Att se en hand hamna i en t-shirt-ärm

2017-06-26 17:12:00 | Vacuum


 

Harpan P fyller 20 barre idag, vilket verkligen talar till mig som person. Hörde/läste/såg, minns inte hur detta entrade mitt medvetande, och tänkte direkt: "frid". Jag tror det var allt jag ville säga om saken. Eller kan väl komma på något mer HP relaterat att ta upp, då referenser till just det är cirka 87% av min personlighet. Hm. Vad kan jag dela, som inte sluta med mig bakom lås och bom i en fängelsecell... jag vet. Min fader kom hem från jobbet en gång för ett rimligt antal år sedan och det första han sa när han klev in var:

 

Fader: "Du, vem är det som bor under trappan i HP?"

Jag: "Harry?"

Fader: "Jaha... phew"

Jag: "Vadå?"

Fader: "Under en kurs på jobbet idag så frågade en person vem det var..."

Jag: "Jaha"

Fader: "... och jag var väldigt nära att säga att det var Voldemort"

 

Alltså haha orkar ej. Dock kallar jag alla sportevenemang, oberoende av vad det är, för "kupp" så vet inte om jag egentligen ska uttala mig om någonting överhuvudtaget. Kan berätta en rolig HP relaterad sak, och det är att dagen den sista boken kom ut så typ (jag känner att ordet "typ" verkligen tar den här meningen till en ny nivå här) sträckläste jag den och efter varje kapitel vandrade jag in till min bror och sammanfattade vad som hade hänt. Gud känner nästan moderliga känslor gentemot mig själv? (Spoiler alert här, så titta bort om ni ej känner för att veta vad som händer i sista boken). En av highlightsen var när jag målmedvetet (men dystert) strövade in på hans rum och endast sade: "Scrimgeour is dead" för att därefter dunsta i akut behov av att reflektera över vad som precis hade hänt. Så det är dagens anekdot- en av de starkare i min repertoar, hör av er om ni vill ha mer saftigt skvaller från sista HP: en tio år gammal bok. 

 

Nu kanske ni tänker: "Är det ditt enda HP-minne?". Nej. Har ett till som är vagt relaterat och det var en gång när Karl och jag skulle gå på en av filmerna på bio, är ganska säker på att det var den sjätte för när de där döda kropparna i vattnet i den där grottan "hoppade fram" så råkade Karl sticka upp sin hand i mannen bredvid hennes t-shirt-ärm (den där meningen är deffo grammatiskt inkorrekt, men låt oss se över det misstaget då jag ej vet hur en annars ska skriva det) (plus att detta inte är nationella provet i svenska, så jag vet inte ens varför jag tog upp det, ville väl visa att jag var medveten om'et #woke). Iallafall, det är inte det som var själva minnet, utan det var att vi omorganiserade hela biosalongen så att vi skulle kunna sitta bredvid varandra. Vi verkligen stod där innan filmen började och dirigerade folk och sa: "Ursäkta mig, skulle ni kunna flytta ihop där- tack så jättemycket. Ursäkta! Ja du! Hej, vi undrar bara om du skulle kunna flytta ett steg åt höger. Tack. Ursäkta ni på rad F-". Undra hur många procent som störde sig på oss i just den stunden. Vill ej veta- men det var värt det för om jag inte hade suttit bredvid Karl, så hade jag inte sett när hon råkade stoppa upp handen i den anonyme mannens ärm. Och jag skulle hellre ha avlidit än ha missat det. 

 

Nu har jag inget mer att säga, vilket är positivt för oss alla. Vilket är ert topp-HP-minne? Om ni har något förstås. Jag säger inte att jag kommer döma er om ni inte har något, men jag kommer nog döma er. Skoja. Men om ni inte har ett HP-minne så kan ni väl hitta på ett eller något. Omg jag tänkte precis ta upp en sak till, var på väg att dra upp en hel utläggning om hur en viss bit dialog från HP som format mig som människa. Återkommer med det en annan dag antar jag, så gör jag oss alla en tjänst. Hare.   





Saft(on) på din födelseafton

2017-06-24 16:37:51 | Vacuum


 

Varför är Sverige generellt sett så besatta av att fira aftnar istället för faktiska dagar? Liksom jag klagar inte och jag accepterar det, likt jag gjort alla mina hittills levda år på denna jord (utom år 2011- det var en mörk period) (skoja, inget hände, jag accepterade det även tjugo-elva), det är endast en fundering. För att klargöra, för absolut noll personer som kräver det, så talar jag givetvis om julafton, påskafton samt dagens midsommarafton. Vad firar en mer? Vet inte, men det är väl alltid något jag glömt... typ våffeldagsafton eller något. Jag tänker på detta varje gång det är en högtid och tycker både att det är 1. lite isolerande att fira innan majoriteten av de som firar och 2. att det är jäkligt nice att vi tagit steget att fira det som komma skall istället för det som är; det känns lite hoppfyllt, optimistiskt och icke-materiellt (speciellt julen som är allmänt känd som den kanske mest icke-materiella tiden på hela året- nämn en person som någonsin blivit given en pryl under just den tidsperioden- just det ni kommer ej på någon, sa ju det) istället för att fira att dagen faktiskt är här. "Vi firar att J.C är här/tillbaka!" säger alla som officiellt firar på jul/påskdagen. "Vi firar att han ännu inte har kommit (tillbaka) för att effa upp saker!" säger vi, där vi sitter med högtidsmust och någon potatis framför oss. Skoja, är ett stort fan av J.C som ni vet.

 

En sak måste dock sägas och det är att hela den här aftons-firar-grejen är trevlig på många sätt och att resten av världen som firar dessa kristna högtider borde inspireras av vårt nordiska sätt att fira det som komma skall (låt oss kolonisera resten av världen bah för skojs skull, vad kan gå fel), så står vi iallafall enade över nyårsafton. Phew. Att fira jul på två dagar är överkomligt, hur stor skillnad gör det på våra allmänna almanackor att vissa öppnar sina julstrumpor den tjugofjärde och andra den tjugofemte, men tänk förvirringen ifall vissa firade nyårsafton andra nyårsdagen. Det skulle vara ett sådant sjukt antiklimax på många sätt. Och de skulle inte kunna göra lika tillfredsställande kartor upplysta av fyrverkerier som de alltid gör om så var fallet. Om de inte drog ut på tidsspannet till säga... Faktiskt nu när jag tänker efter så skulle det vara överkomligt, glöm vad jag sa.

 

"Du har glömt att prata om någonting väldigt uppenbart" hör jag er sjunga till en melodi i kanon som låter otroligt inövat, det känns i mitt huvud nämligen som att det är väldigt svårt att de 1.11 personerna (de 0.11 personerna är en katt som jag vet läser och eftersom alla vet att katter har nio liv och människor har 1 så blir de värda 0.11- det är grundläggande matematik, häng med) att falla in i perfekt takt och ton utan att öva vare sig vad som skall sjungas och när nästa person ska komma in. Fatta förvirrande det skulle vara med en klassisk kanonsång som "Broder Jakob" (som jag förresten skrev om här) om nästa grupp skulle komma in efter "sover" istället för "Jakob". Absolut kaos. Iallafall, det jag inte har nämnt är hur detta verkligen skulle kunna spicea upp födelsedagsfirande, som jag vet även var det ni tänkte på. Att fira sin födelsedagsafton skulle vara top notch, och om det finns något sätt att förvirra alla de människor världen över som uppmärksammar sin födelsedag, så skulle det vara att officiellt fira den aftonen innan. Inte på ett sådant där "Du, vi firar dagen före för att det är en lördag och det är mycket bättre än på en söndag när alla ska till jobbet och skolan dagen efter"-sätt, utan verkligen: "Vi firar aftonen innan dagen. Det är vår jam". Men då skulle vi behöva skriva om cirka alla födelsedagssånger. "Har den äran idag på din födelsedag" kan väl skrivas om till typ... "Drick lite saft(on) på din födelseaft(on)" eller något, jag vet inte- är väl inte en låtskrivare heller.

 

Instinktivt känner jag att den här idén kommer leda till fler problem än antalet fördelar den skulle bringa, men "it's dangerous to be right when the government is wrong" som Voltaire sa, och jag känner verkligen att just det citatet är relevant i den här situationen. F*** systemet, y'all. Hur många är på att fira sin födelsedagsafton? Någon? Ingen? Ok samma, det är för mycket av en fuss tbh. Var bara tvungen att verka övertygad av min egen idé för att jag inte totalt skulle tappa respekten för mig själv, men jag kom sedan på att jag tappade den i samma stund som jag vägrade skriva "måndag" med "g" på slutet av nittiotalet. Och det är nästan två decennier av borttappad självrespekt. Trevlig midsommardag aka dagen efter midsommarafton. 





Hotellägare och personlig reklam

2017-06-21 21:01:02 | Vacuum


Ej min lekstuga. 
 

Köpte nyligen en velourtröja likt en jag hade 1998, jäkligt fab, får flashbacks av mig själv. Öppnade precis garderoben, såg den, och bah: "Wth anno vad?". Började typ fundera på om jag skulle gå och öppna min (numera icke-existerande) (eller förresten den är existerande, men inte längre i mitt liv, direkta närhet eller åtkomst) lekstuga, så att den skulle kunna vädras ur lite innan vi satte igång med våra väldigt strukturerade hotellbedrivnings-lek. Vi var sjukt hardcore i leken- hade böcker i vilka vi skrev upp, inspirerade av Emils moder innan oss (hennes anteckningar hade dock en annan genre), vilka som befann sig på hotellet, vilka gäster som beställt frukost, afternoon tea och/eller middag i hotellets restaurang (vi serverade ej lunch, gå ut och lev för i helvete) (ber om ursäkt för svordomen, den finns där endast för effekt) och rumdetaljer samt att vi spelade de olika karaktärerna och jag kan meddela att porträtteringarna alltid var konsekventa. Om någon av er tänker: "Låter som ett väldigt o-fancy hotell" vill jag först säga: wth, samt att jag kan meddela att vi hade en sockertång, så tänk om.

 

Annars så har jag nyligen tänkt på reklam som riktas åt en personligen. Sådan som en ibland möts av på internet, ni vet, i ett försök från reklamens sida (eller de som utformade reklamen snarare, reklamen har inget eget liv, den är ingen kännande varelse) att vara personlig men istället endast är obehaglig och inkräktar i ens personliga sfär. Facebook är mästare på detta: "Happy National Day, Linnea!", "We think you might like this product, Linnea", "Do you like this new feature we've added, Linnea?". Liksom sluta använd mitt namn! Eller "ja, det är mitt namn, slit inte ut det" som en sa på mellanstadiet eller när det nu var. Tänker alltid att folk manipulerar en när de överanvänder ens namn, typ som när politiker blir tillsagda att le och säga sina motståndares namn i en debatt, men gör det fel eller till för hög grad. Och denna manipulations-teori kommer från en person (jag) som ofta säger folks namn, men utan någon som helst manipulerande avsikt, så det är direkt hypokrisis från min sida. Vem är jag, måste se mig själv i spegeln, likt Michael Jackson rådgav (det här tydligen inte ett "riktigt" ord?) oss att göra, och typ dricka heligt vatten eller något för att bli kvitt den där hypokritkrisen jag verkar befinna mig i. Tvi.

 

Det jag vill komma fram till är detta- tänk hur creepy det skulle vara ifall detta inte endast hände på internet, utan även i verkliga livet. Som om en klev in i en affär och så var det en skärm där, på vilken det stod: "Hej Linnea- vi har erbjudanden på tre paprikor för priset av en, som vi tror skulle intressera dig!". Liksom ja- jag är intresserad, men samtidigt..? Om detta blir verklighet i framtiden och jag då inte tycker att det är creepy måste jag verkligen omvärdera mitt liv. Förresten, om det händer och jag inte nämner det, så kan ni väl länka det här inlägget till mig i en kommentar då eller något, bara så att jag blir påmind om var jag står i frågan. Obs, detta gäller endast livlösa föremål, inte människor. Eller förresten så gäller det människor också, speciellt de som känner en trots att en inte känner dem. Det finns ingenting mer förvirrande på denna jord än när någon påbörjar en konversation och drar referenser till ens liv och ens familjemedlemmar och en inte har en aning om vem de är. Borde vara olagligt? Har hänt mig flera gånger, den mest extrema gången var den jag skrev om här. Ryser fortfarande.

 

Borde vi alla gå runt med en namnlapp 24/7/365(6) för att slippa denna förvirring? Troligtvis inte, det känns lite "Black Mirror"- eller ja, då mer att en infopanel dyker upp än en namnlapp, vilket känns lite low-tech (eller lo-fi, som jag en gång trodde att Karl sa om ett hus vi befann oss i). Så jag tror ej att det är rätt steg att ta. Någonting som dock känns rätt i min hypofys är att jag och de andra kidsen i min familj borde spela alla människor, likt vi gjorde i hotelleken. En visste liksom alltid var alla stod, och om något inte kändes rätt kunde en säga: "Frida- vänta. Detta känns inte rätt. Jag tror inte att Herr Heiding skulle klaga på att maten tog längre tid än vanligt med tanke på att han inte ens konfronterade kocken den där gången då hon gav honom en annan persons mat. Vad tror du?". Varpå hon svarade, antingen: "Du har rätt, jag håller med, din ålder har givit dig visdom jag ännu inte besitter" eller "Fu- han har väl haft en dålig dag!!". Så okomplicerat liksom. Och det är mina tankar om reklam. Min andra tanke om reklam är att sådana buntar som posten delar ut borde förbjudas. Tankar om det? Hur lång tid tror ni att det skulle ta innan vi inte längre tyckte att det var creepy att fysiska affärer använde ens namn i ett försök att pracka på en saker en skulle kunna tänkas vilja ha?