Farväl och adjö

2018-01-16 09:59:00 | Vacuum


 Första fotografiet jag någonsin lade upp, ack tiden då jag hade dubbelt så mycket hår på huvudet och oklanderlig syn.

 

Kamrater, som säkert 0% av er vet (likt jag själv för cirka en vecka sedan) är det idag "National Nothing Day" i USA. Det är en dag som en kolumnist vid namn Harold Pullman Coffin föreslog skulle ge amerikaner en anledning att inte fira, observera eller hedra någonting överhuvudtaget. "Vad har det med mig och mitt liv att göra?" hör jag exakt alla fråga. Alltså egentligen ingenting, troligtvis, eftersom ni förmodligen inte är amerikaner, och inte heller jag, men låt oss glömma hela den här "vi har inte ett papper som säger att vi kommer från denna exakta jordhög"-grejen och låt oss istället fokusera på det jag vill ha sagt med det här inlägget, som både går väl ihop med "National Nothing Day" samt, fantastiskt nog, efternamnet Coffin: detta är slutet för denna hemsida. Och även mig som person. Skoja, jag kvarstår tyvärr. Men denna webbplats kommer placeras lite fint i en coffin.

 

"Snacka om att dra ut på det" säger någon på rad F. Ja, men har väl aldrig varit känd för att vara kort och koncis, måste väl hålla trenden levande y'all. Notera också att det här inlägget publiceras på en tisdag, som jag vanligtvis inte publicerar inlägg på #rebel. Måste gå hela vägen, bah dra med hela samhället. Nu när den här världsomvälvande hemsidan stänger ner kommer det krävas nya gränser och en ny valuta- "we're here to knock down the entire edifice, not repaint the walls" som någon sa, men minns inte vem. "Men vad ska vi ta oss till?" frågar ingen, med gråten i halsen, "Vad händer med alla små tankar vi har? Hur blir det med allt som finns på den här lilla planen i ett oändligt universum? Vad händer med allt vi är, var och kommer bli? Vad händer med alla meningar du aldrig fick användning av? Kommer jorden fortsätta att snurra?". Hm. Troligtvis inte? Men om den gör det så misstänker jag att allting kommer vara exakt som vanligt förutom att ni kan ta bort ett bokmärke som cluttrar ner er browser (ett av mina största nöjen förövrigt). 

 

Dessutom är det nästan exakt tio år sedan jag startade min första fördömda blogg. Tio år! Det är länge i var människas liv, och definitivt en betydande mängd tid för någon som inte är speciellt gammal. Men ack vilka tider vi delat, från fantastiska kommentarer som klassikern "Välskrivet." och den finaste samt mest hjärtskärande kritik jag någonsin fått, då någon år 2009 skrev en kommentar där en sa att jag var "Pandoras box personifierad", till att jag blev någon sorts talesperson för allt involverande Michael Jackson (älskar'an), cirka fjortontusen paranoida reboots och vad annat som kan vara värt att nämna, men som jag inte kommer på i stunden. Min tanke var från början att jag skulle föra fram en fin sensmoral, men som totalt skulle elimineras av ett obekvämt och kaotiskt framförande. Internets egen version av introt till "Trasdockorna" om ni så vill. Gick ändå bättre än förväntat? Tänka sig. Så det kan ni tänka tillbaka på när ni reflekterar över vår tid tillsammans (vilket jag är 100% säker på att ni kommer göra- kanske till och med göra detta till en årlig reflektion, en ny röd dag i kalendern?). Tänk på det i tid och otid. Skoja, det finns ingen otid, det är alltid tid.

 

"Men vad ska du nu göra då?" hör jag 300 pers skrika i korus. Lite allt möjligt antar jag. Men ska nog framförallt fokusera min tid på att drastiskt försämra mitt svenska vokabulär, då detta är i princip det enda som håller det vid liv. Användandet av rätt prepositioner är redan på väg bort, väldigt vackert att se :))). Så det är vad jag ska göra. Hoppas ni gör något annat, om inte för ert eget bästa- för världens. Skulle tipsa om att lära er tälja flöjter eller något. Har aldrig träffat någon som kan tälja en flöjt, och det, om något, skaver i min artär. Så gör det. Eller gör vad du vill. Jag vet väl inte vad ni ska fokusera på. I det stora hela vet jag inte vem du är och du vet inte heller vem jag är- men det var fint att känna er. Så det var allt, stänger ner hemsidan om en vecka eller något. "Varför inte bara lämna den uppe?" frågar ett barn. Lyssna kid, om du visste någonting om Ben Vautier (likt jag inte gör) skulle du veta att han en gång gjorde ett konstverk på vilket det stod: "The destruction of all art is art too, please tear this up", vilket jag också tänker göra- trots att hela konstkonceptet skulle behöva utmanas om jag valde att sortera in den här ifrågasättbara hemsidan under den fliken. Och med det säger jag farväl och adjö. Lev väl.





Ett brinnande ämne av sin tid

2018-01-14 10:01:00 | Poneringar


 Smygreklam för studenten. Stay in school, kids.

 

Idag tänkte jag tackla ett av nutidens hetaste ämnen: dubbade reklamer. Jag tänker speciellt reklamer dubbade från tyska, men för enkelhetens skull utvidgar jag vingspannet till att inkludera alla potentiellt berörda parter, så att ingen känner sig utanför då det alltid är prio ett. Det är en hel del tankar som cirkulerar kring reklamfrågan i mitt lilla huvud, som en mindmap fast sämre strukturerad och jag känner att det här är rätt forum att ta upp dem i. Eller ja, jag säger att jag har en del tankar, jag har främst en tanke och den tanken är: "Varför?".

 

Varför, inte eftersom jag inte förstår anledningen till språkbytet i och med att vi inte talar tyska i Sverige (förutom de som gör det, plus alla som lärde sig i skolan durch für gegen ohne um etc) och att de därmed översätter för förståelse? Antar jag? Är inte ens säker på den förståelsen jag nyss hävdade att jag hade. Det är ju inte som att folk i Svea Rike är ovana att läsa undertexter, men tydligen är det ett extremt no-no i reklamvärlden. Nej, jag undrar varför i och med att de flesta av dessa översatta reklamer (ja, Cillit Bang, jag tittar på dig) inte ens är bra, artistiska eller utstående på något sätt? Liksom förstå mig rätt här, om vi dubbade en reklam som involverade en talande grävling med monokel som sitter i en ficka- jag är där. Eller reklamer med en storyline med några inkastade gags, som ICA eller de där fåren Frank och Francis, om en sådan reklam var dubbad- jag har varit där sedan i måndags. Men det handlar aldrig om sådana reklamer? Det handlar alltid om en reklam när någon drar en trasa över en glasruta på ett onaturligt sätt. Det är någonting som får dem att kännas extremt gammeldags och daterade, och inte på ett charmigt sätt utan endast på ett "låt oss aldrig återvända dit igen"-sätt. En rolig sak med Cillit Bang är dock att en kan kombinera den med Uncle Ben's i sitt huvud och därmed få produkten: "Cillit Bang's boil in bag ris!" och det är någonting som behövs på marknaden.

 

Vad är anledningen bakom dessa översättningar istället för en egen tolkning? Pengar, antar jag? Saken är bara den, att de må vinna på det i pengafrågan, men i försäljningsfrågan: går de plus eller minus? I mitt huvud betyder dubbat nämligen att företaget är lite oseriöst? Men det är troligen endast för att jag inte ofta möts av dubbningar av saker som inte är tecknade barnprogram. Det skulle säkert inte inge samma oseriösa känsla hos någon som såg det oftare än jag gör, så det är inte en sanning utan endast för att ens lille tanke formas av det lilla samhället en lever i y'all #sociologiskanalys. Plus att jag nu endast talar om reklamer med människor när de lipsyncar, om det är en inspelad röst över en bild på ett berg kvittar det väl. Men som sagt, det är väl en pengafråga.

 

Vill också bara ta tillfället i akt att berömma Sverige för dess reklamer, de är ändå jäkligt bra generellt. Nästan alltid när jag tittar på utländsk tv-reklam tänker jag: "Gamla Svea utklassar er, tyvärr". Det är som det där med hur bra kvalle vi har på plastpåsar igen- det är en sak jag gillar, som jag egentligen är emot, men ändå tänker: "Om det ska vara, så ska det väl vara bra" om. Fast med det sagt- tänk hur mycket toppklasskvalitet vi troligen missar när vi endast kör svenska versioner. Tänk om Cillit-Bang reklamerna egentligen är extremt witty, men att det gås miste om i översättningen. Det jag föreslår är att alla i reklambranschen (exakt alla) sätter sig ner runt ett bord och brainstormar idéer. Sedan drar vardera grupp iväg och gör sin reklam, kommer tillbaka, tittar på allas (jag sa aldrig att det skulle gå fort) och sedan antingen bestämmer gemensamt vilken som är mest eller att alla får välja den de själva föredrar. "Men då skulle ju alla bara ta sin egen?" säger någon. Ja, någon skulle säkert det. Men jag kan direkt säga att varje gång jag varit i en grupp där alla arbetat individuellt, och sedan visar varandra har jag aldrig tänkt "Min är bäst". Dock kanske det säger mer om mina egna tankar och kompetens än något annat. Plus att detta skulle bringa extra co-operation mellan alla reklampersoner världen över. De skulle liksom bli som ett gäng. Ett livsfarligt gäng... snart kommer de pracka cigaretter på oss igen. 





De många namnen för de som passerat

2018-01-11 09:01:00 | Vacuum


 

Låt oss snicksnacka lite om spöken och sådär. Inte om deras existens eller icke-existens, var en nu står i frågan- eller förresten jag kanske kommer in på det, jag vet inte, har inte skrivit inlägget än- utan mer om olika ord för denna fas av existens, innan en försvinner vidare till efterlivet. Eller ja vem säger att det skulle ske, varför skulle "fas" som i obeständighet innebära obetydlighet? Det finns väl aldrig ett permanent tillstånd av jaget. Iallafall, vi skall tala om ord som: spöke, gast, vålnad, ande, gengångare, fantom. Fantom är borderline känner jag pga tänker endast på "Fantomen på Operan"- speciellt ett framträdande som gjordes under en föreställning min högstadieskola satte upp samt "Fantomens grotta" på Parkens Zoo i Eskilstuna och, givetvis, Fantomen själv som jag vet absolut ingenting om. Fast en får väl inte räkna bort något bara för att en har andra referenser till det, än det en menar i stunden.

 

Men den frågan jag har om detta är: varför alla namn på dessa varelser? (Bokstavligen varelser då de varit. Skratta! Eller om de existerar som i efterlivet så finns de ju fortfarande och är därför. "Ärelser"? Vet inte, varför har ingen adresserat den här frågan i min närvaro tidigare?). Är det olika namn för olika sorter? Inte för att bli fokuserad på mina egna referenser igen (eller jo, jag kommer helt bli det nu och troligen i resten av det här inlägget, vem försöker jag ens lura) men ande känns väldigt "I Faderns, Sonens och den heliga Andes namn. Amen". Och gast känns 100% Pippi Långstrumps vind. Samt att jag tänker att en gast är ondare än en ande? Om det inte är specificerat att anden är ond. Inte för att vara den som delar in dessa varelser/ärelser i olika kategorier nu- det kan lätt gå fel, vilket en kan se om en tittar vad som hände med min namnges lilla sorteringar av växter och djur och... människor- men jag tänker bara rada upp hur jag tänker mig att "godhetsskalan" ser ut. Obs ej att äta? Givetvis? Ok, så detta är hur jag ser det, från godast till ondast: 

 

  • Ande: Anden tänker jag är god, om den som sagt inte är specificerat ond. Anden är den som chillar med Gud eller vad de nu gör, och trots att en djupt kan ifrågasätta Guds motiv ibland, så känns det verkligen som att anden vill en väl. Jag associerar anden med stickade tröjor, puderrosa och snö när den skimrar under en lampa.
  • Gengångare: Gengångaren är missförstådd! Tänk Morran i Mumindalen. Vill ingenting illa, men råkar bara göra sjukt creepy saker. Det här är den sortens varelse som skulle sortera din bestiklåda under nätterna. Associationer: duggregn, nästan bränna fingrarna på en för länge brunnen tändsticka och leriga stövel-fotspår på ett trägolv.
  • Spöke: Neutral. Tänker att det är mer av en tydlig människoform än de andra två. Lite mer kompakt liksom, samtidigt som en även tänker på dem som ett vitt lakan, med hål utklippta för ögonen samt en rasslande kedja. Det är spöken som talar tillbaka till de där spökviskarna. De använder fortfarande sitt mänskliga namn. Jag associerar dem med violtablettaskar, spegelbilder i fönster och gamla hus med knarriga trappor.
  • Fantom: Den ligger på den mindre goda sidan om spöket, men jag tänker inte att fantomen är ond utan snarare att den är en kaotisk trickster, den vill inget ont men kan ibland ta förhastade beslut som leder till negativa konsekvenser. Associerar dem med den mest basic gröna färgen ni kan tänka er, elektroniska leksaksbilbanor och lite för hög volym på tv:n.
  • Vålnad: Tänker att vålnaden verkligen är död och att den inte direkt är ute för att skrämma någon, men inte bryr sig tillräckligt att inte göra det. Liksom om den råkar befinna sig bakom en familj på ett familjefoto så orkar den inte flytta sig. Kort sagt: vålnaden är trött och obrydd. Jag associerar dem med felrättningar av auto-correct, dimma och monokler.
  • Gast: Gastar vill skrämma en, det är deras enda nöje. De chillar tills de ser en chans att starta trubbel, men inte med samma goda intentioner som fantomerna. Gastarna har hört att en dö av rädsla och de vill se det hända. Associationer: kastrullock som tappas på ett stengolv, sönderrivna flaggor och gamla rökluktande lägenheter.

 

Och det är allt jag har att säga om saken. Finns det några faktiska definitioner på detta, eller är de synonymer? Finns de ord jag missat? Frågorna är många men svaren är fler... skoja. #comedy. Nej, men om ni vet- låt mig veta. Samt låt mig också veta hur er godhetsskala ser ut! Kan de bedömmas som goda eller onda eller är de endast vad de är? Är det en fara i att kategorisera dem? Kommer gastarna komma efter mig? Är det saker som dessa som kommer att leda till problem mig själv i framtiden, om det kommer fram bevis för deras existens och en ny vetenskap byggs upp omkring dem. Tänk om jag blir ökänd för min kategorisering. Om så är fallet ber jag redan nu om ursäkt och hoppas att historien är snäll mot mig. Men om den inte är det så har jag förtjänat det. Farväl.