. (Ordet "destiny" får mig alltid att tänka på reklamen för en av Britney Spears parfymer där hon sa: "I choose my own destiny" förresten. Hundra gånger av hundra tänker jag på det. Och på grund av Britney-tanken sitter jag nu när och skriver med Toxic spelandes innanför pannbenet. Som i den där scenen i Doctor Who när den sången är ett exempel på en traditionell ballad från jordens klassiska era. Så bra scen, älskar'en).

 

Ok, om vi nu lämnar Britney bakom oss ett tag och går vidare- jag har tre saker att ta upp. För det första så är jag väldigt lättad över att min åsikt när det kommer till telefonnummersmelodier och creepy karaktärer delas av er- den här hemsidans flippin byggstenar. Jag fick även tillägg på listan: Phoebus från Ringaren i Notre Dame, Prospero från Resan till Melonia, Björne från Björnes Magasin, Skrot-Nisse samt Nasse från Nalle Puh. Jag håller med om exakt alla! Och Nasse är så sjukt skum, speciellt på grund av den här bilden. Varför chillar han med alla villains? Litar inte på honom ett dugg. Som Lili skrev: "Hela hans rädsla, den framstår bara som spelad för att dölja att han egentligen är ett as som kommer mörda en". AMEN.

 

Sedan förstår jag det som att jag, helt omedvetet, utbildade ett flertal personer i den där Bert=Jonas situationen. Wow, vem hade anat att jag en dag skulle sprida visdom runtom i landet som någon sorts guru av hög rang. Jag har så gott som redan börjat planera för de föreläsningarna jag ska hålla inom ämnet och hur jag ska bygga upp spänningen i rummet innan jag avslöjar att de spelas av samma skådespelare och att alla kommer ba: "Men lägg ägg, shit pommes". Det är nog mitt kall tror jag. Och det är ju bra att ha ett kall i och med att jag inte är tränad i någonting- jag har bokstavligen inga skills. Men det här, det vet jag.

 

Jag har även fått några oroliga (jag kanske läste in för mycket känsla in i kommentarerna, men jag uppfattade dem som extremt ängsliga) om det är ok att en gillar sport trots det uttalande sportföraktet på den här hemsidan och mitt svar är: givetvis. Sportuppskattning vs sportförakt skulle jag vilja säga är 90/10 i det här landet så tycker du om sport- grattis din åsikt är, för tillfället, i majoritet och segrande! Och jag ska inte ta upp det lika mycket som jag gjort på senaste tiden då jag känner att jag har bidragit rätt mycket till sportbesatthetens motståndsrörelse nu. Jag tar upp det om ett halvår igen eller så, bara för att påminna alla om var jag står i frågan.

 

För att, okaraktäristiskt, knyta ihop det här inlägget så vill jag åter ta upp till återkommande inslag. För några år sedan hade jag en serie om olika potatissorter (efter ett önskemål av min vän Felicia) som ändå kändes helt i rätt anda för tiden. Utöver detta hade jag ju förra året, för er som minns, en serie där jag analyserade tidningars innehåll. Om ni har några önskemål på återkommande inslag på denna webbplats- skriv i kommentarerna. Jag är på ca allt. Kanske inte "veckans nazi"- kom igen, det här är en smakfull och moralisk blorre. Jag skulle ha fortsatt med tidningsanalysen om det inte hade varit för det faktum att jag inte längre får någon veckotidning levererad + är för lat för att hämta en Metro eller något. Så som sagt, har ni några idéer- spotta ut dem.

 

Ps. Jag har ej glömt den där freebeen jag lovade förresten. Den kommer snart till en hemsida nära dig. 





En übermensch utan karaktär

2016-04-25 22:05:00 | Vacuum


Rätt oklar bild, men valde den pga jag ger Karl en sådan *LoviNG LoOk*. Som jag avgudar na.  
 

Tydligen opererar autokorrekt på min dator nuförtiden. Vad är grejen med det och var kom det ifrån? Antalet gånger jag försöker googla någonting och ett ord ändras till ett annat har nu överskridit min räkningskapacitet, jag kan inte hålla koll längre, jag är i vildmarken, jag vet inte vad som pågår. Är det någon av er där ute som delar autokorrektproblemet- vänligen hör av er så kan vi starta någon sorts stödgrupp som ses varje tisdag kl (Carin) 21.30.

 

Förresten, antalet gånger jag läser igenom mina egna blogginlägg i jakt på stavfel innan de publiceras är helt sjukt. Alltså jag läser det så många gånger, vid olika tillfällen och ändå hittar jag alltid ett flertal stavfel eller meningsbyggnadsfel någonstans i texten när det väl är publicerat. Om jag ska länka till någonting jag tidigare skrivit exempelvis, så ser jag över inlägget jag ska länka till och nio gånger av tio finns det där ett stavfel som förblindar en likt ens föräldrar tydligen alltid blev när en tände lampan i baksätet i bilen? "Stäng av lampan! Vi ser inte vägen!". Överdrift någon? Ibland kan liksom en mening som den här möta mig: "Och då jag berätadde historian". Jag skyller åter på min oförmåga att läsa text på skärmar. 

  

Min önskning är därför: läs mina inlägg cirka en vecka efter att de publicerats då de troligtvis har nått sitt rättstavade stadie då. Eller så får vi väl alla bara leva me't. (Ketchup/Baked Beans) Heinz motto må vara: "Quality to a product is what charachter is to a man" men just det citatet kan inte anpassas till mig och min situation av främst tre anledningar:

 

  1. Jag skulle inte vilja kalla den här webbplatsen en produkt utan mer än (o)tjänst.
  2. Jag är ingen man. Ok om det hade stått "what character is to man", liksom lite mer öppet. (Så som Neil Armstrong sa på månen, vilket var ett misstag då vad han sa makes no sense med tanke på att "man" och "mankind" är synonymer. "Ett litet steg för mänskligheten men ett jättesprång för mänskligheten". Liksom sharpen up Neil, kom igen). Men tills den dagen de tar bort "a" känner jag mig exkluderad från Heinz motto- och det, om något, håller mig vaken om nätterna.
  3. Oklart varför ett motto från det här företaget ens skulle appliceras på situationen. Sanningen är att jag läste det på Ketchupflaskan häromdagen och tänkte: "Måste citera det här någon gång så att alla vet att jag är en med folket. (i och med att jag äter ketchup). Det är så viktigt att jag förmänskligar mig själv och visar att jag faktiskt inte är någon sorts Gud/Übermensch. Risken för det är annars väldigt stor". Så då vet ni det.